Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag vet inte om Hompen någonsin har diskuterats ordentligt här på forumet, men även om det har gjorts så är det länge sen. Alltså är det värt att göra nu igen!

I slutet av förra terminen fick jag skoluppgiften ”läs valfri bok och skriv ett referat avslutat med lite personliga tankar om boken för en behörighet i Svenska C” och bestämde mig för att kombinera nytta med nöje och slutligen läsa Hompen efter att ha ägt ett exemplar i mer än ett år utan att göra mer än bläddra i den då och då. Det var ett mycket lyckat beslut!

Det som framför allt slog mig när jag läste var hur bra översättningen var! Språket flyter bra (när man väl vant sig vid att Zetterholm använder så otroligt många kommatecken, i enlighet med sin tids praxis) och tonen och stilnivån är i det närmaste perfekt. När man läser Hompen infinner sig samma mysiga sagokänsla som när man läser Tolkiens original eller Hallqvists översättning, men som saknas i Anderssons ”LOTR-ifierade” version. Självklart finns det exempel på både formuleringar och ordval som inte är helt optimala, som t.ex. Örngreven och Tunnriddaren, men de är ovanliga. Dessutom, när det gäller underliga formuleringar så kan det säkert ibland bero på att originaltexten Zetterholm översatte skiljer sig från nuvarande utgåvor (alltså inte bara i Riddles in the Dark). Jag har för mig att ändringarna finns att hitta någonstans på nätet (eller var det bara Riddles?), men jag har inte orkar kolla.

Sen var självklart terminologin ovan till att börja med. Hompar, Bimbo Backlin, Oni och Gloni, älvor, Älvdalen, svartalfer m.m. kändes mycket underliga att läsa om, och jag kom på mig själv med att filtrera bort framför allt ”Bimbo” och läsa det som ”Bilbo”, något som jag ansträngde mig för att sluta med. Efter ett par dagar pratade jag glatt om både Bimbo och hompar även när jag refererade till originalet. Så precis som med de Ohlmarkska och Anderssonska översättningarna så är det nog till stor del en vanesak, särskilt om man faktiskt ger resten av översättningen en chans.

Vad tycker ni andra som har läst Hompen? Hur står den sig jämfört med de andra översättningarna? Är dess dåliga rykte (i alla fall delvis) oförtjänt? Jag är nyfiken, berätta!

Nu är det ca tio år sedan jag läste den, men jag kan inte påstå att jag tyckte att det var en särskilt dålig översättning. Hallqvists är bättre, enligt mig, men Zetterholm hade en del bra lösningar, och jag uppskattar verkligen att en svensk översättning hann ges ut innan Tolkien gjorde ändringarna inför LotR. Sedan tycker jag om illustrationerna också, även om de (liksom Toves helt suveräna illustrationer i den nästkommande översättningens första utgåva) emellanåt blir missvisande, sett till den justerade versionen (vilket föranleder misstanken att Tove gjorde sina illustrationer utifrån Zetterholms text).

Ja, Hallqvists är bättre. Men jag tror att även hon har sneglat lite på Zetterholmsversionen, då hennes Misty Mountains-översättning är i samma versmått som Hompens version, och inte i Tolkiens. Annars tycker jag även att Zetterholms versöversättningar är riktigt bra, även om de inte följer Tolkien särskilt nära. Ca 100000000 x bättre än Swedenmarks...

Och visst är illustrationerna härliga! Det spelar liksom inte så stor roll att de inte "stämmer", tror knappast Tore Zetterholm hade särskilt mycket att gå på förutom texten.

Men att det är den enda översättningen av originalversionen av The Hobbit är ju vad som verkligen gör den till en skatt! Är det någon som vet hur många exemplar den trycktes i från början?

Absolut! Mycket bra poäng. Allt talar för att Britt G gjorde sin översättning utifrån Zetterholms text. Att Tove var påverkad av Zetterholms text framgår för övrigt av hennes brev.

Oh, really? Vad står det i dem?

Kolla citatet sist i det här inlägget!

Tack, intressant! Ja, där använder hon sig helt klart av Zetterholms terminologi, så verkar som om hon har läst hans översättning redan då. (Men tomtar, what?) Då kanske det inte är så konstigt om hon inspirerades av dess illustrationer också.

Det är en vanlig nedsättande benämning på hompar. Ja, även Erik Andersson kallar dem det sin dagbok.

Jo, det har du i och för sig rätt i. Varför måste man förlämpa de stackars hobblarna så?

Det är väl också ett ganska vanligt nedsättande uttryck om hela fantasygenren. "Tomtar och troll" brukar t ex min oförstående bror kalla det emellanåt...

Måste se till att läsa Hompen någon gång! Det hör definitivt till den tolkienska allmänbildningen.

Kärt barn har många namn! Jag tycker bara det är ett svenskt rikedomsbevis att småttingarna även ges diverse nedsättande namn.


Ja, det ingår också i vår språkskatt! Ett mycket användbart uttryck.

Jag håller helt med dig om att dess dåliga rykte är oförtjänt! Jag skrev något om det här på forumet för något decennium sedan. Och sedan dess har jag nog bara fått en positivare inställning till Hompen. Jag tycker till och med att de namnöversättningar som verkar stöta bort så många är bättre än alla senare svenska namnöversättningar, om man anstränger sig ... och tänker bort ringsagan. Jag gillar faktiskt Bimbo, homparna, svartalferna, älvorna och de andra. Att översätta annorlunda är mest en eftergift till ringsagan. Och jag gissar att många av de som växte upp med Hompen inte var överdrivet förtjusta i Ohlmarks och Hallqvists namnändringar.

Ja, jag har för mig att jag har läst det vid något tillfälle. Härligt att ha någon som håller med! Jag blev som sagt mycket positivt överraskad när jag läste boken i sin helhet, och namnöversättningarna "störde" bara precis i början innan jag vant mig. Och om man ser det som ett helt fristående verk - vilket det ju faktiskt var när Zetterholm översatte det! - så fungerar de ju självklart ännu bättre. Nej, jag är verkligen glad över att jag läste Hompen!

Författaren och översättaren Gun-Britt Sundström skrev något ytterst kort om hompeanhängare i översättartidskriften Med andra ord, har jag fått för mig. Sedan finns ju det ett par kryptiska meningar i förordet till förstaupplagan av Bilbo:


Låter sådär lagom småsurt. Och de av Tolkien föreslagna hoberna nämns inte alls i förordet. Allt talar för att Britt G, Astrid och Tove var stora hompevurmare.

Vad menar du?