Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det som gör The Yale annorlunda är naturligtvis att det är enledat. Åke har ändå några sådana tillämpningar av metoden:

(River) Ringló > Ringle å
The Water > Vattne ström
(River) Isen > Isen älv
The Dingle > Dingle dal

Så i teorin är det klart hur man gör. Humpe ska baseras på det engelska namnet och hump ska vara ett förklarande tillägg.


Jag håller på Jale eller Jäle för Åkes del. Ordet yale finns inte hans lexikon (även om Yale där finns upptaget som namn). Men jale och jäle verkar till skillnad från jalv(e) vara existerande ortnamnsleder, åtminstone tyder en snabb sökning i ortnamnsregistret på det.

Förklaringsdelen vållar mig mer bekymmer. Ditt lägd känns lite för obskyrt för att fungera som ett förklarande tillägg. Jag inbillar mig att Åke här hade kört med något som fungerat bättre som förklaring. Tolkien pratar i "Second Edition" om "the lowlands of the Yale". I Åkes lexikon hittar man lowland "lågland". Nej, det låter inget vidare, och lågland använder man gärna ändå för att få till förklaringen i texten. Finns det någon synonym? Jäle slätt?

För egen del håller jag just nu på Jäla!

Jäle hed, kanske?

Jäla är riktigt snyggt!

Det är mycket som talar för detta namn. För det första finns det på riktigt (utan att vara alltför välkänt), vilket gör att det har en trygg känsla av raggmunk, dureform och Borås i duggregn. Och det bidrar säkert även till att det låter trevligt och hemtamt i svenska öron.

För det andra är Jäla en socken (ursprungligen en kyrkby), vilket passar bra med att det är ett område (som på kartan förefaller vara en by).

För det tredje är det så att namnet "tillhör den namngrupp, som består av osammansatta, vanligen terrängbetecknande namn, vilka i många fall representera det ålderdomligaste skiktet av de nordiska bebyggelsenamnen" (Ivar Lundahl, Ortnamnen i Skaraborgs län , del XIV, 1957, s. 36). Och det är ju som det ska.

Och som bonus verkar namnet rent fonetiskt kunna ses som en rimlig försvenskning av det walesiska Iâl som Yale är en anglifiering av, eftersom det svenska namnet formellt anses kunna gå tillbaka på ett fornsvenskt (obesläktat?) *ial "gulbrun" (a.a., s. 37).

Jäle hed spikar jag för Åkes del!

Att bara föra över ett namn är naturligtvis inget man rent allmänt kan rekommendera. Men resultatet behöver inte bli dåligt. Om inte annat kan man ha tur.

Så här får jag ge mig själv bakläxa. Jag har gått i nördfällan. Man ska inte stirra sig blind på hur översättningen förhåller sig till originalet. Först måste man bedöma översättningen som egen text. En översättning är ju i regel inte tänkt att läsas parallellt med originaltexten. Sedan läser man originalet noga.


Dingle dal är ett namn vi endast möter i Ohlmarks tolkienlexikon. Det dyker där upp som namn på den dal som Vitte spring löper genom.

I ringsagan omtalas dalen tre gånger i de tidiga kapitlen som "Vitte springs dal", "Vittespringsdalen" respektive "Vitte springs dalgång". I versbokens förord ges dalen sedan en kortare men vad det verkar inofficiell benämning. Där talas om " 'Klyftan,' Vitte springs skogbeväxta dal"; versboksförordet citeras även i Ohlmarks översättning av Randel Helms lilla tolkienbok. Slutligen får dalen i Ohlmarks tolkienlexikon sitt officiella namn: Dingle dal. Det nämns där under uppslagsordet Vitte Spring. Som uppslagsord finns dock inte Dingle dal, men väl Klyftan.

Det är ju behändigt att ha ett kort namn på dalen. Men Klyftan känns lite väl intetsägande. Dingle dal har däremot karaktär. Man minns det lätt, om man väl uppmärksammar det. Men vad betyder namnet?

