Här är en artikel jag skrev för Expressen efter valet 2006:
Mae govannen! I går klockan 14.00 valdes Tolkien-fantasten Fredrik Reinfeldt till statsminister i Sverige. Lle ume quel! Och det är inte bara Reinfeldt som är Tolkien-fantast, ett flertal av de ledande inom Nya Moderaterna delar hans intresse för Tolkiens Midgård. De är alla födda på 60-talet, och är, precis som jag, uppväxta med och påverkade av Tolkiens verk. Det ger oss ett land (det första?) vars ledning består av Tolkien-fantaster! Kan detta vara av politisk betydelse? JRR Tolkien själv avskydde när någon ville läsa in allegorier i hans verk, vare sig de var av politisk, militär, religiös eller ekonomisk karaktär. Men trots detta så är Tolkiens verk präglade av personen Tolkien, och därigenom av hans konservativa åsikter. För Sagan om Ringen är ett konservativt verk, där huvudpersonerna försöker återställa den ordning som försvann när Arnor förintades och Gondor försvagades. Tolkien var, trots att han skrev sina verk under 1900-talet, ett barn av romantiken och följde i en brittisk romantisk tradition som kan spåras tillbaka till 1700-talet via William Morris, George MacDonald och William Blake. Och romantikerna motsatte sig den nya tiden, och längtade tillbaka till det som varit i en oftast mycket konservativ anda.
Den klassiska konservatismen känns igen på dess respekt för kung och fosterland (Aragorn och Gondor i Tolkiens verk), tradition och religion (följa de påbud som Valar, Tolkiens angeliska väsen, har stiftat), lag och ordning (inga fler plundrande banditer, orcer eller sydröner), rang och värdighet (se på de två hobbitarna Meriadoc och Peregrins utmärkelser, eller på den strikta ordning som rådde bland Istari, trollkarlarnas orden), nation och familj (Fylkes upprensning och Sams familjebildning).
På något sätt är det signifikativt att moderaternas politik gått mer mot den konservativa linjen och fjärmat sig från den liberala linjen med ett glatt gäng Tolkienläsare vid rodret. Om man är intresserad av den typ av fantasy som Tolkien representerar (och definierar!) har man nog en släng av konservatism i sig. High fantasy, som sub-genren kallas, förutsätter stagnation och icke-utveckling, en strävan efter att behålla det som är och har varit. I Tolkiens värld är det så att alverna, Tolkiens främsta skapelse, inte kan förändras, utan väljer att lämna den här världen för att färdas till Aman, de odödliga länderna, dit endast alver kan färdas. Och som läsare av Sagan om Ringen blir man uppriktigt ledsen över att alverna inte kan stanna kvar, att det de facto finns en liten utveckling som förändrar världen. Varför kunde inte alverna få vara kvar i Midgård och status quo behållas?
Det är intressant att moderaterna under Reinfeldts ledning har anammat den gamla svenska konservativa linjen att ha en samstämmighet med socialdemokraterna när det gäller välfärden. På något vis känns det som om Reinfeldt vill tillbaka till ett folkhemsliknande samhälle à la Per-Albin, vilket i dag nog får räknas som en konservativ handling. Och att gå tillbaka till någon form av folkhemstanke är väl att sträva efter status quo om något. Bortsett från den rent konservativa svängningen som Reinfeldt har genomfört inom moderaterna, finns det faktiskt intressanta paralleller mellan Reinfeldt och Aragorn, en av hjältarna i Tolkiens legendarium. Reinfeldt blev utslängd från partitoppen då nyliberalerna satt vid makten, precis som Aragorns ätt var utestängda från makten då Rikshovmästaren i Gondor regerade. Reinfeldt reste sig, och kom tillbaka igen, precis som Aragorn gjorde när han accepterade uppdraget att, tillsammans med resten av Brödraskapet, föra Ringen till Domedagsberget. Aragorn blev sedan krönt till kung efter det att han besegrat Sauron med hjälp av de små hobbitarna, och Reinfeldt är nu statsminister efter att ha besegrat Göran Persson med hjälp av de små stödpartierna.
Intressant att tillägga är att Aragorn gjorde en hel del behjärtansvärda saker när han kom till makten. Till exempel gav han Drúedain-skogen tillbaka till Woserna, ättlingarna till Drúedain och sedan länge jagade som djur av andra människor. Vi kan väl hoppas att ett visst mått av socialkonservatism finns hos Reinfeldt, och att vår nya regering på allvar kan göra något för de utsatta grupperna i samhället. I vilket fall som helst ser jag, som fantasyälskare i allmänhet och Tolkienälskare i synnerhet, fram emot fyra år då Tolkien-fantasterna ska styra det här landet. Förhoppningsvis slutar även den här sagan lyckligt. Tenna' ento lye omenta.
_________________ Johan Sandberg Administratör Lider av afasi, vilket gör att det jag skriver inte riktigt alltid överensstämmer med det jag menade. Därför ber jag redan nu om ursäkt....
|