Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Maia är hans titel, som står under användarnamnet.
(Precis som du själv tills vidare är Snaga. Det har att göra med antalet inlägg man skrivit.)

Jag kan förstå att Ohlmarks ändrade i orkiskan. Det måste ha varit svårt att riktigt förutse intresset för Tolkiens språk. Och tilläggen med språkligheter var (med Tolkiens godkännande) inte heller med i de tidiga översättningarna. Men idag känns det inte som ett bra alternativ att ändra i orkiskan. Något riktigt bra översättningsförslag har jag inte, men vill man gå lite på Ohlmarks linje utan att ändra i orkiskan skulle "Sjakalen" kunna fungera; den norska nyöversättningen har "Sjakall". Annars kan jag tänka mig att göra som Tolkien själv föreslår i sina översättningsanvisningar, det vill säga inte översätta utan bara svenskanpassa lite. Kanske "Skarke"? Nä, kanske inte.

Haha oj då, nu känner jag mig ju redigt dum. Är heller inte så nöjd med att vara Snaga, men det är något man får leva med antar jag



Jo, det är sant. Och jag tycker personligen att Sjakalen är det bästa förslaget hitils, låter både skräckinjagande och nära nog Orkiskan. Är dock inte lika säker på 'Sharke', Vad är det för något? Det är knappast troligt att banditerna skulle ha hittat på ett smeknamn utan betydelse bara för att det lät "typ som orkiska".
Anledningen till att jag ogillar det Ohlmarks har gjort är att jag anser att man inte under några omstämndigheter bör fiffla med tolkiens egna språk. Det är, om man frågar mig, verkligen inte samma sak att översätta engelskan/väströnan (eller vad det nu är) till svenska som att försvenska även orkiska och sindariska ord och fraser. Särskilt som Tolkien lade ner så stort arbete vid att få sina språk att verka naturliga och logiskt uppbygda. Ohlmarks trampar därför rejält i klavret när han börjar göra sina egna tillägg till orkiskan.

Vad säger du, Kamelen?

Om jag någonsin kommer så långt i min egen översättning (vilket är extremt osannolikt!) så kommer jag att använda 'Skurken', med fotnot och allt. Om jag inte kommer på något bättre innan dess, vill säga. Men i dagsläget ser jag inga alternativ som inte är sämre.

'Sjakalen' var ett intressant förslag (som jag hade hört förut, men glömt bort), men jag trivs inte riktigt med det. Sjakaler känns inte som allmänbekanta djur i den här delen av Midgård vid den här tiden. (Man skulle möjligen kunna hävda samma sak om originalets haj. Men den känns ändå lite mer sannolik som allmängods - plus att man alltid kan gömma sig bakom att hävda att det minsann inte syftar på hajar alls, utan på skurkar. Etymologin för engelskans shark tyder ju med viss trovärdighet på att broskfisken döptes efter skurken snarare än tvärtom, som nämnts tidigare i tråden.)


Här kan du se hur rankningssystemet är kalibrerat. Du är flämtande nära att bli en Uruk istället! (Om det nu är bättre...)

Det är bättre om du frågar mig, något häftigare.

Håller med om att sjakalen inte är så nordvästmidgårdskt förekommande som djurart, så kanske skulle Räven passa bättre? Det vet vi ju dessutom att det fanns i den delen av världen vid den tiden, och det är ett djur som Saruman säkert själv hade samtyckt att associeras med. Således tycker jag att Sjakalen låter bättre, men att Räven passar bättre.

Skarke är ett svenskt ort- och efternamn. Vad banditerna lägger in för betydelse i den variant de använder vet vi egentligen inte mer om än vad fotnoten säger. Frågan är hur översättningen fungerar för oss.


Jo, men poängen med fotnoten är just att för personerna i boken behöver smeknamnet inte ha något att göra med hajar, sjakaler, rävar eller vad vi nu läser in i namnet. Jag förmodar att det är därför den etymologiska upplysningen finns i en fotnot i huvudtexten och inte bara i tilläggen.

Förvisso, men du glömmer bort orkiskan. Skillnaden är att "Sjakalen" låter väldigt likt Sharkû, alltså är det troligt att någon hade valt det som smeknamn. "Räven" låter dock inte ett dugg som sharkû, och därför skulle fotnoten ha varit totalt obegriplig. Såvida du inte föreslår att även orkiskan skulle ändras till t.ex. "Rävva" eller något i den stilen.



