Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Nä, den gjorde ju inte det. Den här passagen har jag problem med:

Vad gör vägen egentligen när den ran off? Först trodde jag att den vek av från Sams och Frodos kurs, men bara lite senare tröttnar de på att smyga fram i terrängen och går istället upp på själva vägen och följer den hela dagen, och sedan flera dagar till. Och då får vi också veta att den går mer eller mindre rakt österut mot Svarta tornet. De följer den tills de har Domedagsberget nästan rakt söder om sig. Först då lämnar de vägen. Men om det var mot sydost de skulle, varför började de då gå mot nordost till att börja med? Eller gör de inte det, tolkar jag det fel?

En opassande pusselbit till, något stycke senare när de har börjat gå på själva vägen – den väg alltså som går mot Svarta tornet:


Men va? Söderut!? Men de var ju på väg in a slant towards the foothills of the northern range, alltså typ mot nordost? Och vägen de följer går vad jag förstår mer eller mindre rakt österut? Jag begriper inte det här!

Kanske kan en karta underlätta tolkningen? Fast jag får ändå inte ihop det ...

(Klicka för en större version.)

Kan det inte vara så här:
1: De undkommer orkerna på vägen mot Isenmouthe.
2: "The most easterly of the roads" är kanske helt enkelt vägen till Isenmouthe.
3: Vägen som "ran off" är kanske vägen från Isenmouthe till Barad-Dûr.

Eller så här:
1: De undkommer orkerna och går mot öster.
2: "the northern range" är Askbergen, som visserligen är Mordors norra bergskedja men viker av åt söder så att den kan nås om man går rakt österut.
3: "The most easterly of the roads" är vägen mot Barad-Dûr som ju först följer Askbergens kurva på lite avstånd och sedan viker av mot "a wall of black shadow far ahead".

Tack, Pellegrino! Så här fick det bli till sist:

Det blev en rätt vag formulering, för jag ville hellre vara otydlig än riskera att ha direkt fel i alla fall.

Jag tycker det är en bra lösning på de geografiska oklarheterna. Den möjliggör en sydöstlig tolkning av färdvägen, till skillnad från Anderssons "mot den nordliga bergskedjans fot" som skickar läsarna mera norrut. Snyggt!

Här kan man, om man anstränger sig lite, tänka sig att Tolkien drog ut vågmetaforen genom hela meningen: inte bara wave och tide utan också wreck och crash. Var detta faktiskt hans avsikt, tror ni, och kan man i så fall fånga det på svenska på något vettigt sätt? (Själv har jag till att börja med problem med att undvika en upprepning: först "våg" och sedan "flodvåg". Och de där rösterna är inte lätta att tas med ...)