Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Äh, de behöver väl inte bry sig. Dessutom kom det ju fram en hel del fel genom vårt noggranna läsande av nyöversättningen, vilket ju är bra.

Själv har jag under min läsning hittat ett par rena tryckfel


Här saknas ordet "då" (mellan "och" och "ger").


Där blev det en bokstav för mycket, helt enkelt.

Dessutom har jag en liten fundering. Lång använder apostrof efter substantiv som slutar på bokstaven s när de står i genitivform. (T.ex. "Maedhros' stora förberedelser" (s. 38) och "Nellas' vittnesmål" (s. 115). (Hoppas att jag fick grammatiken rätt där.) Gör man verkligen så i svenskan?

Nu har jag bara skrivit om de saker jag uppfattat som negativa eller direkt fel i Långs översättning, men överlag gillar jag den skarpt. Jag tycker att han har fångat Tolkien fåordiga men ändå arkaiska språk riktigt bra och det ger en riktigt mysig känsla. Han använder sig av många arkaiskt klingande ord ("emedan", "annorstädes", "ty" ... och "överantvardar" (på s. 120) , vilket jag aldrig hört förut!), som förstärker denna känsla. I like!

Ang appostroferna, tror man gör så, åtminstonde gör Ohlmarks så med Legolas..Nu kankse han inte är det bästa exemplet, men det enda jag kunde komma ihåg.

Och håller helt med, en verkligt bra översättni. Mer sådant!

Intressant, jag har alltid trott att man bara gör så i engelskan, och att de som gör så på svenska har fått allt om bakfoten.

Jag har hittat ytterligare ett par rena fel:


Det ska ju självklart stå "Arverniens".


Den lilla fluglorten i slutet av citatet skall bort.

På släktträdet på s. 267 (Noldors furstar) finns det ett streck mellan Fingon och Tuor, som skulle kunna få folk att tro att Tuor var Fingons son, vilket ju verkligen inte var fallet.

Vet någon om man kan skicka in dessa självklara fel någonstans, så att de (förhoppningsvis) korrigeras till nästa tryckning?

På engelska använder man alltid apostrof och s för att beteckna ägande; till exempel Michael's car.

På svenska kan man använda bara apostrof sist i ordet, utan följande s, för att beteckna ägande för sådana ord som redan slutar på s i sin grundform; till exempel Andreas' skor. Poängen med apostrofen är för att visa att det är ägandeform utan att skriva dit ett andra s, vilket ju hade varit osnyggt. Utan apostrof och med bara ett s hade man dessutom kunnat tolka det som att skorna tillhörde Andrea snarare än Andreas. Det finns däremot vad jag vet inget krav att skriva så, det är något man kan göra frivilligt när det annars hade kunnat bli missförstånd. Annars går det bra att bara skriva ordet som i sin grundform; Mats pjuck.

Det är också möjligt att använda apostrofen på samma sätt för ord som slutar på s- eller sje-ljud utan att stavas med s; till exempel Zoran Lukic' klubb. Jag är inte säker på att det ens är accepterat att skriva Zoran Lukics klubb, även om det förstås ligger nära till hands. Det andra korrekta alternativet är snarare att skriva utan vare sig s eller apostrof; Zoran Lukic klubb.

För ett par veckor sedan läste jag ut Húrins barn och jag har samlat ihop en liten lista med anmärkningar:



I översättningen får Túrin ännu en "titel" av Glaurung, nämligen "vänlös". Varför har Lång lagt till det, månntro? Var det kanske för att få till en snygg övergång (fredlös - vänlös - vändråpare)?

I versen som citeras på s. 279 har Lång följt Lotta Olssons tolkning i Ringens brödraskap ord för ord, förutom vad gäller kommateringen. Hur kan det komma sig? Han måste ju helt klart ha haft Ringens brödraskap framför sig när han skrev denna del, så varför inte följa kommateringen som finns i den boken?

Registret kräver en hel avdelning för sig. Det har då verkligen inte blivit ordentligt granskat. Posterna står på mer än ett ställe i fel ordning, eftersom man bara översatt dem rakt av och inte flyttat dem efter att de översatts. Dessutom finns det en del småfel.


Här är det helt enkelt en parentes för mycket.


Återigen har Lång missuppfattat originalet. Ered Luin och Ered Lindon är ju två olika namn på samma bergskedja och inte två olika delar av denna. Jämför med originalet:



Fluglorten mellan "och" och "den" ska bort.

