Randalin skrev:
Men vill man verkligen tillgodogöra sig Tolkiens värld, på såväl engelska som svenska, så ska man pröva på att själv översätta hela verket (eller det man orkar och har lust med).
Det där inspirerade mig till att ge mig på Kamelens exempel!
Tolkien skrev:
The great shadow descended like a falling cloud. And behold! it was a winged creature: if bird, then greater than all other birds, and it was naked, and neither quill nor feather did it bear, and its vast pinions were as webs of hide between horned fingers; and it stank. A creature of an older world maybe it was, whose kind, lingering in forgotten mountains cold beneath the Moon, outstayed their day, and in hideous eyrie bred this last untimely brood, apt to evil. And the Dark Lord took it, and nursed it with fell meats, until it grew beyond the measure of all other things that fly; and he gave it to his servant to be his steed. Down, down it came, and then, folding its fingered webs, it gave a croaking cry, and settled upon the body of Snowmane, digging in its claws, stooping its long naked neck.
Citera:
Den stora skuggan sänkte sig ned likt ett fallande moln. Och se! Ett bevingat väsen var det: om fågel, så större än alla andra fåglar, och den var naken, och varken fjäder eller penna hade den, och dess väldiga segel var som dukar av hud mellan behornade fingrar, och den stank. En varelse från en svunnen värld kan hända det var, vars släkte, dröjande sig kvar i glömda berg kalla under månen, överlevde sin egen tid och högt i fasansfullt näste frambringade denna sista senfödda avkomma, till ondska svuren. Och Mörkrets herre tog den till sig och födde den med grymhetens kött, tills den växte bortom alla andra flygande skapelsers mått, och han gav den till sin tjänare att vara dennes springare. Ned, ned, störtade den, och in vek den sina befingrade segel, hov upp ett strävt skri och slog ned på Snömanke, drev klorna i dess kropp och krängde med den långa nakna halsen.
Och här är Ohlmarks och Andersson att jämföra med:
Ohlmarks skrev:
Den stora skuggan sänkte sig likt ett sjunkande jättemoln. Och se, den var ett vingat väsen! Om det var en fågel var den mycket större än andra fåglar och den var helt naken, hade vare sig vingar eller fjädrar, och dess väldiga flygsegel var som hudvävnad mellan hornfingrar. Och stank gjorde den, avskyvärt. Kanhända var detta ett fabeldjur från en äldre period av jordens hävder, av ett vidunderssläkte som legat och tryckt i glömda iskalla bergsskrevor under månens nätter och överlevat intills dagen kom då de ute i fasans rymder framkläckt detta vidriga yngel, fött och fostrat enbart till det onda. Och Mörkrets herre tog sattyget och närde det med ohygglighetens föda tills det växte bortom måtten av allt annat som kan flyga — och så gav han dessa monstra till sina tjänare att vara deras ridhästar. Nedåt störtade monstret, nedåt, och medan det fällde samman de klobesatta läderlappsvingarna upphov det ett ohyggligt skri och slog ner på Snömanke, grävde ner klorna i hästens kropp och böjde den långa nakna gamhalsen över dess blod.
Andersson skrev:
Den stora skuggan sänkte sig som ett fallande moln. Och skåda! det var en bevingad varelse: lik en fågel, men i så fall större än alla andra fåglar, och den var naken och bar varken penna eller fjäder, och de väldiga vingarna var som dukar av läderhud mellan förhornade fingrar; och den stank. Måhända var det en varelse från en äldre värld, vars släkte dröjt sig kvar i glömda berg under en kall måne och överlevt bortom sin tid och i sitt hemska rede framfött denna sista ondskefulla avföda. Och Mörkrets herre tog den och födde den med svart kött tills den växte sig större än alla andra flygande djur, och han gav den som riddjur åt sin tjänare. Allt längre ner sänkte den sig tills den fällde ihop sina flyghudar, hov upp ett hest skri och slog ner på Snömanes kropp och drev in sina klor. Den böjde på sin långa nakna hals.
