Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det beror på. Självfallet finns det krångliga ord här och var, men för det mesta bör det vara helt begripligt för vanliga tonåringar.

Jag tycker inte att Ohlmarks eller Anderssons översättningar har samma djup eller känsla- vilket understryker att det är bäst att läsa originalet.

Det är ganska stor skillnad på språket i The Hobbit och LotR, och flertalet av Tolkiens övriga skrifter. Rekommendationerna att läsa Tolkien på originalspråk har (i mitt fall, och jag tror i de flestas) vanligen gällt de två förstnämnda.

Citatet Kamelen valt är absolut inte skrivet i den stil som är vanligast förekommande i LotR, och heller inte speciellt avancerat vad gäller orden. Några glosor kanske några får slå upp, men i övrigt är det mest den poetiska stilen som kanske får många att lite haltande ta sig i genom stycket. Jag är säker på att de flesta får med sig andemeningen, och för dem som undrar över enstaka ord finns ordböcker. Sedan finns det en hel del människor som slutar läsa de svenska översättningarna för att de tycker att de är svårlästa...

Det är klart att de flesta svenskar kan få med sig andemeningen även ur ett stycke som det ovan. (Vars språkbruk kanske inte är genomsnittligt för LotR, men långt ifrån ovanligt. Tolkien blir ofta poetisk eller högtidlig, och gammaldags eller ovanliga glosor använder han ju för jämnan.) Men hela min poäng med det där om att läsa på svenska är ju om man vill få i sig mer än andemeningen, om man verkligen vill uppleva boken på ett lika fullödigt sätt som en infödd.

Det där med den poetiska stilen, där märker den engelske läsaren verkligen hur ordföljden plötsligt blir annorlunda än det normala, hur gamla högtidliga ord används istället för mer jordnära, hur språket blir närmast lite bibliskt, och detta förmedlar en känsla till läsaren. Men en genomsnittlig svensk kanske inte märker det på samma sätt, eftersom kunskaperna inte riktigt räcker till för att tydligt känna skillnaden mellan detta och mer vardagsbetonad engelska. Eller så blir vederbörande (ett ord som med fördel kan användas istället för "hen"!) så distraherad av de okända glosorna att det förtar effekten av det poetiska språket. Och då går denne läsare miste om den där högtidliga känslan som Tolkien ville förmedla. Då är chansen större att läsaren bibringas den känslan genom att läsa en begåvad översättning istället. (Om det finns någon sådan av just det här stycket vet jag inte. Jag har inte kollat vad Ohlmarks och Andersson har fått det till.)

Jag tror att lika många svenskar som engelsmän lägger märke till att språket blir poetiskt i den exemplifierade texten. Vad gäller äldre språkbruk blir det lika svårt i översättning (såvida den som översatt inte valt att skriva mer modernt, men då är det ju en helt annan sak).

För övrigt håller jag helt med dig vad gäller valet av "vederbörande" istf "hen".

Men det är skillnad på att lägga märke till ett poetiskt språk och på att beröras av dess mäktiga vingslag.

Absolut, men det beror nog inte så mycket på vilket språk det är skrivet på, utan mer på poetens kvalitet, och läsarens vana och preferens.

Precis.

Jättekul diskussion!
Kul också för att det glöder om Tolkiens Arda igen!

Översättningarna är ju naturligtvis inte till för dem som är bra på engelska, vill läsa på engelska och föredrar det (oavsett om de ovetande missar massor med detaljer och känslor, för att de inte har engelska som modersmål). Var och en läser Tolkien på det språk han eller hon vill. Förstås! Och det är ju just därför det är så himla genialt att någon kom på att man kan översätta böcker.
Jag till exempel är hyfsat bra på engelska. Men jag vill inte läsa Tolkien bara på engelska. Jag vill läsa Sagan om Ringarnas herre på svenska, just för att jag tycker om att läsa den på svenska.

Det beror både på att jag långt ifrån förstår alla ord på engelska, skrivna av Tolkien eller andra, och på att jag läser snabbare och mer rytmiskt på svenska, och på så sätt kan tillgodogöra mig rytmen i hela stycken, i dikter osv osv.

Och tyvärr är det långt ifrån alla som kan engelska idag, bland såväl gamla som unga.
Nog om det.

