EredGorgoroth skrev:
Hej, Är osäker på om någon redan har tagit upp det här i någon annan tråd tidigare, men hursomhelst skulle jag vilja uppmärksamma en underlig fotnot av Ohlmark.
(Ohlmark
s heter han, med 's' på slutet.)
Ja, det har diskuterats förut, bl a i ett utmärkt inlägg av Aucen
här, och jag har nog inte träffat på någon som inte tycker att detta var ett klumpigt övergrepp av Ohlmarks. Han har dessutom gjort en annan liknande sak: När han valde att översätta
orc till 'orch' så "lånade" han det sindarinska ordet, som ju också är
orch (och
yrch i plural). Det hade väl varit OK, men för att dölja sina spår så ändrade han i sin översättning istället det sindarinska ordet! Jag har tyvärr glömt vilket ord han använde istället. (
Orc möjligen, för att göra förvirringen maximal?) Jag tror inte det sindarinska ordet förekommer i singular i trilogin, utan bara i Ringens värld, som jag inte har. (Appendixen publicerades ju som en separat volym i den gamla översättningen.) Men det är hur som helst otroligt dålig stil att göra så.
Å andra sidan valde Erik Andersson i sin nyöversättning att helt strunta i ljudlikheten mellan 'Sharkey' och orkiskans
sharkû, och översätta till det fullständigt befängda 'Farsan' (med fotnoten om
sharkû intakt och tämligen obegriplig för den oinitierade läsaren). Och det skämtsamma nya namnet på gatan där Saruman dog har han fått till 'Farsans ända'! Det är mycket tveksamt om Eriks version av detta är bättre.
Egalmoth skrev:
Men jag ser inte varför man ska läsa LOTR på svenska såvida man inte är <10 år gammal.
Det finns massor av utmärkta anledningar att läsa på svenska! (Det kommer du förmodligen att inse när du blir lite äldre.
) Huvudskälet är väl att man missar mycket mer än man tror, framför allt på det känslomässiga planet, när man läser på utrikiska, även om man är väldigt bra på språket. Vi har diskuterat just detta i
den här gamla tråden, som (om jag får säga det själv) är en riktigt bra och läsvärd diskussion.