Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag visste inte riktigt vart jag skulle lägga denna tråd, så jag lade den här, då Åke finns med i prinip i varenda tråd här..

I alla fall: Vilka böcker/tolkningar/översättningar av Åke Ohlmarks tycker ni att man ska läsa/ är värda att läsa?

Har någon exempelvis läst hans tolkningar av isländska sagor, Den gudomliga komedin med flera?

Jag vill gärna ha så många åsikter som möjligt, vare sig ni tycker att man ska läsa allt eller inget.

Jag har pratat med folk inom nordistiken som är väldigt kunniga och de säger att Ohlmarks är en ganska dålig översättare. Framför allt hittar han på ord som inte existerar i sina översättningar (dvs översätter till ett ord som är fullständigt främmande för svenskar). Annars är det väl som vanligt att han gärna brer på. Berömmet han få är ofta också likt det som brukar komma från tolkienistiska kretsar - han har en elegant språkkänsla och kan då och då få till en väldigt bra formulering.

Undvik också hans fornnordiska lexikon, som iofs inte är skönlitterärt (och därför tar bort den lilla talang han hade) men fullt av faktafel, liksom hans översättning av Koranen. Hans spökhistoriesamlingar är det väl annars inget fel på.

Ok, tack för svaren!

Är det någon annan "isländska sagor"-tolkare/översättare ni rekommenderar?
Vet ni tex något om Hjalmar Alvings versioner?

Jag har de två samlingsvolymerna (ibland delade i fyra delar) i hans översättning, och även om det är över 15 år sedan jag läste dem kan jag starkt rekommendera dem. Även Njals saga är mycket bra (i Alvings översättning - har inte läst Ohlmarks version, men det vill jag inte heller).

Njals saga läste jag förresten när jag var på Island, bla medan jag tog ett dopp i den varma källa Snorre Sturlason hade på sin tomt i Reykholt

Jag gick en gång för länge sen till biblioteket för att hitta en lättläst introduktion till nordisk mytologi. Jag hittade en, lånade hem och läste, och upptäckte först mitt i någonstans att det var Ohlmarks som skrivit den! Jag har väl inga bestående minnen av den, utom just att den var spänstigt skriven, lätt och rolig att läsa. Jag hade (och har fortfarande) för dåliga kunskaper i ämnet för att bedöma hur det stod till med faktainnehållet. Asasagan hette den i alla fall.

Bortsett från det har jag, vad jag minns, inte läst något av Ohlmarks som inte är Tolkienrelaterat.

Signaturen Lampros här på forumet har skrivit en serie korta inlägg på sin blogg om Ohlmarks, som är en utmärkt introduktion till hans litterära gärning.

http://lennart-svensson.blogspot.com/20 ... klern.html
http://lennart-svensson.blogspot.com/20 ... del-2.html
http://lennart-svensson.blogspot.com/20 ... del-3.html
http://lennart-svensson.blogspot.com/20 ... del-4.html
http://lennart-svensson.blogspot.com/20 ... del-5.html

Det där lät ju intressant. Har du några roliga exempel?

Hur skapar man nya ord om man inte får hitta på dom?

Jag antar att Túrin menade att det är märkligt att man i en översättning hittar på nya ord. Det enda fallet där det är uppenbart rätt att göra så är när författaren i originalet har hittat på ett nytt ord, till exempel "hobbit". Men det är klart att skillnad i tid, rum eller kultur gör det lockande, för att inte säga nödvändigt, att gå lite utanför ramarna även i andra fall. Som Björn Collinder säger i förordet till sin översättning av den poetiska Eddan:


Fast nu påstod Túrin att Ohlmarks använder "ord som är fullständigt [min kursivering] främmande för svenskar".

Det beror väl förstås på hur främmande man anser att "fullständigt" främmande behöver vara. Det jag menade med det är att jag (som anser mig ha ett relativt stort ordförråd) inte förstår associationen (även om jag ofta förstår originalets ordalydelse). Jag kan åtminstone lugnt säga att han hittar på ord betydligt vildare än Collinder. Det sker även i vissa fall när fornvästnordiskan betyder något helt annat.

Jag har inte Ohlmarks Edda i min ägo utan endast Brates och Collinders översättningar, så jag kan tyvärr inte ge något exempel just nu, men om jag orkar kanske jag gräver upp något lite senare.

Det där lät ju inte alls lika intressant.

Medan jag var ute och nätstrosade i helt andra ärenden ramlade jag på den här intressanta artikeln:
Egil Skallagrimssons obotliga sorg blev dikt

Artikeln handlar i första hand om den gamle isländske krigaren och skalden Egil Skallagrimsson och hans dikter - i synnerhet pratas det om Sonatorrek, hans gripande klagosång efter sina söners död. Skallagrimsson kallas ofta för Nordens störste skald, och Sonatorrek framhålls ofta som hans största mästerverk, så man skulle kunna påstå att detta är det främsta diktverk som någonsin skaldats i Norden. (Även om sådana bedömningar förstås alltid blir subjektiva. Och det har ju funnits gott om goda poeter häruppe genom århundradena, allt mellan Rökstenen och Tranströmer...)

Alltnog, artikeln handlar också en del om Åke Ohlmarks och hans översättning av Skallagrimsson och inte minst Sonatorrek. Och för en gångs skull får den gode Åke massor av beröm! Artikeln rekommenderas varmt till alla oss som fått oss en överdos av prat om översättningsmissar, slarvighet och arrogans, och behöver ta till oss en motbild också, för att balansera vår syn på Ohlmarks.

Ett litet utdrag:

Titta vad jag hittade! Det här måste vara samma bok som jag en gång för hundra år sedan scannade den där bilden ifrån som du har som avatar, Ohlmarxisten. Nu kan du, om du ids, skaffa dig en bättre version, som inte har gått omvägen via en fotostatkopia på bibliotekets kopiator...
http://www.nad.riksarkivet.se/sbl/Prese ... px?id=7665

Jag trivs alldeles förträffligt med bilden som den är. Och jag skulle säga att en hel del av bildens värde är dess proveniens.

Vi kan väl gräva fram det av Ohlmarks påhittade verbet "att sämja", så har vi kommit en bit på vägen iallafall, även om ordet naturligtvis inte är fullständigt främmande, då det har sin motsvarighet i substantivet sämja och verbet sämjas...