Woses

Den stegrande kamelen · **Postat:** sön okt 03, 2021 10:32 am

I min erfarenhet (dock inte specifikt av Södertugg) låter folk olika mycket dialektalt beroende på sammanhang. Samma gubbar som kan låta nästan rikssvenska på jobbet har en mycket bredare göteborgska i omklädningsrummet efter fotbollsträningen.

För att återgå till ämnet så gillar jag faktiskt referensgruppens vesar. Jag tycker att det låter utmärkt (och inte alls som ett stockholmifierat "väsar"). Men jag har ändå en viss motvilja mot att använda det när jag inte vet vad det kommer ifrån. Skall man gå på den etymologi som Tolkien själv nämner (vilket väl är högst rimligt!) så är ordet alltså släkt med tyskans Waise, föräldralöst barn. Och det ordet i sin tur har följande rötter:

Duden skrev:

mittelhochdeutsch weise, althochdeutsch weiso, verwandt mit mittelhochdeutsch entwisen = verlassen von, leer von, althochdeutsch wīsan = meiden, wohl zu einem Verb mit der Bedeutung „trennen“

Men någon motsvarighet till det i svenskan har jag ännu inte hittat. Det tycks i alla fall inte besläktat med "väsen". Man kan kanske gissa att det referensgruppen har gjort är att hitta en fornnordisk motsvarighet till wāsa och extrapolera hur det skulle låta om det hade överlevt till våra dagar. Vilket är en metod jag tycker är fullt rimlig (jag har tidigare använt den för "flätt"), men utan det fornnordiska ordet (och utan nämnvärd kompetens i ämnet!) har jag lite svårt att använda mig av den ...

Randalin · **Postat:** mån okt 04, 2021 10:46 am

När jag åter försöker leta, på samma sätt som jag förmodligen letade när jag översatte ordet wose, hittar jag följande i SAOB:

Citera:

[fsv. väsende; jfr d. væsen, nor. vesen; av mlt. wesen(t) l. t. wesen (av mht. wesen, av fht. wesan); substantivering av VARA, v.1; jfr äv. fvn. vesa, vera. — Jfr VÄSENTLIG, VÄSNAS, VÄSNIG]

Det kan vara så jag har gått till väga. I sökandet efter roten till wose landar man oundvikligen i ordet "väsen". Och eftersom det är omöjligt att veta exakt hur ordet hade utvecklats på svenska kan man tillåta sig att laborera med de ord man har tillgång till. Jag landade tydligen på wes, weser, weserna.

Randalin · **Postat:** mån okt 04, 2021 11:21 am

Den stegrande kamelen skrev:

Skall man gå på den etymologi som Tolkien själv nämner (vilket väl är högst rimligt!) så är ordet alltså släkt med tyskans Waise, föräldralöst barn. Och det ordet i sin tur har följande rötter:

Som Tolkien skriver så betyder ordet NU ("The wāsa element meant originally a forlorn or abandoned person, and now—for instance in German Waise and Dutch wees—means 'orphan'.") så betydelsen "föräldralös/ofphan" anser jag att man kan strunta i. Intressantare är då eventuellt "forlorn or abandoned". Även wikipedia nämner den alternativa betydelsen. Eftersom wiki-texten påminner starkt om Tolkiens text i ämnet undrar jag om wiki-författaren har hämtat det från Tolkiens guide, alternativt att de båda hämtat det från samma källa som tycks kunna vara "Bernheimer".
Letar man vidare på väsen och dess varianter hamnar man relativt snart på svenskans: vara/væra. Ja, visst skulle man kunna utgå från det ÄNNU mer svenska vara/varelse också. Etymologin för "vara" beskrivs på följande vis i SAOB:

Citera:

[verbet har (i likhet med motsv. verb i många indoeur. spr.) suppletiv böjning, i det att formerna i pr. ind. (liksom (den ursprungligare) formen se i pr. konj.) är obesläktade med övriga former; sålunda dels: runsv. vesa, veRa; fsv. vara, vära; jfr rundan. wæsa, wæra (fd. væræ, varæ, d., nor. bm. være), fvn. vesa, vera (nyisl. vera, nor. nn. vere), got. wisan, fsax. wesan (mlt., lt. wesen), mnl. wesen (nl. wezen), fht. wesan, wesen, (mht. wesen, t. ipf. war, p. pf. gewesen), feng. wesan (eng. ipf. sg. was, pl. were), till den rot med bet.: vistas, bo, som bl. a. föreligger i sanskr. vásati, blir kvar, bor; inf.-formen på -r- är en analogibildning efter motsv. former i ipf. pl. o. p. pf. (uppkomna gm vernersk växling); dels: runsv. es, eR, 3 pers. sg.; fsv. är; jfr fd., d., nor. er, fvn. es, er (nyisl. er), got. is, fsax. ist, is (mlt. is, lt. is, es), fht., t. ist, feng., eng. is, lat. est, gr. ἐστι(γ), sanskr. ásti, liksom äv. inf.-formerna mnl. sijn (nl. zijn), fht., mht. sīn (t. sein), lat. esse (se ÄSSE), till den rot som äv. föreligger i SANN, adj. — Jfr ANVARANDE, AVVARA, NUVARANDE, NÄRVARA, v., UNDVARA, VARA, sbst.3, VARA, v.2, VARELSE, sbst.2, -VARO, VESTAL, VISTAS]

Där ser man att vi snabbt åter landar i "väsen/vesa".

Ja, här finns en hel del att grotta i ...

Den stegrande kamelen · **Postat:** mån okt 25, 2021 10:57 pm

Randalin skrev:

Som Tolkien skriver så betyder ordet NU ("The wāsa element meant originally a forlorn or abandoned person, and now—for instance in German Waise and Dutch wees—means 'orphan'.") så betydelsen "föräldralös/ofphan" anser jag att man kan strunta i.

Att man kan strunta i de stackars föräldralösa barnen håller jag helt med om!

Min poäng var att om man skall ta fasta på den etymologi som Tolkien själv trodde på (vilket man ju självklart kan låta bli!) så är wāsa och wose inte alls besläktade med "väsen".

Jag kör preliminärt med referensgruppens "vesar". Jag tycker om hur det låter, och det känns som en trovärdig släkting till wose. Men jag är ändå lite obekväm med att använda ett ord som jag inte riktigt vet hur det är härlett ...

Randalin · **Postat:** ons okt 27, 2021 6:37 pm

Den stegrande kamelen skrev:

Min poäng var att [...] wāsa och wose inte alls [är] besläktade med "väsen". [...] Men jag är ändå lite obekväm med att använda ett ord som jag inte riktigt vet hur det är härlett ...

Jag noterade det. Och jag håller med dig. Eftersom vi inte tycks komma längre får vi väl acceptera läget.
Sedan "vesar" eller "veser" ... Vi har både -ar (götar) och -er (goter) i modern svenska. Vet du något om varför referensgruppen valde -ar? Själv har jag än så länger "veser". Det låter mer folkslagigt för mig, vilket naturligtvis bara är en subjektiv uppfattning, som jag väljer att följa.

Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Woses

Vilka är online