Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Vad för händelser menar du då?

Men mycket riktigt så är tiden i sig oberoende av oss.

Det här kan vara intressant:

Stephen Hawking plus någon annan fick andrapris i en tävling för att de gjort ett arbete som bevisade att tiden hade en början.

Om all rörelse upphört, om allt var på absoluta nollpunkten och inga molekyler rörde sig längre, då kan man väl säga att ingentning längre händer, skulle det betyda att tiden också stannat? Eller sker det fortfarande rörelser innuti molekylerna, i atomerna, vid absoluta nollpunkten kanske?
Äh, min teori kraschade...

Om tiden har haft en början, vad fanns då innan tiden? Kan något finnas innan det funnits tid? Kan något finnas utan/utanför tid? Otroligt spännande och vansinnigt frustrerande med sådana här funderingar!

Om allt avstannar då upphör ju tiden att existera.
Precis som att tid existerar i ett slutet rum, luftmolekyler cirkulerar väggarna nöts ned.

Om allting stannar däremot då försvinner tiden men bara för att börja på nytt när något återigen händer eller "rör sig".

Därför har tiden en början och ett slut om vi antar att det någon gång i Tidens historia faktiskt blivit som du säger Vingilot totalt stilla.

Edit: Men samtidigt om jag tänker efter så kan ju uppehåll mellan tid bara ses som ytterligare en händelse då faller ju allt.

Det är ju otroligt svårt förstå tiden.

Vad tror ni om det faktum att tiden upplevs så olika för barn och vuxna? Som barn hörde man ständigt de vuxna kommentera att åren gick så fort och man begrep ingenting. Ett år var ju en mindre evighet. Nu är jag själv vuxen och säger hela tiden: Herregud vad tiden går fort! Ett år är helt plötsligt ingenting. Åren mellan 10-20 (där väl iofs de flesta av er befinner er så ni kanske inte riktigt hänger med här?) var verkligen tio år. Åren mellan 30-40 (är visserligen inte helt genomgånga än, men det fattas inte mycket) känns ungefär som 3-4 år!

Är detta bara ett resultat av ändrade levnadsförhållanden? Eller är tiden så relativ att den faktiskt snurrar fortare för ett barn än för en vuxen. Eller blir det långsammare..? Kan man ha mindre liv kvar att leva efter 40 än man fick före även om man lever lika länge till i år räknat?

Rosie: Du har faktiskt en poäng där tiden går fortare när man blir äldre.
Jag är bara 18 år men jag tycker tiden går fortare nu än den gjorde när jag var 10-11 år

Ja, det tror Jag iallafall. För barn tycks inte tiden gå lika fort för att de behöver inte tänka på, och oroa sig för framtiden.

Att man tycker tiden går snabbare när man är äldre beror nog på att man upplevt så mycket av den.
1 år för en femåring är ju 20 % av hela dess liv medans 1 år för en 25-åring bara är 4% av hela 25-åringens liv.

Man kan ju också jämföra det med en pappersrulle och varje varv runt den är ett år,ju närmre slutet man kommer ju snabbare går det.

Jag är själv 17 år och jag tycker också tiden går snabbare nu än vad den gjorde för 7 år sedan.

Tiden går fruktansvärt fort... Hur ska det bli om det går mycket fortare när man blir gammal?

Ibland tycker jag dagarna är långsamma medans veckorna går fort, det är ju lite paradoxalt, är det någon annan som känt så någon gång?

alltid

Vet inte riktigt om mitt liv känns som en pappersrulle... Men jag förstår vad du menar. Din reflektion i procent-termer var däremot mycket intressant. Ska fundera över det...

Feanors teori är väl den mest använda förklaringen och länge tog jag för givet att det var så. Men nu börjar jag verkligen undra då skillnaden känns så obegripligt stor. Men å andra sidan så förfasar sig Turin över att tiden redan går så fort och du är 17-18 nånting om jag inte missminner mig? Det talar kanske ändå för att det handlar om levnadsförhållanden. En 17-åring idag har nog mer omkring sig än jag hade.

Turin: När du upplever att tiden går fort, talar du då om att du inte hinner med det du vill på en dag? Eller upplever du att det är väldigt tvära kast från vår till vår eller att det ligger en nysning mellan midsommar och jul? Nu får du vara provdocka för mina funderingar. Eller Aiwendil också för den delen.

Jag upplever det också som att tiden går väldigt fort, och jag är bara femton. Liksom Aiwendil och Denväldige tycks mig dagarna långa, medan veckor och månader flyger förbi.

Jag tror att det har en del att göra med hur välbekanta saker är. När man är barn är allting nytt, man har så mycket att lära och uppleva och man är nyfiken på allt. Men när man blir äldre börjar man känna igen saker och ha upplevt dem förut, och har man inte det så kan man ändå gräva fram något minne från förr som det påminner om, utifrån vilket man kan dra (inte nödvändigtvis korrekta ) slutsatser om den nya situationen. Dessutom tenderar ens liv att även objektivt sett vara mer inrutat och repetitivt som vuxen, den ena dagen är den andra lik. Och när något inte känns nytt och intressant så lever man inte lika mycket i nuet, och då upplever man att tiden går fortare, tror jag.

Jämför t ex med att gå en promenad. Om man går första gången längs en helt ny sträcka så upplever man varje del av den mycket intensivare, och tidsupplevelsen blir längre. Men går man den varje dag så tittar man inte längre särskilt nyfiket omkring sig utan går kanske och tänker på annat, och därför känns det också som om promenaden inte varar lika länge, trots att det kanske tar precis samma 40 minuter varje gång. Så är det i alla fall för mig.

Med andra ord: Jag tror att hur fort det känns att tiden går är omvänt proportionellt mot hur nyfiken man är!