Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Redan efter ditt förra inlägg var jag inne på att the Gaffer kunde heta Gamgubben på svenska, och övervägde att ge det en ordentlig tanke, och utmana min nuvarande, något allmänna "Farsgubbe". Jag är personligen väldigt förtjust i uttrycket "gamgubben" (använder det ofta om mig själv ibland på skoj) och begriper inte att jag ännu aldrig associerat till det i samband med the Gaffers översatta namn.

Och - bäst av allt!!! - Det börjar ju lika dant som namnet Gamgi! Nog hade väl ett svenskt hobbitsamhälle, med den något raljanta och retsamma humorn de har, lätt kunnat döpa om en man vid herr Gamgi till Gamgubben!!!???

Såhär: "gobba å käringarna"

Hm, …

Här i Västerbotten används "gamm-" mycket om allt möjligt som upplevs gammalt, vara det folk, fä eller döda ting. Det blir dock vanskligt i skriftspråket, då det rimligtvis förkortas till "gam-", såsom ni gjort, men när jag läser det, och jag är lite trött (det är i skrivande stund mitt i natten, men jag inbillar mig att det inte är en ovanlig tidpunkt att läsa ringsaga på), blir associationen lätt "gam", alltså asfågeln. Även när jag _vet_ vad det egentligen står blir det så, och gamar brukar ju sällan symbolisera sympatiska typer; orättvist kanske, för gamar är väl inte mer ondsinta varelser än andra djur.

För övrigt en tveksam användning av semikolon jag gjorde just ovan. Jag tyckte inte komma var starkt nog som skiljetecken, och jag ville inte dela upp det hela i två meningar, men satsen efter semikolon är å andra sidan inte särdeles fristående. Hmm.

Gubbas är både originellt och charmigt. Det skall du absolut behålla!



Jag tycker inte att det är särskilt viktigt att använda samma ord för gaffers här som för gamle Hamfast. Men jag tycker däremot att "gubbera och gummera" mycket riktigt är alltför dialektalt. (Vilket förstås i ännu högre grad gäller "gobba och käringer"!) Men om du gillar gammgubbar och gammtanter så kör på det! Det tycker jag däremot är på rätt sida av gränsen mellan folkligt och dialektalt. Men du bör nog i så fall stava det just så, med två m, för annars håller jag med Hialmr om att det är upplagt för missförstånd och feluttal.

Jag vägrar! Gamgubbar heter det. Och det är den vanliga formen i sådana här sammanhang, om man får tro SAOB. Och menar du även att Randalin ska döpa släkten till Gammgi, om han gör slag i saken och gör sig av med Farsgubben?

Randalin kan svara för sig själv . Och han håller med om att det heter gamgubben, men att språket är (och bör vara) förnybart, och väljer därför gammgubben för att undvika gamnackar. Familjen kommer dock även fortsättningsvis stava ditt namn Gamgi. Tolkien själv var inte främmande för egna stavningsalternativ. Och namnet i det hör fallet ska ju inte kopplas till the Gaffers smeknamn. Bara kul om nån gör det.

Han var fullständigt främmande för populistiska hänsyn av det här slaget!

Naturligtvis inte! Gamgi är ett enda ord, varför de två konsonanterna gör a-uttalet problemfritt. Gamgubben däremot är uppenbart ett sammansatt ord med "-gubben" som efterled, varför förledet "gam-" betraktas för sig. Och kutym för am(m)-ord är att där det redan finns ett ord med samma inledande konsonant som uttalas med långt a, där blir det två m när vokalen skall vara kort: damm, lamm, ramm. Där det inte finns något sådant ord, där slipper man dubblera m-et: kam, slam, stam.

I den meningen att det inte förväxlas med något annat om man uttalar det fel, ja.


Du får ta upp det med SAOB-redaktionen! Själv ska jag ta mig en Ramlösa.

...en dricka om många tyvärr uttalar raamlösa på grund av stavningen, som antagligen inte spikades av någon i Svenska akademien, utan mer troligt bara råkade bli norm hos lokala skriftanvändare, som allihop (troligtvis) kommit i kontakt med ortsnamnet i talad form före den skrivna.

Men Gamgi skall naturligtvis inte stavas Gammgi, det finns det väl ingen här som tycker, för det skulle ju kunna förleda folk att tro att någon annan kanske kallas Lill-Gi.

Jag tycker man kan kräva av svenska läsare att de klarar av att uttala och förstå ordet gamgubbe rätt. Och den som inte gör det direkt får med den tolkienkamelska logik som redovisats tidigare i tråden en fin chans att lära sig något. Den deskriptiva SAOB redovisar inga direkta belägg för gamgubbe eller gamtant (vad jag kan se) men däremot för gambock, gamjänta, gampojke och gamstinta. Uppslagsformen är den enkla, men man anger även den dubbla inom parentes (efter gambock). Söker man bland allmänt tillgängliga digitaliserade böcker visar sig formerna vara ungefär lika vanliga. Man kan med egenkamelsk logik (även den redovisad tidigare i tråden) säga att duger typ gamgubbe åt Albert Engström, Sara Lidman, Lars Ahlin, Lubbe Nordström och Sven Delblanc duger det åt mig. Och med samma logik: duger typ gammgubbe åt Torgny Lindgren, Kerstin Ekman, Laura Fittinghoff och (rookien) Kristina Sandberg duger det åt mig.

Släktnamnet Gamgi borde på egna grunder kanske ändå stavas Gammgi. Förleden förmodas i den engelska översättningen komma av galab- "game". På svenska ligger det nära till hands att säga att det kommer av galab- "gamman", då det förklarar den svenska formen, ger rätt uttal och i princip även ger rätt betydelse; svenskans gamman är besläktat med engelskans game. Andersson spinner här för övrigt loss rejält och går närmast på vildgamsjakt.

Jag får nog fundera på om jag ändå inte ska kalla gybbtjyven för Gamgubben och låta honom heta Gammgi! Annars kan man ju förklara förkortningen till Gamgi i det där bihanget och samtidigt passa på att skriva läsarna Randalins fina hobiska observation på näsan:

När det kommer till gamgubbe/gamtant så håller jag faktiskt med Ohlmarxisten, jag har inga som helst svårigheter att uttala det rätt, trots att jag bara har hört en person använda ordet (min västerbottniska mormor). Så jag ser faktiskt ingen större poäng i att ändra på stavningen, det är ett vedertaget, om än dialektalt(?), uttryck som jag nog inte hade kommit på tanken att stava annorlunda innan jag såg diskussionen här. Men antar att även stavningen med två m fungerar

Jag fullständigt älskar att vi tillåter oss att hänge oss fullt ut att träta stavning med enkelt eller dubbelt "m" i ett sammansatt ord för "gammal gubbe" i dagar i sträck! I vilket annat kompisgäng skulle det här vara okej?

Det blir ju oavsett antal "m" en fin allitteration med Gammgubben Gammgi!

Jag får nog ge mig, efter Ohlmarxistens SAOB-exempel; det kanske bara är mig som det är fel på när jag tänker att Gamstina har en dålig hållning, kal hjässa och lång hals, hes röst och befjädrade armar, och brukar äta självdöd tamboskap när tillfälle ges.