Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag menar inte att man nödvändigtvis måste förtydliga så som Ohlmarks gör. Originalet klargör tydligt nog att vår vandrare främst verkar ha fått sitt namn på grund av hur han går och inte på grund av att han är en vandrare. Han går raskt på sina långa ben. Stegen är följaktligen med största sannolikhet långa. Och inte bara Vidstige och Stige utan även Strider kan tolkas som "vandrare". Så förklaringen äger sitt berättigande även i originalet. Förklaringen balanserar direkt vid första förekomsten effektivt de inte helt felaktiga vandrarassociationer namnet väcker, såväl på svenska som engelska.

Frågan är om inte nästan vilket tillnamn som helst kan användas som öknamn, särskilt om det bygger på yttre karakteristika. Låt oss åter syna hur Barliman Butterbur introducerar Strider för Frodo:


Det finns helt klart ett mått av hånfullhet i Barlimans attityd. Och det kopplas till namnet. Barliman nöjer sig inte med att säga att Strider går raskt (eller med långa steg) utan pekar även ut att Strider har ovanligt långa skånkar. Dessutom framställs hans beteende som ytterst suspekt. Och beteendet är även det kopplat till hans långa raska steg.

Strider har observerat samtalet mellan Barliman och Frodo. Han vet eller har gissat vad Barliman sagt:


Strider är alltså väl medveten om vad Barliman läser in i Strider. Det hindrar honom inte att själv direkt efter detta presentera sig som Strider. Men han vet vad vad Barliman lägger in i namnet. För tillfället bortser den luttrade utbygdsjägaren från det, men senare i Elronds hus (som Aragorn) kan han inte längre hålla masken:


Vem Aragorn syftar på är uppenbart. Så det är inte bara namnet Strider som sådant det handlar om utan vad just Barliman lägger in i det. Och långskånken kan inte heller låta bli att ge igen med samma typ av medel. Barliman är för honom "one fat man".

När i processen var det egentligen Tolkien övergav det tidigare namnet Trotter? Jag har för mig att Shippey skriver någonstans att det var nästan orimligt sent, att Tolkien tjurskalligt höll kvar vid namnet långt efter att den träskogående hoben blivit något helt annat och det borde varit uppenbart att namnet var olämpligt. (Trot antyder ju snarare snabba små steg än långa vildmarkskliv, utöver att det har en lite fånigare klang.) Jag kan ibland få känslan att många av karaktärernas reaktioner kring namnet Strider skrevs när han fortfarande hette Trotter och sedan aldrig ändrades.

"But there is something strange about you, Strider. That is no name for a Man that you give."

Det är inte riktigt min känsla. Den citerade repliken finns visserligen även i Trotterversion. Men för Éomer är såväl Trotter som Strider självklart hästnamn!

Efter att Trotter har berättat hur raskt de färdats till fots finner Éomer dock hästnamnet passande:


I slutversionen verkar Éomer ha ändrat sig:


Är Strider ett mindre passande namn än Trotter? Nej, den övergripande slutsatsen är densamma: den långbente utbygdsjägaren har gjort sig förtjänt av ett hästnamn. Wingfoot är även det ett uppenbart hästnamn. Vingfot är det självklara valet på svenska.

Nej, man kan inte ta vad karaktärerna säger som allmängiltiga (och genomskinliga) utsagor. Shippey har rätt. Vartefter historien utvecklas blir namnet Trotter "increasingly inapposite".* Ja, helt enkelt "ill given".

* The Road to Middle-earth, reviderad och utökad upplaga, Houghton Mifflin, 2003, s. 95.

Jag hade inte reflekterat över att det var hästnamn Éomer tänkte sig med sina no name for a Man och Wingfoot. Men det känns närmast självklart nu när du säger det. Jag köper utan vidare den tolkningen!

Nu är ju det där med kusarna bara en mycket liten del av frågan om Strider, men det kan ju ändå vara intressant att fundera på: Vad skulle en häst som på engelska kallas Trotter eller Strider döpas till på svenska? Den där -er-formen är väl ganska vanlig i engelska djurnamn, tror jag. Jämför t ex med hunden Rover. Men hur gör man i svenskan? Kanske -en-ändelse, som i Svarten eller Lufsen? Eller -e som i Pålle och Brunte?

Trotte och Ströve

Travarn och Stigandi.

Det här nyordet hoppade upp och bet mig i näsan:

Stick-at-naught Strider!