Här följer svar på diskussionen i den senare delen av tråden Nytt alternativ till Baggins???. Eftersom den spårade ur från ämnet i den tråden så väljer jag att i stället posta min fortsättning i den tråd du läser nu (med relevant rubrik).
________________________________________
Oj!
Danne, fram till att jag nu läste dina inlägg i
denna tråd så hade jag uppfattningen att just
Vidstige var en av de (få) namnöversättningar som Ohlmarks lyckats perfekt med.
Men, som du säger,
Vidstige är helt säkert vackrare och mer poetiskt än
Strider, och därmed är inte översättningen alls så perfekt som jag tänkte.
Strider kan visserligen knappast betecknas som
öknamn av samma kaliber som t.ex. glasögonorm. Det finns ju egentligen, som Kamelen säger, ingenting negativt i ordet
stride. Så när Aragorn kallar namnet "hånfullt" (
scournful) överdriver han nog lite i sin bitterhet. Men det är tämligen klart
respektlöst! Definitivt inte ett namn som passar "hans kungaätt".
Jag kan framför mig se ett par bondlurkar beskåda hur Aragorn ståtligt kommer klivande och sedan flina menande åt varandra: '
Here comes Strider, he he!' Kanske undviker de dock att säga det i ansiktet på honom. Fast å andra sidan verkar ju Aragorn ha bitit samman och accepterat namnet som ett bonnigt alias - dock vad det verkar av den citerade repliken inte utan viss liten bitterhet.
Vidstige är nog - liksom Éomers
Wingfoot - vackert och poetiskt nog att det bör lämpa sig även för en
kung.
Strider, å andra sidan, är det definitivt inte.
De båda citerade styckena ...
Citera:
Travellers scowl at us, and countrymen give us scornful names. "Strider" I am to one fat man who lives within a day's march of foes that would freeze his heart or lay his little town in ruin, if he were not guarded ceaselessly.
Citera:
Wide wonder came into Éomer's eyes. 'Strider is too poor a name, son of Arathorn,' he said. 'Wingfoot I name you. ...
... blir definitivt plattare på Ohlmarks-svenska.
________________________________________
Där ser man! Den lärdom jag själv vill dra av detta är att vanans makt är stor. Självklart ska nyöversättningen inte handla om att "undvika Ohlmarks val till varje pris". (När det gäller åtminstone översättningen av
Middle-Earth till
Midgård hamnade han ju bevisligen rätt.) Men det är, som jag tycker detta exempel visar, oerhört lätt att låta sig förblindas av det invanda.
Tack Danne, för denna nya insikt!
(Inte för att jag har något eget omedelbart förslag till bättre - lagom respektlös - översättning av
Strider.)