Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

"Vita trollkarlar" istället för "de vita trollkarlarna"? Man skulle ju kunna förledas att tro att det finns fler vitisar som inte var med på det där rådslaget...

För bokstavstroende kan det vara en stor skillnad.

Man kan i och för sig tycka att "nästan ingenting" och "en spottstyver" är i princip samma sak, så man tappar det där spannet i prisskalan. Men å andra sidan - hur mycket skillnad är det då mellan "next to nothing" och "old songs"? Det är väl svårt att ordagrant översätta denna lätta förvanskning av uttrycket "sold for a song", som jag antar att Tolkien syftar på här, så det måste till någon omskrivning. Eller är det bara en omformulering för att få med (det obefintliga) spannet du skulle vilja ha, alltså typ "sålts för allt ifrån nästan ingenting till en spottstyver"? Hur hade du själv gjort?

I princip ingen skillnad alls.


Tolkien har inte förvanskat något, om det var vad du syftade på med "förvanskning".


Ja, det är logiken i det jag är ute efter. Jag förmodar att det är avsett som ett skämt. Hallqvists "till skiftande priser från nästan ingenting till en spottstyver" är en alldeles utmärkt översättning. Hos Tolkien och Hallqvist är det närmast en motsägelse. Hos Andersson är det bara en tautologi.

Vad man brukar säga är väl "sold for a song". Tolkien säger istället "sold for old songs", vilket inte är uttryckets vedertagna form. En petitess måhända, men hade du inte redan slagit fast att vi är bokstavstroende här?

OED: "In the phr. for a(n old) song, for a mere trifle, for little or nothing." Pluralformen lyckades jag dessutom hitta belägg för från 1871 och från 1887 via "Google Books"!

Efter att ha granskat urkunderna närmare skulle jag vilja hävda att det definitivt är samma släkt.

Det här är kanske inte direkt fel. Det är ändå värt att ta upp i den här tråden, då det är ytterligare ett exempel på hur okänslig Andersson är för textens logik.

Gissar att du menar "och" istället för "men"? För det är verkligen störande, och en fullständigt omotiverad ändring.

Precis! Och jag får en lätt deja vu-känsla. Det känns inte som det är första gången vi tar upp en störande och helt omotiverad ändring av exakt det här slaget.

Och direkt efter det här visar Andersson åter prov på sin okänslighet för textens logik. Och det är inte de där vita trollisarna jag är ute efter den här gången. Och inte heller att Andersson låter bli att mörka fästet; förklaringen till avsaknaden av mörkret har Kamelen förmodligen redan gett i en annan tråd.

Är det "hade Gandalf sagt" som översättning av "Gandalf was saying" du syftar på? Det kan få det att låta som om Gandalf kläckte ur sig sin kommentar under det där rådslaget snarare än nu långt senare.

Jag reagerade (när jag jämförde texterna) på att han hade översatt så, och jag skulle kanske inte ha gjort så själv. Men jag tycker nog inte det är något större problem med Anderssons version. Kanske finns det till och med en poäng. Det blir lite mer inkännande, som om det är Bilbo som återger vad det var i Gandalfs prat som fick honom att öppna ett öga eller kanske vad som fick honom att öppna även det andra ögat. Och det känns som om originalets "Gandalf was saying" i det avseendet ligger någonstans mellan ett enkelt "sa Gandalf" och Anderssons "hade Gandalf sagt". Att det sedan följs av ett "sade Elrond" känns inte heller direkt störande. Nej, det var en helt annan sak jag var ute efter.

Det jag var ute efter var att "that horror" har översatts till "skräcken". Det kan kanske inte sägas vara fel. Och tittar man bara på den mening det handlar om kan det verkligen kvitta. Men det finns en ganska klar anledning till att Tolkien inte skrev "the horror". Genom det utpekande "that horror" är vår uppmärksamhet fortsatt på den bortflyende mörkergubben, vilket gör att den direkta referensen till "he" i meningen därefter känns naturlig. I Anderssons version känns textbindningen inte alls lika naturlig.

Problemet med Anderssons text är att det här är något som sker i var och varannan mening. Det verkar som Andersson inte riktigt är inne i berättelsen, inte förstår varför Tolkien valt just det ordet eller just den formen. Det känns som han översatt mening för mening (eller sats för sats) utan att bry sig om deras funktion i berättelsen eller hur de hakar i varandra. Och inte blir det bättre av att han, spökrädd som han är, så fort han ser en möjlighet väjer för en rak översättning. Hade han inte gjort det hade det mesta av det här löst sig av sig självt.

Det finns gott om ytterligare sådana här exempel. Ja, gott om exempel till och med om vi håller oss till det korta slutkapitlet (som nästan alla exemplen hittills är hämtade från). Men jag nöjer mig nog med ett till exempel från slutkapitlet.

Felet kvarstår även i storpocketupplagan (2019).

Jag har fått intrycket att Norstedts ansåg att de med småpocketupplagan etablerade den slutliga texten. För ringsagan sägs något sådant i efterordet till flexutgåvan. Och jag har antagit att samma sak gäller för hoberboken. Men naturligtvis bör detta ändå kontrolleras! Även det här klumpiga felet kvarstår i storpocketupplagan.