Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag förstår nog inte riktigt vad du menar. Vattnadal är en dålig översättning av två skäl: dels för att namnet borde vara en mer eller mindre rak översättning av alviskans Imladris 'deep valley of the cleft' och dels för att Vattnadal ger en annan tankebild, av en öppnare och bredare dalgång, än vad Rivendell gör. Fast det senare är ju en ganska subjektiv bedömning.

Vad gäller Goldberry finns ingen alvisk variant att ta hänsyn till (inte som vi känner till i alla fall). Och bärkomponenten (höll på att skriva "bärkompotten"! ) fyller ingen särskild funktion vad jag kan se, så om man bara hittar på ett svenskt namn som ger något så när samma känsla så borde man kunna lämna bäret därhän. På vilket sätt vore detta att "göra en Vattnadal"? Och på vilket sätt är det annorlunda än att t ex göra något liknande för hobbitarnas släktnamn, att "blunda för betydelse" och "försöka få ihop en lista med svenska namn som är lite lagom roliga och runda"?

Tolkien ger inte någon tydligare principiell anvisning för "Rivendell" än han ger för "Goldberry". Poängen är alltså att instruktionen för "Rivendell" genom sitt påpekande att "Vattnadal" är "incorrect" (till betydelsen vad det verkar) kan ses som ett argument för att han med "translate by sense" menar att man faktiskt ska bevara betydelsen tämligen strikt. Att det för "Goldberry" inte finns någon betydelse angiven förklaras av det inte behövs någon förklaring. Och att ange hennes riktiga namn hade kanske krävt en del. Vad skulle det vara på för språk?

Alltså, "translate by sense" innebär att man inte behöver ta hänsyn till om namnet är ålderdomligt, faktiskt existerande, signalerar klasstillhörighet eller annat av den typen, men man ska översätta betydelsen tämligen strikt.

Inledningen till Guiden öppnar dock för att Tolkiens syn på namnöversättandet kan ha varit något mindre rigid, då han efter att ha nämnt just "Rivendell" säger att "of course the translator is free to devise a name in the other language that is suitable in sense and/or topography" (min fetstil). Men det skulle även betyda att Tolkiens kritik mot "Vattnadal" egentligen inte är någon principiell kritik. Och kanske är det en rimligare tolkning. Det är hursomhelst en smakfullare tolkning.


På inget sätt alls. Men så har jag ingenting emot Vattnadal heller.

Ja, du har rätt. Här har vi ett tydligt bevis på det:


Vilket självklart inte innebär att jag tänker känna mig bunden att följa den instruktionen! Men det är ju bra att veta vad karln menar i alla fall.




Ja, tyvärr finns det nog anledning att tro att många av Tolkiens beskare synpunkter är ett utslag av hans missnöje med Ohlmarks som person. Han hade nog varit mer generös i sina detaljinstruktioner om han hade vågat lita på sina framtida översättare och inte känt sig tvungen att mota eventuella ohlmarksianer i grind. Fast hade han inte känt det så så hade han väl aldrig skrivit guiden till att börja med...

Men han måste även ha tyckt att själva problemet var lite roligt, ungefär på samma sätt som vi gör.


Det är ju lite "Ska vi plocka körsbär"-varning på Tompas sång om bärflickan. Kanske särskilt i Lottas tolkning. Annars är det väl inget.

Okej, här är ett nytt namnförslag. Jag lägger bara ut det (satt i sitt sammanhang) utan närmare motivering till att börja med. Jag känner mig just nu själv riktigt nöjd med det, men hur man associerar är ju väldigt individuellt, så jag är nyfiken på att höra hur ni andra reagerar.

Jag tycker det funkar riktigt bra!

Jag associerar direkt till ögonsjukdomar och Tuvstarr. Att de båda starrarna i grunden är samma lärde jag mig nu på morgonkvisten. Men associationen till ögonsjukdomar drar tyvärr ned ett annars mycket bra namn. Jag har aldrig tänkt på Tuvstarr på det viset. Så det har nog att göra med att "gull" känns som en färg. Och det hjälper inte att gulstarr, gråstarr med flera är faktiska växter. Men ögonen (och öronen) kanske kan vänja sig vid namnet.

Funderar på Gullknopp, men jag vet inte hur det låter riktigt...Lätt att associera till fetknopp kanske...

Gullstarr är ett bra försök i alla fall. Jag gillar det egentligen, men det har inte så mycket med bär att göra.

I Karlskrona finns det en stadsdel som heter Gullberna. Det är ett namn som funkar rent Gyllen/bär-mässigt. Men det låter alldeles för manligt. Något man kan modifera till någonting finare?
Jag gillar nog trots alla argument och förslag Hjortrongull mest. Ska man ändå använda prefixet/suffixet gull + en växt (helst ett bär) så blir det hjortron som blir bäst. Tror jag...

Gullstarr funkar riktigt bra tycker jag. Associerade direkt till Tuvstarr, men vad gör det?

Inte bara gör det ingenting, det var i högsta grad avsiktligt! För en svensk med en gnutta bevandring i folksagorna känns det som en väldigt naturlig association, som gör att tankarna leds åt lagom naturmystiskt håll när man först träffar på Gullstarr. Eller det var vad jag hoppades, i alla fall! Och att döma av kommentarerna här fungerar det, även om biassociationen med ögonsjukdomar förstås är olycklig. Men jag hoppas att detta går att tänka bort - i synnerhet med tanke på att alla sjukdomarna heter "<färg> starr", alltså som två separata ord.

Vänner av botanik kanske uppskattar att få veta att det faktiskt finns en växt, Carex Hostiana, som heter gulstarr (men alltså inte gullstarr). Den har dock ett vanligare svenskt namn, ängsstarr. Den växer passande nog på fuktängar och stränder. (Lustigt nog är det en annan art av starr, knagglestarr, Carex Flava, som heter gulstorr på norska.)

Här är den klassiska John Bauer-bilden av prinsessan Tuvstarr, för den som inte kände igen namnet.




Fast jag hittade en annan Bauer-målning som egentligen känns ännu mer som Goldberry. Men den tycks bara heta "Prinsessan i skogen", så där finns inget namn att knycka.

Nja, åtminstone gråstarr finns som ögonsjukdom i såväl ordböcker som praktiken. Men det spelar kanske ingen större roll.


Lika som bär.

I en annan tråd, minns ej vilken, har jag bejublat Kamelens val av översättning på Goldberry, dvs Gullstarr, så till den milda grad att det nästan blev patetiskt. Jag blev så oerhört förtjust i Gullstarr.

Därför är det ju märkligt att jag inte själv använder det längre (vilket jag gjorde i min egen översättning under ett par månader).

Men det är tack vare Kamelens Gullstarr som jag fann min egen översättning. Frigjord av tanken att man kan lämna berry därhän, och istället försöka finna en passande svensk sammansättning med Guld-, Gull-, eller Gyllen-, tänkte jag till.
Och jag insåg att ändelsen -berry faktiskt är direkt "namnig".
Så jag satte mig att fundera på om det fanns något svenskt namn som kunde associera till skogen eller naturen på något sätt.

Det borde ju göra det, eftersom vi är ett så naturälskande folk.
Och - jodå - snart kom jag på det, och det har nog kommit för att stanna:

Gulltuva

Jag trivs med Goldberrys nya namn på svenska, och det har dessutom den fördelen att det har samma rytmik som Goldberry, vilket underlättade de verser som Tom sjunger där namnet förekommer. Till exempel:

Tjusigt.

Bäst hittills!