Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag blev inte förvånad när jag hittade det här. Jag letade aktivt efter det. Det bekräftade bara de misstankar som direkt inställde sig efter att ha jämfört några slumpvis valda stycken hos Lång med motsvarande stycken hos föregångaren Adlerberth.

Illa! Det där är ett ganska grovt övertramp mot det förtroende Lång har fått av förlaget, samt av läsarna.

Så Lång plankade alltså av Adlerberth till den milda grad att han inte ens märkte att deras förlagor inte stämde överens? Illa var verkligen ordet, i så fall!

I regel fångar Lång upp skillnader mellan förlagorna och redigerar även Adlerberths text betydligt kraftigare än i den citerade texten, men den allmänna känslan är just att han (ofta) snarare redigerat Adlerberths text (med sin engelska förlaga framför ögonen) än (först) översatt direkt från sin engelska förlaga. Det är en känsla. Den citerade texten är dock svår att förklara på annat vis.

Låt oss ta plats vid Långs skrivbord! Framför oss på skrivbordet ligger The Children of Húrin och Sagor från Midgård uppslagna; lite vid sidan av ligger alvbibeln i svensk tappning, för stunden ihopslagen. Vi fortsätter där vi slutade:


Aha, "femtiotal" ska tydligen vara "sextiotal" nu. Jo, orch stavas ju numera ork. Och Lillponken har visst jobbat lite på styckeindelningen!

Tolkien säger inget just här om att bandet består "av fredlösa" och inte heller något om att agget är "bittert". Dessa bestämningar kan med fördel strykas! Hm, rytmen blev kanske lite sämre. Men troget är det! Att de har "hjärtan av sten" fungerar bra, men "den mest stenhjärtade" känns lite sådär. "Numera mindre brukligt", menar SAOB. Finns det något alternativ? Kan de ha "hårda hjärtan"? Ja, det är ju det de har! Och då är Andróg "den mest hårdhjärtade". Och vi kan stryka det överflödiga "ibland dem". Det där med "en viss Andróg" låter kanske lite insinuerande. Han är helt enkelt en man som heter Andróg.

Så här blev det hos den verklige Lång:


Det rytmiska problemet med att eliminera de "fredlösa" löser Lång snyggt genom att ändra "förenat sig i" till "slagit sig samman till". Han lägger sig även på ytan närmare originalet genom att ändra "nästan lika ... som" till "knappt mindre ... än ". Jag gillar ändå det förra bättre. Lång ändrar "hjärtan av sten" till det mer ordnära "hårda hjärtan", men han drar sedan inte nytta av det i nästa mening utan behåller där Adlerberths "grymmast bland dem". Jo, han ändrar "ibland dem" till "bland dem".

Går man till Adlerberths förlaga ser man att "grymmast [ibland dem]" inte är en översättning av "hardest of heart" utan adlerberthska för "grimmest [among them]". I övrigt är skillnaderna att det i den adlerberthska förlagan står "Men" istället för "men" och (som väntat) "fifty" istället för "sixty".

Intressant granskning, Ohlmarxisten! Här tycker jag ändå att Lång får fullt godkänt. Och det är ju varken osnyggt eller konstigt att ta lite inspiration från den tidigare översättningen, så länge han bara i slutändan gör sin egen grej och är trogen sitt eget språkbruk. Tvärtom borgar det för en bättre översättning, skulle jag påstå. Men det är naturligtvis stor skillnad mellan att låta sig inspireras och att lättjefullt knycka rakt av, som i förra exemplet.

Det här exemplet är naturligtvis inte alls flagrant på samma vis, men det var den här typen av exempel som fick mig att misstänka att Lång i mångt och mycket redigerade snarare än översatte. Så här hade texten (särskilt den sista meningen) rimligen inte sett ut om Lång först hade gjort en självständig översättning och sedan låtit sig "inspireras" lite. Det intressanta med det förra exemplet är att det så strikt det går, om man enbart håller sig till de publicerade texterna, visar att Lång redigerade.

