Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Nej, mitt missnöje är starkt och tydligt!

I det första exemplet blir det ju närmast fel med det där "gärna skulle han ha velat", som om svärdsmakaren mest var nyfiken i en strut. Det enda positiva man här kan säga om Anderssons översättning är att den är bättre än Ohlmarks. Sedan är även "så gick det" ett svagt ordval. Svärdet har ju "passed"!

I det andra exemplet irriterar jag mig på att Lyckan och Raseriet gjorts till blekare och mer passiva gestalter. Och "otid" känns bara tillkrånglat och tillgjort.

Jag tycker att "en frukt av Västerness smideskonst" låter lite festligt, ungefär som att skriva "katten hade några riktiga hundår". Och angående frukt-idiomet så tycker jag Tolkiens omdöme om Maeglin i Silmarillion är ett effektfullt exempel: Men här känns det inte riktigt passande.

Dessutom tycker jag inte det stämmer att Éomers ilska var honom till hinders. Ilskan hindrade ju honom inte från någonting, däremot förrådde den honom enligt författaren.

Som jag skrev i Snusmumrikens tråd: Mina invändningar mot Anderssons översättning är just sådana här gruskorn i maskineriet. I övrigt får jag nog säga att han skötte sig utmärkt, med tanke på förutsättningarna!

Ja, denna frukt av Anderssons ordvalskonst har en vag bismak som inte gifter sig med resten av anrättningen. Det här är inget man vill suga på. Svälj snabbt!

Ja, det första skulle jag nog kalla ett rent fel. Andersson har missförstått originalet. Fast möjligen kan man hävda att originalet skulle kunna tolkas som han har gjort, även om det är en ojämförligt mindre sannolik läsning. Vad gäller passed så är det nog mest ett utslag av att högstämd stil känns så obekväm för Andersson att han undviker den när han kan. Och kanske är det lika bra det, för han gör den ofta ganska dåligt.

Vad gäller raseriet så undrar jag om inte Andersson helt enkelt läste fel: his fury betrayed him. Det skulle göra hans val mer rimligt. Det där med "otid" gillade jag faktiskt första gången jag läste det; det kändes som ett listigt sätt att få in den lite gammaldags stil som ordföljden skapar i originalet. Men du har nog rätt i att det är lite sökt.


Ja, formuleringen är klumpig. Men det där work of Westernesse faktiskt ganska svåröversatt! Jag menar, det är ju till exempel inte "smidet från Västerness", för det är inte smitt där utan i Norra kungariket. Det är bara tekniken, konstfärdigheten som stammar från Númenor.


Hmm ...

Noterades soffläsandes:

Innanmäte? Jag minns att jag tyckte det ordvalet skavde lite – även om vitals förvisso inte är helt lättöversatt.

Precis!

Det är på det här stället som Ohlmarks svarta blod kommer forsande som smutsigt bläck eller nåt liknande, är det inte det? (Jag har inte boken tillgänglig.)

Min lösning:

Ja, det kommer till och med sprutande som kaskader av smutsigt bläck. Men skillnaden mellan Anderssons ordval och Ohlmarks utbrodering är att utbroderingen inte skaver det minsta om man inte jämför med originalet. Ohlmarks översätter för övrigt "vitals" till "vitala organ".

Men ja, "innanmäte" är ett märkligt ordval här. Visst har Erik ett mycket bättre språk i sina egna böcker, har han inte det? Har svårt att se att han nånsin skulle formulera sig så stolpigt i dem som han ofta gör i sin ringöversättning.

Andersson är en lysande stilist i sina egna alster. En betydligt bättre sådan än Ohlmarks. Kanske är det generellt så att det är svårare att hålla stilen i en översättning (där man försöker vara originalet trogen) än i en helt "fri" text. Och kanske klarar Ohlmarks att hålla stilen i sina översättningar tack vare att han tar lätt på trogenheten.

Detta är min uppfattning! Tolkiens översättnings-guide var nog lika mycket en tvångströja som ett stöd och borde inte ha givits så mycket uppmärksamhet. Strunt samma att "Baggins" har med säckar och återvändsgränder att göra, översätt det till något som låter vettigt på svenska istället! Samma sak med "Sackville-Bagginses" och alla andra namn som fått otympliga svenska översättningar tack vare överdriven respekt för professorns anvisningar.

Visst kan man ha synpunkter på Anderssons ordval, men själv tror jag att hans översättning hade känts betydligt mer naturlig om han vågat strunta i alla Tolkien-experter som vakade likt hökar över allt han företog sig. Det kan inte ha varit lätt att förhålla sig till alla krav och förväntningar. Ingen ville ju ha ytterligare en fri tolkning à la Ohlmarks, nu skulle istället professorns önskningar respekteras!

I den vevan kan jag tänka mig att barnet åkte ut med badvattnet, så att säga.

Från soffan:

Jag tycker ju inte om Eriks sätt att vägra pluraländelse på sina nazgûler, men jag misstänker att det är något annat du är ute efter?

Jag är inte heller överdrivet förtjust i de där Nazgûl. Men som du misstänker är det något annat jag far efter här. Det är det där sista efter semikolonet.