Intressant, hade ingen aning om att Skarke var ett svenskt namn. Hur som helst så får man ju anta att banditerna har haft något samröre med Sarumans orker och hört dem kalla honom "Sharkû", varpå de associerade det med ett ord de kunde som lät likt det främmande ordet( sharkey då alltså). Så det är väl egentligen en slags förenkling av orkiskan vi talar om, för att göra det lättare för banditerna att förstå. Och smeknamnet har väl knappast någon laddning i sig, varken positiv eller negativ, därför skulle det vara konstigt av dem att kalla Saruman för t.ex "Skurken" eller dylikt.

Finns det ett svenskt, passande ord som låter likt det orkiska, är det såklart att föredra, men att krysta fram ett svenskt ord bara för att det ska låta likt, tycker jag är en dålig idé. Sjakalen har fördelen i att det låter hyfsat likt Sharku, men det är ju en tillfällighet. Hade det inte gått att hitta ett passande ord, hade jag föredragit att fotnoten istället förklarar både den engelska och den orkiska betydelsen. Det är ungefär som att Merry kallas så för att han är gladlynt, men det förstår man inte om man bara kan svenska. Hellre behålla Merry och förklara för läsaren varför han kallas så, tycker jag.

Vad tror ni om den här varianten då? Det är i alla fall inget alternativ jag har hört någon framföra förut. (Jag hittade det just.)

Jag är gammal nog för att avgöra det. Sen så tvivlar jag starkt på att jag missar något på att läsa engelska versionen. För att det ska vara fallet anser jag att man måste vara rätt dålig på engelska, eftersom mycket av det Tolkien tänkt ut oundvikligen försvinner eller förvrängs genom översättningen.

Det är möjligt att du är dålig på engelska, men det är inte poängen. Poängen är att du grovt underskattar hur väl man behärskar sitt modersmål, då du tydligen inte inser hur nära relationen till detta är.

Är den inte för bra? Den ligger ju nära orkiskan även betydelsemässigt.

Tyckte den där var jättebra om jag ska vara ärlig. Mycket bättre än hajen, tusen gånger bättre än farsan och bättre än både skurken, sjakalen och räven och allt vad som har nämnts här.
Särskilt som betydelsen fungerar både på orkiskan och svenskan. Snyggt, hur hittade du den?

Jag är med stor sannolikhet bättre på engelska än du. Trots det upplever jag att jag missar ganska mycket, i synnerhet som sagt på det känslomässiga planet, när jag läser på engelska istället för på svenska. Min medvetenhet om hur mycket jag missar har dessutom växt på mig ganska sent, i takt med att jag blivit bättre på både engelska och svenska. När jag var 20-25, och "visste" att jag var fullärd på engelska, så trodde jag inte att det gjorde någon skillnad alls vilket av språken jag läste på. Därmed självklart inte sagt att man inte tappar nyanser på andra hållet också, när författarens språk filtrerats genom en översättare. Helst om denne är så pass okänslig för nyanser som Andersson.
Men, som jag sagt förut någonstans, om man är ute efter att studera Tolkiens författarskap och leta mellan raderna efter ekot av hans tankar, då skall man förstås läsa originalet om man kan. För nöjesläsning däremot, om man vill svepas in i Midgård och uppleva historien så nära som möjligt, så rekommenderar jag definitivt att man läser på sitt modersmål.
Och den där piken om ålder (men du fick en smiley i alla fall!) hade du ärligen förtjänat efter din fåniga kommentar om att ingen över tio skulle läsa LotR på svenska.



Ja, kanske. 'Skörken' saknar ju den där associationen av illslug elaking som finns i Sharkey, och istället blir det precis samma betydelse som orkiskans sharkû. Men medge att det var ett spännande fynd!



Jag gjorde en ambitiös wildcard-sökning i SAOB, och hade tålamod nog att traggla mig igenom ett tiotal sidor med mestadels helt irrelevanta träffar.

Inte heller 'Skörken' är ju perfekt. Dels tappar man som sagt "hajigheten" i namnet, och dels är det ett rejält obskyrt ord, som de flesta svenska läsare nog inte känner till utan måste slå upp (om de ids). Men man slipper den överdrivet nedsättande effekten av 'Skurken', och har ändå ett existerande ord som fungerar klockrent som försvenskning av sharkû, och dessutom har en högst trovärdig betydelse som lite kärvt men kärvänligt smeknamn. Just nu (med reservation för att jag alltid brukar behöva sova på saken nån vecka eller två innan jag vet vad jag egentligen tycker) föredrar jag faktiskt 'Skörken' framför såväl 'Skurken' som de andra alternativen som nämnts.