Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag har bläddrat lite förstrött bland Hobbitens verser, nu när tråden vaknat till liv igen. Jag gav upp i avsky förra gången, så många av dem har jag nog knappt ens sett förut. Swedenmark lyckas ganska skapligt med spindelsången, med alvernas sång om tunnor nerför floden, sämre men ändå inte anmärkningsvärt uselt med sången Esgaroths folk sjunger om att kungen under berget skall komma tillbaka. Har jag missbedömt honom? Men nej. Så kommer vi till nästa version av dvärgarnas paradsång, och den är precis lika förbluffande usel som den Nammi läser lusen av ovan. Orkar bara med en strof, den sista som exempel:

The king is come unto his hall
Under the Mountain dark and tall.
The Worm of Dread is slain and dead,
And ever so our foes shall fall!

Makten vår Konung återtar,
vid Bergets rot, i dvärgars sal!
Den onde näpsts, vår ovän dräpts.
Snart inga fiender finns kvar!

* Horribla rim: tar/sal/kvar och näpsts/dräpts (!)
* Horribel rytm: "Makten" måste uttalas med betoning på andra stavelsen för att det skall gå ihop
* Manglad känsla: "Vår ovän" har inte alls samma klang som "the Worm of Dread", och knappast heller "snart inga fiender finns kvar" som det mycket mer episka "and ever so our foes shall fall".

Slutsats: Med råge underkänt på alla punkter! Men någon gång får jag ta mig samman och titta lite närmare, se om det främst är just denna sång i dess olika inkarnationer, plus gåtorna, som Swedenmark verkligen massakrerar, eller om han är värdelös rakt över.

Jag är småaktig nog att skratta lite elakt åt att karln faktiskt benämns "Swedjemark" på Norstedts egen sida.


Randalin: Diskussion om din egen tolkning passar nog bättre i en annan tråd än den om Swedenmark.

Intressant. Har bara lyssnat på den svenska versionen av Hobbiten (den tidigare version).
Som en tillskyndare av Ohlmarks (mer av nostalgiska skäl och att jag älskar hans användning av det svenska språket) är det trevligt att det inte bara är han som kan göra tydliga översättningsmissar.