Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Idag satt jag och funderade på en scen i "Om Beleriands undergång och Fingolfins fall". Det är när Morgoth ska slänga Fingolfins kropp till vargarna och Thorondor flyger ner och hackar honom i ansiktet. Jag har alltid älskat dramatiken och tragiken i den skildringen, men nu började jag fundera över storleksförhållandena.

Thorondor är verkligen enorm; Tolkien anger ett vingspann på 30 famnar vilket motsvarar ca 55 meter. För att hans näbb överhuvudtaget ska få plats i Morgoths feja måste ju Morgoth vara motsvarande gigantisk. Med ett förhållande som mellan kungsörn och människa innebär det en kroppslängd på 40-45 meter för den gode Morgothen!

Själv har jag alltid tänkt mig Morgoth som en övernaturligt lång man, kanske 4 meter hög, men då skulle han ju vara som en liten hamster jämfört med Thorondor. Och skulle Morgoth istället vara 45 meter hög hade Fingolfin varit liten som en hamster jämfört med honom! Då återstår frågan var på hans kropp de sju såren som Fingolfin lyckades tillfoga honom fanns. Rimligtvis inte längre upp än till fotknölen, för högre än så lär ju inte Fingolfin ha nått med Ringil (om han inte i bästa film-Legolas-stil klättrade omkring på Morgoth som en rabiat ekorre, men det tvivlar jag på att Tolkien tänkte sig). Alltså sammanlagt åtta plåster på Morgoths fötter om man räknar med stöten i Fingolfins dödsögonblick (som ju bevisligen träffade en fot).

Så där satt jag och föreställde mig en jätte-Morgoth sitta och svära över sina tilltygade fossingar. Inte undra på att han ville slänga Fingolfins kropp till vargarna! Sedan försökte jag med det andra scenariot där Thorondor struttade omkring som en trast på daggmaskjakt och försökte pricka en mer normalstor Morgoths ansikte med sin jättenäbb.

I båda fallen blev det hysteriskt roligt. Men också en tankeställare, hur kan jag ha låtit mig beröras av denna scen i så många år utan att ha tänkt på denna proportionella motsägelse? Uppenbarligen är fantasi och inlevelseförmåga en tung motvikt mot logik och sunt förnuft!

Jag undrar verkligen hur Tolkien visualiserade scenen i sitt huvud. Om han någonsin hade färdigställt Silmarillion själv är jag säker på att han hade åtgärdat denna uppenbara diskrepans. Sannolikt genom att göra Thorondor mycket mindre så att de tre huvudkaraktärerna i dramat inte blev för ojämnt matchade.

(Tolkien anger inte exakt hur Thorondor skadade Morgoth, han skriver "marred his face". Gissningsvis innefattar det både hackande och klösande.)

Okej, räkneövning! Säg att gamle Thorris har ett vingspann på 50 meter. De största riktiga örnarna tycks kunna nå ett spann på 2,4 meter och har då en kropp som är ca 1 meter lång. Samma förhållande för Thorris ger en kropp på sisådär 20 meter. Och genom att helt enkelt mäta i bilden nedan, som ger oss de ungefärliga proportionerna för en örnkropp, kommer vi fram till att huvudet från nacke till näbbspets är ca 2/13 av kroppens längd, vilket för Thorris blir ca 3 meter. Om Morgoth är 4 meter är han alltså redan större än huvudet. Tänker vi oss honom 5 eller 6 meter lång istället så börjar det bli en match. 10 meter så börjar vi närma oss något slags rimlighet, även om ett hack av den näbben fortfarande torde bli en ganska "big deal". Och då når en normalstor Fingolfin i alla fall upp till knäna på Morgoth.

Men ganska fånigt blir det. 30 famnar är helt enkelt för stort, jag delar din slutsats.

Haha! Själv räknade jag ut det så här: en kungsörns vingspann på 225 cm, dividerat med en vuxen mans kroppsläng på 180 cm, blir 1,25.
Med andra ord, om Thorondors vingspann var 55 meter (30 famnar *1,83) får man dividera det med 1,25 för att få fram Morgoths kroppslängd.

Och då får man 44 meter.

Det är naturligtvis fånigt att hålla på med sådana här räknelekar, men jag tycker ändå det sätter fingret på hur stark fantasins makt är: Man fångas av stämningen och dramatiken i en skildring och tänker inte alls på småsaker som proportioner. Skildringen av Vredens krig är ett annat bra exempel, den blir ju rentav skrattretande om man börjar gräva i detaljerna, men ändå kan jag inte låta bli att ryckas med av den episka striden mellan eldsprutande drakar, fåglar och en man i en flygande båt!