Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Är det att det borde vara typ "träd som bar samma namn men var helt olika anlagda" du tänker på? Det blir en lite konstig meningsbyggnad i Anderssons variant.

Det jag tänkte på var att professor Tolkien varit lite klurig här.

Aha! Då går jag bet, jag inser inte klurigheten.

Varför väljer professorn att ställa just birch mot beech och oak mot fir?

Ingen aning. Birch och beech är en ... heter det assonans? Samma konsonanter före och efter men vokalen skiljer. Men något sådant finns väl inte i oak och fir.

Här finns både assonans och allitteration. Ja, ljudlikheten är i själva verket så påfallande att man lätt tror att orden är nära släkt, typ Bill och Bull. Så vad menar professorn med att de är olika? Helt enkelt att de trots allt inte är släkt. Fullfölj nu bara ditt påbörjade resonemang kring det andra ordparet!

Dags för Ohlmarxisten att byta nick till Ohlmagistern?

Kan kandidat Pellegrino fullfölja kandidat Kamels resonemang?

Aha! Så orden birch och beech låter som om de var nära släkt men är det inte, medan oak och fir låter som om de inte var släkt alls men har i själva verket ett gemensamt ursprung. (Fast egentligen inte: det verkar vara det protoindoeuropeiska ordet för ek som så småningom utvecklades både till latinets ord för ek, quercus, och de germanska fur-orden. Engelskans oak, svenskans ek, kommer däremot från annat, okänt håll. Jag kan verkligen rekommendera artikeln om etymologin av ordet fir: ett fascinerande exempel på hur ändringar i naturmiljöer styr ändringar i språket!)

Överfört på enterna kan man tänka sig att vissa enter inte alls är lika trots att de tillhör (eller efterliknar?) närbesläktade trädarter, medan andra enter kan likna varandra utan att alls vara släkt. Det vill säga precis samma sak en gång till som Tolkien redan skrev i början av meningen! Han är rolig, den gode professorn. Och tack för att du pekade ut denna intressanta detalj, Ohlmarxisten!

Vad den gode Andersson beträffar borde han väl därmed ha översatt till fur istället för gran. Men att (genom trådvalet) kalla det för ett fel tycker jag nog är att gå ganska mycket för långt, Ohlmarxisten! Han har ju trots allt översatt enligt betydelsen. Och dessutom kan man kanske hävda att granar är mer olika ekar än vad tallar är, varför det även finns ett egenvärde i att bevara granen för att förtydliga den mer ytliga poängen i meningen.

Haha nej, jag hängde inte alls med i svängarna, det blir kvarsittning för mig!

Elegant fångat Ohlmarxisten! Och snyggt av Kamelen att lösa uppgiften, det måste väl bli stort A på den?

Taxonomiskt tillhör bok och ek samma familj och är nära släkt med björkfamiljen. Tall och gran är förstås mycket närmare släkt med varandra än med ek.

Så Tolkiens vits blir lite bakvänd om man skippar etymologin och kollar på biologin. Men det gör den inte sämre.

Stort A till Kamelen!


Här är kraven betydligt högre än på en gymnasieskrivning i engelska!


Jag säger bara: dadelpalm!

Ja, hade Andersson översatt fir till "dadelpalm" hade det här verkligen varit rätt tråd för honom!

Inget går ändå upp emot "hasselnötsbräknets ormbunksstånd", enligt min bestämda uppfattning. Ohlmarks ftw!

Ja, man kan som Kamelen fråga om den här anderssonska (och förmodat kamelska) granen ska betraktas som ett regelrätt fel. Och jag måste erkänna att jag helt skamlöst utnyttjade den här tråden för att få svar på en något annan fråga relaterad till granen. För ett tag sedan tog jag tag i en sak som långt tidigare hade dykt upp i min hoberöversättning: vad menar egentligen Tolkien med "fir"? Eftersom vi har med Tolkien att göra började jag med att slå upp ordet inklusive etymologin i OED. Sedan gick jag igenom samtliga förekomster i hoberboken och ringsagan; de i hoberboken tillhör alla en och samma scen. Eftersom jag hade etymologin framför mig var läsningen av det diskuterade fir-stället mer eller mindre omedelbar, och jag upplevde det som något jag inte hade tänkt på tidigare. Så jag sökte på nätet för att se om någon tidigare uppmärksammat det. Jag fick en halvdan träff (i en bok som jag har i hyllan men inte mer än bläddrat i). Jag kollade sedan några översättningar. Antingen hade de som Andersson ett granord eller så översatte de som Ohlmarks "fir" mer eller mindre konsekvent till ett furord. Då dök frågan upp: övertolkar jag? Forumet kan kanske hjälpa mig, tänkte jag. Men att direkt presentera den färdiga tolkningen kändes som en högst otillförlitlig metod. Då kom jag på den briljanta idén att slänga upp Anderssons grantolkning i en feltråd utan någon som helst kommentar. Så går det ju ofta till i feltrådarna. Ingen kommer att misstänka något. Och jag är mycket nöjd med resultatet! Med ett par små klatschar med pekpinnen kom försökskamelen till den önskade slutsatsen. Tack, Kamelen! Så nu betraktar jag tolkningen som ett objektivt faktum, som jag tänker ta fasta på i min översättning av ringsagan. Om man ska betrakta den anderssonska granen som fel eller inte bryr jag mig mindre om.

På tal om dadelpalmer, så får vi säkert i någon säsong av Maktens ringar se enter som liknar dadelpalmer.