Bevakade slätten står på fel ställe.
Bevakade riket står på fel ställe.
Höga Faroth står på fel ställe.
de landsflyktiga står på fel ställe.
Fienden står på fel ställe.
gråalver står på fel ställe.
Svarte kungen står på fel ställe (bör det inte vara "Svarta kungen"?).
Veklagans år står på fel ställe.
Yngre barnen stavas med stor begynnelsebokstav, medan äldre barnen stavas med liten. Detta är inkonsekvent och fel. (Vilket är rätt? Liten, va?)

Även om jag mest anmärker på de saker som jag tycker är dåliga och fel måste jag än en gång påpeka att jag på det stora hela gillar Långs översättning. Speciellt översättningen av utdragen ur den allittererade versen om Húrins barn gillar jag. Om det någon gång skulle bli tal om att översätta The Lays of Beleriand skulle nog Öjevind Lång inte vara en dålig kandidat (men med ett gäng faktagranskare i ryggen, såklart).

Tror ni förresten att det är någon idé att jag skickar in denna lista med fel till Norstedts? Skulle de ta sig tid att läsa den, och ändra det som är fel till en eventuell nästa tryckning?

Jag fortsätter att bumpa mig själv. Jaja...

Jag har kollat lite på hur Öjevind Lång översatt de engelska längdenheterna i originalet till den svenska gamla längdenheten fjärdingsväg. I min mening har han inte lyckats så bra alla gånger.

• En fjärdingsväg är, både enligt svenska Wikipedia och [url=http://dblex.com/konvertera/?storhet=Längd]den här sidan[/url], lika med 2 672 meter.
• En mile är, enligt engelska Wikipedia, lika med 1 609,344 meter (1 609 meter, enligt [url=http://dblex.com/konvertera/?storhet=Längd]den här sidan[/url]).
• En brittisk league ligger mellan 4,8 och 5,6 km, enligt engelska Wikipedia, enligt [url=http://dblex.com/konvertera/?storhet=Längd]den här sidan[/url] är en "legua British" lika med 4 828 meter.

Jag har använt mig av enhetskonverteraren som finns på [url=http://dblex.com/konvertera/?storhet=Längd]den här sidan[/url] för att kunna jämföra originalet med Långs översättning.


har översatts till

1 mile = 0.6023 fjärdingsväg. Med andra ord borde "a mile" inte vara i närheten av "ett par" fjärdingsväg.


har översatts till

1 leagua British = 1.81 fjärdingsväg. Inga större problem här.


har översatts till

100 leagua British = 180.69 fjärdingsväg. Nja... okej, då. Godkänt.


har översatts till

1 mile = 0.6023 fjärdingsväg. Inga problem.


har översatts till

5 leagua British = 9.03 fjärdingsväg. Här blev det fel. Fem leagues är inte samma sak som "minst tio fjärdingsväg". Det är till och med mindre än tio fjärdingsväg!

Överlag inga större problem, som synes, men på mer än ett ställe har det här med längdenheterna alltså sjabblats till. Synd!

Kul att få så noggranna felrapporter!

Jag tror att Öjevind har tagit emot lite errata själv. Jag skickar hans mejl till dig så kan du ge honom en fellista.

Nu har jag mailat honom. Vi får hoppas att felen ändras till nästa tryckning.

När jag tittar på de fel och tvivelaktigheter jag tagit upp i den här tråden förstärks min instinkt att översättningen är riktigt bra överlag. Majoriteten av de rena fel jag hittat handlar om rena tryckfel eller att man struntat i att ändra ordningen på uppslagsorden i registret efter att de översatts till svenska. Det enda stora fel jag hittat är det där med Blå bergen.

Jag har också märkt att jag gjort ett fel själv:

Det är nämligen så att gruntexten var lite längre än jag såg:

Detta förändrar saken helt, och gör "minst tio fjärdingsväg" till en helt godtagbar översättning. Faktum är att jag har ändrat mig vad gäller översättningen av längdenheter. Jag tycker att alla de exempel jag har givit är helt godtagbara översättningar, förutom första exemplet.

Användningen av apostrofer för att beteckna genitiv finner jag mig numera i, även om den känns obekväm och jag hade föredragit att de inte var med. Långs tillfogande av ordet "vänlös" i listan på "titlar" som Glaurung radar upp (s. 179) har jag inget emot: den gör att texten flyter på bra.

