Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Hur ser ni egentligen på Galadriel? Är hon den renhjärtade alvkvinna som stred hjältemodigt tillsammans med Celeborn vid Hamnarna? Eller är hon den äventyrslystna person somlockades av Fëänors ord?
I Silmarillion står det ju uttryckligen att hon längtade efter ett eget land, och att vara drottning.
Men i Sagor från Midgård, avsnittet "Galadriel och Celeborn", står det att Tolkien på slutet hade bestämt sig för den första varianten, och att han hade för avsikt att korrigera det i Silmarillion.
Jag antar att det är det som måste gälla, då det var Tolkiens mening, men jag kan ändå inte bara radera ut bilden av den upproriska och tämligen maktlystna Galadriel som framskymtar i Silmarillion.
Hur är din bild av Galadriel?

Jag tror att hon var lite vild och farlig i sin "ungdom" (lång tid för en alv) men att hon mognat och lugnat ned sig lite på gamla dar.

Jag tror på något liknande.
Hon var ju som sagt "ung" när hon for från västers länder, över till Midgård. Att hon då ville känna sig friare och vara sin egen "herre".
Hon lyckades och var nöjd med landet som hon betraktade som sitt eget, och som hon skyddade och vårdade ömt.

Jupp... Helt klart en tonårsrebell som stadgat sig...

Fast man fick ju inte reda på hur "vild" hon var när hon väl kommit till midgård½

Som jag tolkat det så är tillfället då Galadriet vägrar ta emot ringen av Frodo det tillfället då hon besegrar sin egen ärelusta (ärelysta? bahh... jag vet inte hur ordet stavas, men ni fattar).
Att hon säger att hon skall bli mindre men samtidigt vara Galadriel kan man kanske tolka som att hon har accepterat sin roll i världen el. ngt liknande.

Till Lord Martin: Ärelystnad... du letar efter ordet ärelystnad...

Ja onekligen var detta en betydande händelse i Galadriels liv, men jag tror nog att hon stadgat sig tidigare... Med tanke på hur många krig och nederlag hennes folk (och hon personligen) genomlevt i Midgård kan man bara ana att hon snart (ja ja... 1000 år hit eller dit...) insett att hennes kall var att verka för sina undersåtars bästa, och därmed har hon också tagit avstånd från den kamp om individuell makt hon möjligen sett som sitt mål i sin ungdom...

Du är så söt
*Puss*

Visst är hon otroligt häftigt!
En av mina absoluta favoritkaraktärer i böckerna. Hon är intelligent, till största delen god, och kraftfull.
Kan man bli så mycket coolare?

Hon var både och. Precis som Eowyn så var hon en vild, tapper och ärelysten kvinna. Och precis som Eowyn så tämjdes hon av en man och blev hemmafru.

Man kan fan se framför sig: Galadriel sitter på soffan och käkar bon-bons medans hon kollar på Oprah i sin Spegel.
Celeborn kommer in och säger: "En fet hobbit kom in i skoaffären idag! Hon var så stor att Utbygdsjägare bevakade alla hennes gränser. Hon sade att hon ville pröva något som kunde tänkas passa hennes storlek. Så jag sade: prova Eriador!!"

Hmpf!!
Låt gå för att Eowyn faktiskt blev tämjd, det går inte att förneka att det verbet stämmer bäst, men Galadriel blev välan i de sju helvetena inte tämjd! Hon drar ju runt i Midgård och umgås med dvärgar och furstar och agiterar som bara den. Snarare är det hon som tämjer Celeborn som verkar ägna den mesta tiden åt att sitta på sin bak i lothlorien.
Det är för övrigt så att celeborn egentligen inte har något med makten i Lothlorien att göra, det är Galadriel som har ärvt den och som förvaltar den. Celeborn är typ en fin möbel att ha i ett hörn.

Vadå tämjd??

Galadriel var en av de som var ivrigast att följa Fëanor till Beleriand. När hon väl kom dit så "försvann" hon ju. Detta skedde efter att hon besökt Lórien, dvs efter att hon träffat Celeborn. Så något måste han ju ha gjort. Eller så var det Melian som gjorde det. Tämjd blev Galadriel iallafall.

Hon träffade inte Celeborn i Lorien. De träffades i "Thingols hallar". Sedan stannade de i Midgård tillsammans, och blev härskare över Lorien efter att Amrith gått förlorad.
I nån bok, tror det är nån av förlorade sagornas så berättas mer om Galadriel. Hon är inte speciellt stillasittande i den varianten..

Det var Doriath Jag menade. Och stillasittande får hon nog räknas som då hon spenderade större delen av Första Åldern i Menegroth medan hennes bröder och kusiner stred mot Morgoth och stupade. "Greatest of the Noldor, except Feanor" så fan heller.

Tja, det är helt enkelt en fråga om det är fräckt att stupa i strid mot Morgoth eller om det är fräckare att överleva..