Men vill man verkligen tillgodogöra sig Tolkiens värld, på såväl engelska som svenska, så ska man pröva på att själv översätta hela verket (eller det man orkar och har lust med). Det har jag gjort. Jag har väl kommit ungefär halvvägs. När man översätter är man ju så illa tvungen att försöka förstå precis vad Tolkien menar, beskriver, avser och berättar. Du ska ju göra det lika bra på svenska. Jag har aldrig tidigare upplevt Tolkiens värld så exakt och så detaljerat. Nu förstår jag många saker som jag har slarvat förbi på såväl engelska som svenska. Hur Nimrodel flyter ner på höger hand, inte vänster, t ex. Hur byarna runt Bri ligger. Hur det ser ut runt Väderklint. Det är oerhört spännande att på det här sättet penetrera Tolkiens värld på allvar. Pröva gärna. Det är svårt men kul!

Och det där med "skörken" eller "schörken" som det tydligen också har stavats, ska jag komma ihåg om jag når slutet på mitt översättningsprojekt. Tack för den, Kamelen!

Intressant poäng! Visst är det så, det har jag själv märkt, även om jag bara kommit två kapitel i min egen lilla översättning. Man får av nöden en helt annan detaljkännedom än när man "bara" läser. Men samtidigt är jag lite rädd att en del av magin skall försvinna när man tittar för djupt under huven.

Det är ungefär som att man har svårt att se filmerna på riktigt samma sätt när man har fördjupat sig alltför mycket i alla kommentarsspår av skådisar och regissörer, läst om hur de filmat rent tekniskt osv. Jag ser till exempel den där scenen i slutet av första filmen, där Frodo och Sam tittar bort mot Mordor, på ett annat och inte nödvändigtvis bättre sätt nu när jag vet att de i själva verket står och tittar på en parkeringsplats...

Å andra sidan är just Tolkiens prosa så förunderligt välskriven och genomarbetad in i minsta ordval att den faktiskt tål en sådan översättarens detaljgranskning förvånansvärt väl. Man kan ju bara tänka sig hur desillusionerad man skulle bli om man försökte sig på något liknande med t ex David Eddings eller Terry Brooks...

Så sant som det var sagt, t.o.m. gollum har dokumentärerna förstört för mig. Ser bara Jumpsuit-Andy Serkis

Så otroligt roligt att besöka forumet och mötas av den här fantastiska tråden!



Det var faktiskt ett av många förslag som vi diskuterade i referensgruppen. Jag kan tänka mig att just det faktum att vi aldrig lyckades nå någon konsensus i gruppen gjorde att Erik valde sitt (mycket dåliga) alternativ i stället. Vi hade en mailkonversation med hundratalas inlägg om bara just översättningen av Sharkey. Översättningsförslag som vi diskuterade var Skurken, Schakalen, Schörken/Sjörken/Skarken, Charken, Skärarn, Sharkis, Hajen...

Oj då, verkar som om det här är ett mycket mer omtalat ämne än jag trodde från början. Misstänkte nästan att jag var den enda som hade tänkt på det. Ett kul ämne att diskutera hur som helst.

..som var?

"Farsan". Se ett tidigare inlägg i den här tråden. (Av alla tänkbara och otänkbara förslag var detta nog det allra värsta. )

haha just det, nu kommer jag ihåg, det var sannerligen rusligt dåligt. Föredrar faktiskt hajen över farsan..

Jag gjorde en utgrävning i de äldre kulturlagren på min hårddisk, och lyckades återfinna några artifakter från referensgruppens diskussioner kring Erik Anderssons översättning av Konungens återkomst. Jag tror knappast att det spelar någon roll för någon om jag, så här långt efteråt, lägger ut de sammanfattande fotnoter Erik fick sig till livs rörande namnen Sharkey och Sharkey's End. Det understryker väl bara vad vi redan sagt, att avsaknaden av något unisont alternativt förslag gav fria tyglar åt Erik att i princip strunta i vad referensgruppen hade att säga i just den här frågan. Det hade jag också gjort om jag varit översättare och fått en så luddig inlaga från mina granskare. (Däremot hade jag under inga omständigheter valt namnet "Farsan"!)


och