Citera:
Pojken hade fruktat att Derion skulle börja ställa frågor, men mannen log bara vemodigt och kliade sin hund bakom öronen.
"Så även du har Gåvan", sade han stillsamt.
"Sir", sade pojken. "Jag förstår inte vad ni menar. Kan även ni tala med djuren?"
"Det kan jag", svarade mannen. "Jag är en av de sista druider som ännu vandrar på denna jord, pojke. Aldrig hade jag vågat hoppas att fler barn med de uråldriga Krafterna skulle komma att se dagens ljus."
"Men", sade pojken, "det har ju inte föds någon ny druid, om det nu är vad jag är, på mycket länge. Inte på många mansåldrar." Han studerade Derions ansikte. Mannen hade långt, gyllengult hår och isblåa ögon, han såg stark och frisk ut och var troligen yngre än både Thurdain och Thanofur. Kunde denne man verkligen vara druid?
"Det är en av druidernas hemligheter", svarade Derion. "Och om du är villig, och jag ber till gudarna för det, att gå i lära hos druiderna, kommer även du omsider att lära dig att kontrollera åldrandet."
"Lord Thurdain", undrade pojken. "Är även han druid? Och lord Thanofur?"
"Nej", svarade Derion. "Nej, och jag ber dig att inte avslöja min identitet för någon. En druid gör mest nytta om ingen känner honom som det."
Derion såg pojken allvarligt i ögonen.
"Pojke", sade han. "Det finns många vägar i livet att vandra. Vilken du skall gå, väljer du själv. Vissa människor väljer att bli krigare, och få får ett så bra tillfälle att bli det som du. Jag vet att lord Thurdain har fattat tyckte för dig. Om du följer med honom kommer du sannolikt att en dag ingå i Griporden, vara en kungens man, aktad i hela riket. Men här framför dig har du också chansen att ta vara på den Gåva som gudarna gett dig. Att vara druid är ett ensamt liv, slitsamt och även farligt, kanske än mer farligt än en krigares. Jag tror, min gosse, att vissa ögonblick är avgörande för hela ens framtid, och att detta är ett sådant ögonblick. Du har två val. Att förbli hos Griporden, eller följa med mig för att bli druid. Vad väljer du?"