Erik Anderssons bibelkommission skrev:
Skurken: ++ tydlig och rätt betydelse ( - om än tveksam enligt vissa); + etymologiskt trolig; - kan låta lite löjligt.
Schakalen: ++ tydlig och rätt betydelse; + etymologiskt trolig; - kan låta lite som en seriealbumskurk.
Schörken/Sjörken/Skarken: + rätt betydelse; + etymologiskt trolig; -- mycket otydlig betydelse.
Charken: + tydlig betydelse; + etymologiskt trolig; -- tvivelaktig betydelse.
Skärarn: + tydlig betydelse; + etymologiskt trolig ( - om än mindre tydligt än andra); - tvivelaktig betydelse.
Sharkis (e.d.): + förespråkas i GN; + etymologiskt trolig; -- varken tydlig eller rätt betydelse.
Hajen: ++ tydlig och rätt betydelse; -- etymologiskt omöjlig.
Hehe, det där såg ju mest ut som en betygskatalog för en OBS-klass.
Erik Anderssons bibelkommission skrev:
[Sharkey-översättningens] ände. Vi rekommenderar inte ”Farsan”, se ”Sharkey”. Namnlistan måste också avråda från skämtet ”Farsans ända”, som renderade högljudda protester på bred front i referensgruppen – vilket torde betyda att läsarna inte skulle uppskatta det. Namnet upplevs som ett stilbrott, men det finns också många rent känslobaserade invändningar. Och vad man eftersträvar anknytning till är ju _Säcks ände_.
Formen "ände" stämmer ju dessutom inte sämre med att det är slutet för den däringa Skörken.
Den stegrande kamelen skrev:
Fördelen med just den varianten jämfört med Schörken/Sjörken/Skarken är, som jag ser det, att namnet förutom att ha rätt läte och betydelse också ger den inte så encyklopediskt språkkunnige normalläsaren, som inte vet vad en "skörk" är för något, en association till en lätt förvanskad, lätt "smeknamnifierad" form av "Skurken"; trots att det egentligen inte är vad ordet betyder.
Se, du fick till den biten också!