Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

I början av kapitel sju, In the House of Tom Bombadil, frågar Frodo Gullstarr vem den där Bombadill egentligen är. Och då svarar hon helt enkelt ... ja, vad då? Hur översätter man egentligen det där till synes enkla "he is" på ett bra sätt? Vad menar hon? Jag har svårt att få till någon formulering jag riktigt trivs med. (Och framför allt är min officiella granskare inte alls nöjd med hur jag har löst det. )



Vi kan väl till att börja med titta vad Ohlmarks och Andersson har gjort.




Min egen översättning (som jag alltså inte är helt nöjd med) tror jag att jag väntar lite med att avslöja. Men däremot är det högintressant att se vad Tolkien själv skrev om just det här! (Men jag är inte säker på att jag förstår helt och hållet vad han menar.)

Ur Letters, nr 153:



Någon som har några tankar om det här? Själv sitter jag fast, har tänkt för mycket på det och har inga nya idéer längre...

Jag kan ta och klippa in hur min översättning av den här passagen ser ut. Intressant att se om ni andra har lika stora problem med den som min granskare!

Bärflickan hejdar sig ju lite i det hon säger "He is". Och sedan tar hon i originalet om exakt detta och fortsätter meningen, rent syntaktiskt alltså, när Frodo ser frågande på henne. Och hon använder sedan dessa magiska ord direkt igen. Det tar lite udden av mystiken i det första halvkvädna svaret samtidigt som det gör yttrandet gäckande på ett annat sätt. Och så ger det en viss rytm åt det hela. Andersson missar detta totalt. Ohlmarks gör det okej, även om den första övergången inte är klockren. Du klarar den första övergången galant. Men varför låter du inte Gullstarr fortsätta i samma anda?

Intressant, Ohlmarxisten! Jag hade faktiskt inte ens tänkt på att Gullstarr börjar tre meningar i rad med "He is". Men däremot har jag svårt att tycka att det är särskilt viktigt, åtminstone jämfört med betydelsen. Det skulle bli lite krystat att använda "Det är han" i alla tre meningarna, tycker jag. "Det är han som är herren av skog och vatten och kulle" ger lite fel känsla jämfört med originalets enklare formulering. "Han är" på alla tre ställena skulle funka bättre rent syntaktiskt, men då blir betydelsen fel.

"He is" kan som jag ser det ha två olika betydelser beroende på betoning. "He is", med betoning på andra ordet, skulle betyda något i stil med "han bara är", eller "han är den han är". Men "He is" däremot, med betoning på "he", är det jag tror att Gullstarr vill ha sagt - att det är han därborta, han med fjädern i hatten, som är Bombadill. Ett banalt svar på en banal fråga: Vem är Bombadill? Det är han där som jag pekar på. Eller så tolkar jag i alla fall vad Tolkien säger i brevet jag citerade. Först i tredje meningen nedlåter sig Gullstarr till att också svara på den fråga hon förstås inser att Frodo egentligen undrade över: Vad är Bombadill.

Men frågan är: Låter mitt "Det är han" tillräckligt bra? Kan det missförstås, kanske genom att man läser det med betoning på "är"? Och finns det i så fall något bättre sätt att formulera samma sak?

Intressant!!!
För när jag läste din översättning, betonade jag i huvudet, som om betydelsen var ett nonsenssvar:
” '... vem är Tom Bombadill?'
'Ja, det är han”, sade Gullstarr...' " (OBS!!! "Ja" har jag lagt till själv för att belysa vad jag menar)
Som om hon svarade på frågan "är Tom Bombadil hungrig?", eller nåt.

Jag har själv valt att översätta extremt rakt här, och framför allt velat undvika kopplingen till Jahves svar till Moses vid den brinnande busken. Dels för att tLotR inte ska kunna kopplas till Bibeln, dels för att gåtan Tom Bombadil inte ska kunna kopplas till någon gudom inom tLotR-religionen via detta kända citat. Hade Tolkien velat det hade han skrivit "He is that he is" istället.

Alltså väljer jag det enklaste (ev fega) "Han är" och överlåter åt mina läsare (?) att betona och tolka.

Jag tycker att det är ganska klart att det är en medveten bibelanspelning, och folk associerar ju hursomhelst så ändå. Det behöver inte stå mer än "He is" för det. I 1917 års översättning sägs det till exempel att det hebreiska namnet "kan översättas med 'Han är' ". Ohlmarks och Anderssons översättning gör kanske anspelningen tydligare. Kamelens gör anspelningen mindre tydlig, utan att nödvändigtvis förta något av svarets dunkelhet. Tolkiens argument i brevet ser jag mest som en dimridå, även om det inte innebär att man ska ta det hela som något annat än ett skämt. Tolkien behöver inte mena att Tompa är Gud. Och som han säger i brevet så är det inte han (som den han är) som säger det. Det är Goldberry som anspelar på Bibeln!