Vi har ett Dingle i Tunge härad. "Namnet [på tätorten] tillkom ursprungligen den å som rinner genom orten", säger Svenskt ortnamnslexikon. "Ånamnet, fsv. *Dingla, är bildat till verbet dingla, syftande på åns slingrande lopp", anges det vidare. Ja, Vitte spring slingrar sig verkligen, men vattendraget heter inte Dingla, Dingelån eller något liknande. Så teorin måste avskrivas. Vi får tänka vidare.

Vi har ett Dingelvik i Vedbo härad, även dokumenterat som Dinglevik. "F. led. är en omkring 1750 i välljudets intresse företagen ändring av Dinge-, Dynge-, fsv. Dyngo-, gen. av ett mot no. dial. dyngja 'dy' (jfr ock sv. dial. dyng 'dy') svarande ord", säger ortnamnsforskarna (Ortnamnen i Älvsborgs län, del XIX, 1915, s. 107). Javisst, Dingle dal är väl i det närmaste en dypöl!


Namnet the Dingle möter vi endast en gång, i förordet till versboken The Adventures of Tom Bombadil (1962). I ringsagans tidiga kapitel omtalas dalen som "Withywindle valley" och "the valley of the Withywindle". I versboken får dalen så sitt officiella namn (utan ohlmarkska citattecken). Namnet kan upplevas som fattigt och intetsägande, men det passar bra. För Tom Ring-a-Ding-Bombadillo är dalen självklart en "dingle" i versbokens titeldikt. Ja, Tolkien låter där dingle vara det stående rimordet (tre gånger) för Withywindle. Så namnet är inte bara semantiskt utan även fonetiskt motiverat. Varken namnet Withywindle eller ordet dingle finns i trettiotalsversionen av dikten.

Den noggranne Robert Foster tar sedan i sitt populära tolkienlexikon in Dingle som uppslagsord och använder även namnet under uppslagsordet Whithywindle. Namnet sprids på detta sätt till fler än de som lusläst versbokens förord.


När man ser det engelska namnet misstänker man raskt att Åke i lättjans tecken bara lånat in namnet och försett det med ett epexegetiskt tillägg, som man ofta gör vid ortnamnslån. Om det var så det gick till hade Åke dock viss tur. För namnet är semantiskt bättre på svenska än på engelska. Alltför bra, kan man tycka. Och det har den rätta Bombadillklangen även på svenska, även om det kan vara svårt att utnyttja det i versöversättningen. Men det kanske går om man skruvar det ohlmarkska namnet lite i mer normalsvensk riktning.

Misstanken att Åke varit lat stöds av att namnet inte dyker upp i versboken (där det först dyker upp på engelska) utan först i Åkes tolkienlexikon, som i mångt och mycket är en lat översättning av Fosters engelska dito. Fosters uppslagsord Dingle motsvaras av Klyftan hos Åke. Foster använder sedan namnet under uppslagsordet Withywindle. "In its valley, the Dingle, grew many willow trees", förklarar Foster. "I floddalen, Dingle dal, växte åtskilliga stora pilträd", översätter Åke.

I Ingvar Svenssons tolkienlexikon förekommer inte namnet Dingle dal.

Vilket bara berodde på att jag inte ansträngde mig tillräckligt. I själva verket verkar Budgeford föga förvånande vara ett verkligt engelskt ortnamn (och efternamn), även om jag inte har lyckats hitta någon närmare förklaring av namnet. Däremot finner man enkelt att den gamla Londongatan Budge Row hette som den hette för att ett gäng skinnare höll till där.

Till listan kan även läggas Bucklebury Ferry > Bockeby färja, en regelrätt tillämpning av skrämsleregeln.

Åke har 45 Humpe humpar rapporterade i den här tråden. Det kan ju vara intressant att se hur många Andersson levererat. Jag letade därför igenom Anderssons ringregister och hans kartor i ringsagan och hoberboken. Det här var vad jag hittade:

Bindbole Wood > Binnaböle skog
Entwash > Ente älv
Midgewater Marshes > Myggvattna kärr
Mering Stream > Meringe ström
Rushock Bog > Sävra mosse