Är man bara intresserad av den svenska texten och dess relation till originalet kan man naturligtvis bortse från hur den svenska texten har producerats.

Jag går vidare i Långs text. Först utan att jämföra med någon förlaga. Efter Andróg nämns ytterligare två av de fredlösa vid namn. Det är "gamle Algund, den äldste i bandet" och "Forweg, som han kallade sig, bandets ledare". Om Forweg sägs några rader senare att "han var sällskapets anförare", som om det inte redan gjorts klart att han var det!

Jag går till Långs nominella förlaga. Där sägs det bara en gång att Forweg är "the captain of the fellowship", vilket svarar mot Långs "sällskapets anförare". Långs "bandets ledare" saknar motsvarighet i den nominella förlagan.

Jag går nu till Adlerberths översättning. Jo, där hittar vi på precis samma ställe som hos Lång "bandets ledare" men ingen motsvarighet till "sällskapets anförare".

Jag går slutligen till Adlerberths engelska förlaga och finner snabbt att "bandets ledare" motsvaras av "the captain of the band" medan "sällskapets anförare" saknar motsvarighet.

Christopher har helt enkelt flyttat uppgiften om att Forweg var den som ledde bandet, inte dubblerat den.

Ja, jag tycker nog att det i slutändan bara är resultatet som räknas. Hur översättaren nått fram till det kan vara högintressant att studera, men borde inte spela in när man bedömer översättningens kvalitet.

I fallet Lång är felet alltså inte att han har använt metoden att titta flitigt på Adlerberths version, utan att han uppenbarligen i flera fall har åstadkommit ett bristfälligt resultat med den metoden!

Precis som med massa annat, till exempel mat. Hur maten har producerats har inte med bedömningen av matens kvalitet att göra.


Han har snarare använt metoden att arbeta om Adlerberths version. Resultatet har sina brister, men jag vet inte om jag skulle vilja säga att det är en sämre version än Adlerberths. Hursomhelst är de brister som framkommit här i tråden ur rent kvalitativ synvinkel inte mycket att bråka om.

Ja, även den svenska alvbibeln låg bevisligen på Långs skrivbord:


Av med huvudet bara! Det blir så mycket bättre.

Jag tackar Ohlmarxisten så mycket för detta grävande. Lång sjönk nu som en sten i mina ögon.

En annan risk med metoden att arbeta om någon annans översättning är att man av bara farten får med sig en eller annan groda. Så är det högst sannolikt med en gammal bekant från trådens tidiga historia. Långs "ett par fjärdingsväg eller så" för det betydligt kortare "a mile or so" finns redan hos Adlerberth och är precis lika fel där.

Vilken verision ska man köpa? På svenska eller på engelska?

Jag skulle nog rekommendera svenska för första genomläsningen. Sedan är det förstås givande och lärorikt att läsa originalet, men om det är många ord man inte förstår (och det är det ofta med Tolkien, åtminstone i början) blir det jobbigt att behöva slå upp i ett lexikon hela tiden. Då tenderar man att hoppa över de orden och därmed gå miste om en del av berättelsen.

Själv hamnar jag alltid i sådana konflikter, särskilt när jag läser Lovecraft och andra lite mer udda stilister som använder arkaiska eller ovanliga ord för att "sätta färg" på skildringen. Ska jag lägga boken åt sidan och slå upp ordet jag inte förstår, eller skippa det och riskera att missa någon viktig nyans i berättelsen? Ofta börjar jag ambitiöst med att kolla upp vartenda ord, men när jag kommit in i handlingen slarvar jag alltmer för att komma vidare och slippa stoppa upp i läsningen hela tiden.

Off topic om Lovecraft: Den av hans noveller jag hade lättast att läsa var "Pickman's Model", där han låter berättaren använda en vardaglig engelska som inte skiljer sig särskilt mycket från en modern, lättläst deckare. Äntligen slapp man alla utstuderade krångel-konstruktioner av typen "murmur of unsanctified convocations" och kunde fokusera på själva berättelsen!