Jag har dock hittat ytterligare ett par tveksamheter, efter att jag skickat iväg mailet:

• På sidan 281 i Húrins barn finns ett citat ur Sagor från Midgård. Återigen har den tidigare översättningen av citatet nästan följts ordagrant. Jag förstår verkligen inte varför Lång inte följer den tidigare översättningen fullt ut.
• I registret, under uppslagsordet "Thorondor" förstår jag mig dock på Lång. Här återfinns nämligen ett citat ur Konungens återkomst. Här har Lång följt den tidigare översättningen, förutom vad gäller översättningen av "the Encircling Mountains". Lång har helt enkelt översatt detta namn annorlunda än Erik Andersson igenom hela boken, så varför ändra här? Lång har "Omgärdande bergen", medan Andersson har "Omslutande bergen". Själv föredrar jag Öjevind Långs variant.
• Under uppslagsordet "Ainur" i registret finns det ett citat från Valaquenta angående maiar: "spirits of the same order as the Valar but of less degree". Detta anges dock inte i texten och därför har Lång missat det. Såhär står det i hans översättning: "andar av samma slag som valar men av lägre dignitet"
  Och såhär står det i Silmarillion ("Valaquenta", "Om maiar"): "av samma höga ordning som valar men av en lägre grad i denna"

Jag känner att jag kanske bör förtydliga det där med citat från andra verk: På några ställen i The Children of Húrin förekommer citat från andra verk av Tolkien. När dessa översätts är det (i min åsikt) önskvärt att översättningen av dessa hämtas ur redan befintliga översättningar, när sådana finns. Det har dock inte skett alla gånger i översättningen av The Children of Húrin. Nedan följer de exempel jag har hittat, med citat från alla möjliga håll:

• (Först från The Children of Húrin
• sedan den text som citerats i orignal
• sedan från Húrins barn
• och till sist den text som citerats i översättning.)

En vers i The Fellowship of the Ring citeras:





Ett stycke ur Unfinished Tales citeras:





Ett stycke om Maiar ur Valaquenta citeras:





Ett stycke om Thorondor ur The Return of the King citeras:





Attans, det där blev en hel del. Jaja, tydligare än så här går det knappast att vara. Det tog sin tid, och nu när jag har skrivit av allt sitter jag med tio stycken böcker framför mig!

Svar från Öjevind Lång har jag nu fått, han lovar att kolla igenom min lista.

Jag har ännu en liten kommentar till denna översättning. Jag har hittat två ställen där Lång använder sig av verbformer som inte känns särskilt moderna. Jag har ingenting emot användandet av dessa, tvärtom tycker jag att det ger en skön känsla, men jag vore tacksam om någon kunde upplysa mig om den bakomliggande grammatiken. Ställena följer nedan (med mina kursiveringar).

Detta måste väl vara en gammal konditionalis-form?

Är det verbet "förehåller" som har delats upp? Och vad betyder i så fall "förehåller"?

Angående "Vem håller du före att jag är?" betyder hålla före att framhålla, mena el påstå något.

Bure tror jag är en äldre form av bar, men varför Lång valt den formen får väl han svara på. Gissar att han vill ge texten ålderdomlig touch.

Jag håller med om att äldre ordformer kan ge en skön känsla för läsningen. De passar till episka verk som Tolkiens.

Okej. Det uttrycket tror jag inte att jag har hört förut. Är det dialektalt, eller kanske ålderdomligt, eller har jag helt enkelt missat det?

Ålderdomligt säkerligen. Modernare är väl vem tar du mig för?, vilket förmedlar samma sak. Jag har inte originalet framför mig, men kanske säger han who do you take me for? eller who do you think I am?. Jag föredrar isåfall Långs variant.

Tyvärr minns jag inget annat ställe där det står hålla före, men jag har läst det uttrycket mer än en gång, och jag är ganska säker på att det är i äldre skrifter (jag läser mycket historiska texter, så det kan ha dykt upp där).

Bure är konjunktiv av bar -- alltså samma förhållande som vore har till var, om jag inte misstar mig. Konjunktivformerna är praktiska små saker som uttrycker önskan, tänkta förhållanden o.d. och ofta innebär att man kan använda färre ord än man eljest hade tarvat.

Tack för det klargörandet! Det rör sig alltså (som jag misstänkte) om samma tempusform som mina lärare kallade konditionalis.