Bra iakttagelse! Så har jag också tolkat det utan att fundera på hur Goldberry egentligen betonar det. Och betoningen kan inte ha varit överdrivet tydlig, eftersom Goldberry i den andra meningen närmast tycks vilja förklara för den perplexe Frodo att det är det hon menar (vilket Andersson tar fasta på lite väl mycket), för att sedan i den tredje meningen ge den andra meningen (och därmed den första meningen) en annan innebörd. Var lägger du förresten betoningen i den andra och tredje meningen i originalet?


Jag tycker nog inte att det blir så mycket mer krystat att använda det tre gånger istället för två. Och poängen är inte att det bara är något slags retorisk utsmyckning att använda samma inledning gång på gång. Det kan tolkas som att det slutliga svaret var det svar den retsamma Goldberry hela tiden avsåg.

Efter allt detta är ändå slutsatsen att det klart bästa verkar vara att göra som Randalin föreslår!

Jag upplever det som att Tolkien är petig med att bibehålla mystiken kring Tom, både i FotR och RotK. Ingen (inte ens Gandalf och Elrond) verkar ha koll på hans sanna väsen och det ska nog vara så att vi som läsare ska undra en smula över detta, tills vi förstår att hans roll inte påverkar ringens öde. Judiska urkunder förutan, så ville Tolkien förmodligen att Goldberrys kommentar skulle inge en känsla av att Tom är evig, utan att för den skull identifiera honom med en gudomlig makt/kraft (vilket det ju heller inte motsäger). Jag tycker därför inte att det är ett dugg fegt att inte förtydliga vid en översättning av "he is", utan ser det snarare som det mest korrekta.

För mig är "han är" otänkbart som översättning. Detta av det enkla skälet att det inte betyder vad originalet gör. Som sagt kan "he is" betyda två saker, antingen "he is" eller "he is". Översätter man till "han är" så missar man den första av dessa betydelser, och den som Tolkien alltså själv säger att han syftade på (om jag tolkar honom rätt). På svenska kan man (enligt mig) inte använda "han är" som svar på frågan "Vem av dessa herrar är det som är Bombadill?", om man t ex pekar ut någon i en vittneskonfrontation. Då säger man "det är han" istället.

Snarare än att låta Gullstarrs uttalande vara lite kryptiskt och öppet åt läsarens tolkning har man alltså genom att översätta till "han är" gjort ett tydligt val - och dessutom fel val!

Därmed inte sagt att "det är han" är enda alternativet. Den översättningen gör också ett tydligt val, om än rätt val. Men jag hade hellre verkligen lämnat det lite öppet som i originalet, om jag bara hade kommit på någon bra formulering...

Du har två verkligt bra poänger, tycker jag. För det första är tolkningen av Tolkien övertygande, även om gubben ur lingvistisk synvinkel nog får sägas vara ute och cykla. För det andra är det inte alls lika naturligt med "han är" på svenska som med "he is" på engelska, även om det är att ta i att säga att "han är" inte går att använda.

För att vidga perspektivet lite kollade jag igenom ett antal utländska översättningar: tre norska, en dansk, två tyska och en fransk. Alla utom den franska direktöversätter "he is" rakt igenom. Jag skulle tro att det är mer eller mindre jämförbart med ett genomgående "han är" på svenska. Att den franska översättningen skiljer sig är inte förvånande. Lösningen där är i princip din, fast ännu tydligare. Franskan har ju en särskild pronomenform:


Lägg även märke till hur fransosen lyckas behålla upprepningen någorlunda genom alla tre meningarna.

Tack för botaniseringen bland utländska översättningar, Ohlmarxisten! (Äger du alla dessa? ) Om vi tills vidare antar att jag behåller mitt "det är han" (jag tycker i alla fall att det är bättre än "han är", även om jag gärna hade funnit ett tredje alternativ), vore det då bättre att använda "det är han" även på det tredje stället, tycker du?

Alltså så här:



Och en annan fråga: För att undvika felläsningen "det är han", som Randalin var inne på, hade det varit bättre att visa med kursiv hur det är tänkt att betonas? Alltså så här:

Jag föredrar en kursivering av han där, särskilt då jag tror de flesta skulle läsa är annars, och då bli fundersamma och tvingas läsa om början av meningen en gång till. När samma fras sedan upprepas alla tre gångerna blir det bättre än som i ditt första exempel, tycker jag. Oavsett hur frasen översätts skulle jag valt att upprepa den likadant i alla tre fallen.

Ja, mer eller mindre. Den danska i tre utgåvor, och då har jag ändå inte den med dronningens illustrationer. Den andra norska i två utgåvor. Den första tyska bara elektroniskt. Och den första norska bara första volymen av. Och så en fysisk utgåva var av de övriga.


Ja, det blir bättre, tycker jag.


Nej, du har snarare redan gått för långt åt det tydliga hållet. Låt det vara öppet!

Jag har tillsist börjat förlika mig med "Det är han", och gillar inte alls kursiveringen av "han", som bara känns övertydlig och irriterande. Däremot tycker jag att du ska behålla den nya versionen med "det är han" på alla tre ställena! Klar förbättring (:

Imponerande! Jag är nu officiellt avundsjuk.



So be it! Ni tycks ju ganska eniga om den här åsikten, så jag följer den. Tack för hjälpen, alla som har kommenterat!