Jag blev förvånad över att det här gick att ligga så nära Tolkien syntaktiskt. Ju längre jag kom med översättningen, desto mer närmade den sig originalets form. Och jag tycker faktiskt inte det finns några stora spår av engelska kvar trots närheten till originalet; det skulle i så fall vara konstruktionen med "dröjande". Ta till exempel det nakna "if bird". Jag tycker faktiskt det fungerar alldeles utmärkt att direktöversätta det, men det tog ett tag att komma fram till det. Som svensk tror jag att det är lätt att inte riktigt uppfatta stilen i originalet här, eftersom det inte är några som helst problem att förstå vad som menas. Som svensk hajar man nog till betydligt mer inför "om fågel" än inför "if bird".
Ett annat exempel är "forgotten mountains cold beneath the Moon". Det förefaller något oklart till vilket ord man ska föra "cold", men jag förmodar att det i poetisk stil är ett efterställt attribut till "mountains". Hursomhelst ändrade jag inte på ordföljden utan behöll den, i syfte att texten skulle bli lika märklig och poetiskt styltig på svenska. Som svensk sveper man lätt över det här problemet i den engelska texten. Man fattar ju ändå att vi befinner oss i bergen, att det är kallt och att månen lyser.
Även en del av orden fick jag en lite ny syn på genom att översätta. Den här sörjan av olika vingord är naturligtvis ett exempel. Jag tror få svenskar utan att slå upp det vet att "pinion" är en del av vingen och kanske ännu färre att det i poetisk stil ofta används för hela vingen. Att sedan som Tolkien blanda den poetiska användningen av "pinion" med mer specifika användningar av orden "feather" och "quill" känns smått udda. Mitt val föll slutligen på det poetiska "segel" för "pinion", och med viss tvekan valde jag att översätta "quill" med "penna". Det senare känns mindre naturligt som allmänspråkligt ord än "vingpenna", men jag ville undvika alla former av "vinge" här. För att kompensera ändrade jag på ordföljden, så att man genom att först läsa "fjäder" direkt ska fatta sammanhanget. Slutresultatet blev sålunda en blandning av Ohlmarks och Andersson.
"Fell meats" är en suggestiv servering. Exakt vad det betyder funderar man kanske inte så mycket på när man läser på engelska. Försöker man översätta blir frågan genast högaktuell. Men man får inte så mycket hjälp genom att slå upp det. Grundbetydelsen är rimligtvis den vanliga för adjektivet "fell", men vad betyder ordet mer exakt här? Jag hittade inget riktigt bra vedervärdigt adjektiv utan valde att istället lyfta fram frasen med hjälp av en poetiskt högtravande genitivkonstruktion, "grymhetens kött". Ohlmarks använder sig av samma grepp. Andersson översätter med "svart kött". Det är möjligt att han förstått något som jag missat. Invändningen är annars att man på svenska med "svart kött" menar (viss typ) kött som (efter tillredning) helt enkelt är mörkt till färgen.
"Steed" kanske de flesta svenskar anser sig ha hyfsad koll på, åtminstone när de som här ser det i ett sammanhang. Ändå finns det de som missuppfattat Ohlmarks översättning till "ridhästar" och skrattande menat att Ohlmarks trodde att det här handlade om flygande hästar. Men "steed" är egentligen en häst även på engelska. Tolkien använder ordet i överförd betydelse. En aspekt som Andersson mer eller mindre tappar när han väljer det mer allmänna "riddjur". Problemet med Ohlmarks "ridhäst" är snarare att det kanske inte har samma storvulet poetiska klang som "steed". Jag valde därför att översätta till "springare", väl medveten om att det kanske ännu mer leder tankarna till flygande hästar.
Slutsatsen är ofrånkomlig. Det enda rätta sättet att läsa Tolkien på är att göra sin egen översättning!
Logga in
Bli medlem
FAQ
Sök
