Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Ja, noldor skulle jag nog också reagera så mot.

Så vem sjutton ska vi stackars "minderåriga" umgås med?!

Någon ödmjuk person.

...som av ren nådighet släpper in oss i gemenskapen.

Jag tror att det där med ålder och vänner försvinner nån gång efter att man fyllt tjugo.

Efter att jag lämnade Västsverige bakom mig så har de flesta av mina nyfunna vänner varit mycket äldre än mig själv jag har tillochmed vänner som är över femtio och de ser då inte ner på mig. I och för sig så har jag få vänner som är yngre. Förutom min käraste förstås.

Ja, det här med åldrar är alltid intressant. Jag tror att man kan ha flera olika åldrar, inte bara den som står i relation till hur länge man levt. Själv kan jag pendla mellan att känna mig oerhört gammal och vis till att påminna om en liten barnunge.

Själv undrar jag hur länge man skulle klara att föra en diskussion med Tom Bombadill. Han skulle nog inte se ner på en för att man är ung, men troligtvis skulle andra problem dyka upp.

Till Turin Turambar vill jag säga att jag inte alls blir oroad över din förkärlek för äldre gubbar.

Du kanske är en själv?

Nej, hon är min föredetta svenskalärare och inte ens medelålders.

Angående att noldorerna ser ned på en. Om ni vore noldor; skulle ni inte se ned på någon som typ inte är lika vis som ni, inte lever lika länge, inte är lika tappra, inte är lika Morgothmotståndare som ni etc... Jag skulle iaf; särskilt om jag vore några tusen år. Men sen undrar jag; såg verkligen noldorerna ned på folk? Hur mycket som jag än tänker kan jag bara förstå noldorernas avsky för människorna som tjänade Morgoth. Eller var det några som inte gillade dvärgar? Men iaf; noldorerna respekterade Edein som tappra bundsförvanter. Och dvärgarna. Allt baktal om olika släkten (eller raser rättare sagt... eftersom alver kan para sig med människor och människor med dvärgar, som verkar vara lite konstigt... eh...) var Morgoths verk. Hans mörker skapade fruktan hos alver och människor. Fast han mörker gjorde inte att dvärgarna var särskilt atraktiva hos alvsläktet...

Jag har för Mig att Caranthir avskydde, eller åtminstone såg ned på och förakatade, dvärgarna. Men det gjorde han iochförsig med det mesta.

Jag har på senaste tiden funderat på vissa av Fëanorssönernas beteende. Visst, deras värsta illdåd var på grund Eden, men deras allmänna attityd och beteende gentemot andra, var ju inte särskilt trevligt det heller. Nu tänker Jag främst på de tre mellansönerna. Frågan är ju, hur kom sig detta? Kom det sig av ett i unga år alltför stort insupande av Fëanors allmänt övelägsna attityd? Eller skämde Nerdanel bort dem? Vad tror ni?

Då Jag själv är väldigt lik Fëanor och även planerar att skaffa barn så småningom så skulle Jag gärna vilja lösa detta lilla mysterium.

Jag skulle inte se ner på personer som var mindre visa. Det skulle vara dumt. Man har ju själv en gång inte innehaft de kunskaper som man har i nuläget så varför klanka på någon som inte har haft möjlighet att lära sig det än?

Som sagt. Det är inte alls dumt med gamla gubbar.

Håller med om allt!

Ehh Fëanor... du får göra allt förutom att svära en allt för hastad ed. Okej?

Fast i Silmarrilion stod det att Nerdanels fina vilja spreds till många av barnen men inte till alla. De som fick mer av Fëanors anlag blev mest lik honom, alver med väldig flamma men mindre temprament. Så vi kan anta att Meaddros fick mer anlag av sin mor och t.ex. Carathir av sin far.

Men alla dåliga saker som kom av eden kan skylla på Melkor. Manwë grät ju när Fëanor for. Hans ande skulle kunna göra mycket gott i Aman. Aman skulle verkligen kunna förskönas in i minsta detalj om Fëanor lade sin ande på annat; som att göra det han var bäst på, alltså att skapa juveler.

Men sen så kan folk med stor ande ses lite som arroganta ja; när de går runt i sina egna funderingar och aldrig kan lugna ned sig. Om den anden används i bra saker, som att roa andra människor, kan man anta att man är riktigt trevlig. Men läggs anden åt att hämnas på den som borde förgaras sedan länge som som dödade din far/farfar, så finns det risk att du blir lite väl stolt.

Men så länge din arrogans inte går åt att hämnas på din fars mördare, som stal dina viktigaste skatterna, så finns det nog knappt nån risk att 3 av dina barn blir släktemördare. Eller nåt (jag vet allvarligt inte)

Bara man inte blir så självupptagen att barnen åsidosätts så går det nog alldeles utmärkt. De får åtminstone inte upptäcka att de är mindre älskade.

Om man älskar sina barn mindre tror jag det är i princip omöjligt att dölja detta för dem. (Små) barn är klokare än man tror, och mycket svårare att föra bakom ljuset än de flesta vuxna.