Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Vad handlar den boken om, Älva?

Som sagt har jag just börjat ta mig igenom Dostojevskijs tegelstenar, men brorsan tjatar på mig att läsa James Clavells Shougun, och menar att det är allmänbildning. Jag kontrade med att Dostojevskij har än större allmänbildningsfaktor, och sedan var diskussionen igång. Nu skulle jag inte reta mig så mycket på detta om det inte var för att min kära mor tog brorsans parti... Vad tycker ni, kära forumister?

Jag har aldrig hört talas om James Clavell, däremot om Dostojevskij. Och jag anser mig relativt allmänbildad, så jag anser att du har rätt.
Det är kanske ett högre plan av allmänbildning att känna till James Clavell än Dostojevskij, men om man måste känna till en av dem så borde det nog vara Dostojevskij.
(Är det en slump att det blev just den jag kände till som blev mitt val? )

Jag känner mig mycket allmänbildad inom litteratur för min ålder och jag har knappt hört om Clavell heller. Dostojevskij anser jag nästan vara DEN viktigaste!

Jag har läst 25 poäng litteraturhistoria på universitetet och då var (givetvis) Dostojevskij en av de författare som man la mer fokus på än många andra. Clavell läste vi inget av under kurserna, vilket stödjer din tes om vem som är "störst". Shogun har jag inte läst men hört talas om och anser att den kanske på sätt och vis ger mer allmänbildning eftersom man lär sig en hel del om Japans historia men att t ex Brott och straff ger mer ur ett litteraturhistoriskt perspektiv.

Jag har aldrig läst något av just Dostojevskij, men generellt sett är min erfarenhet tyvärr att sånt som betraktas som "stor" och "viktig" litteratur ofta är ganska svårläst och föga njutbart. Däremot brukar det vara av så hög kvalitet att det tål många omläsningar och noggranna analyser. Men det vill också till att man ägnar det den energin för att få riktigt utbyte av det.

Shogun är en alldeles utmärkt bok som underhållning betraktad, och jag kan ur det perspektivet definitivt rekommendera den - liksom också andra böcker av Clavell, som Tai-Pan och Noble House. (Den sistnämnda finns också som utmärkt TV-serie med Piers Brosnan i huvudrollen. Jag var inte lika imponerad av Shogun-serien med alltid usle Richard Chamberlain som "Anjin-san"...)

Vad gäller allmänbildningsfaktorn, som väl var vad ursprungsfrågan handlade om, så är Dostojevskij definitivt ett bättre val om det är ämnet litteratur man vill allmänbilda sig i. Shogun däremot erbjuder en hel del matnyttigt i ämnet historia.

Om ett äkta par på 50-talet som anser sig tvingade att skaffa katt för att de har probelm med möss. De skaffar en siames och sen får de sällan en lugn stund. Hon skriver med mycket humor och värme och hon tvekar inte att ta med alla pinsamheter som både katterna och hennes hopplöse man gör. Boken ska mer eller mindre vara självbiografisk. Förutom det som katterna påstås säga i alla situationer. Den är också utgiven på svenska och heter då Katt i huset.

Hari Seldon och Stiftelsen. Den sista boken som Asimov skrev (1992 tror jag). Den utspelar sig mellan Preludium till Stiftelsen och Stiftelsen. Efter det så ska jag läsa de två böckerna som utspelar sig efter Stiftlsetrilogin.

Doppler av Erlend Loe. En riktigt rolig bok om en man som helt plötsligt bestämmer sig för att leva ute i skogen och blir bästa kompis med en älg. Den är skriven med glimten i ögat men ändå med en filosofisk underton som jag gillar.

Stiftelsen och Tiden. Den näst sista Stiftelseromanen.

Sedan tänkte jag läsa nåt av Arnaldur Indridason. Jag såg ett par av hans böcker på Bokia och blev intresserad. Någon här som har läst något av honom? Böckerna är väl fristående?

Just nu har jag påbörjat Shakalen. Men inna dess har jag under en period på två veckor läst ut "stilla natt" - som handlar om vapenstilleståndet under julen under första världskrigets inledande år; "Änglar och demoner" (som har det sämsta slut som jag har tagit del av), de två inledande delarna i Otoriklanböckerna samt "The hound of the Baskervilles" och "The memories of Sherlock Holmes". Det känns som att sommaren blir för hård för mig eftersom jag har så mycket fritid att jag läser ut så många böcker under en så kort tid... Om nu inte brorsan hade varit snäll nog att låna ut den bok som jag har påbörjat under dagen skulle jag slita av håret på grund av att jag inte har nån oläst bok kvar i huset...

Nu läser jag den sista boken i Stiftelsen. Stiftelsen och Jorden som handlar om sökandet efter ursprungsplaneten för att få svar på en viktig fråga.

Vad ska man läsa efter det? Deverry direkt, eller ska jag läsa nåt emellan? Någon här som har läst Amuletten från Samarkand? Är den bra?

Deverry kan man inte få för mycket av. Men jag har hört mycket bra om Amuletten också och den verkar läsvärd.

Jag håller på med Kerr-serien, men bibiloteket har inte bok 6...
Får väl vänta tills skolan börjar och lånar den där istället. Lånade The Hobbit igår av en kompis (vilken biblioteket inte heller hade, men de hade 4-5 av den svenska versionen ).

Läst ut Caipirnha-boken - kan faktiskt läsas som en svenska urban fantasy, fast författaren har väl tänkt lite "finare", magiskrealism eller ngt ... Läst ut When The Devil Dances av John Ringo, gillar den inte hela vägen, men inser att den och även dragonsserien rätt mkt handlar om individualism kontra dumma kollektiv med elitledning - får se om individerna sopar banan med monstren i bägge serierna till slut. Och den "djupa" frågan hur smart militörer behöver vara, och särskilt "skyttesluskarna"

Läst ut Dragonsblood, av Todd MacCaffrey, faktiskt som utlovat i klass med mammas böcker ... kanske rentav skulle samla ihop mig till at läsa de hon skrev allra först? Flight och Quest?

Ska börja på Brilliance of The Moon, maken har just fångat in den på bibblan, vill ha ngt mer till semestern och inte ha läst ut GF GENAST ... hemska tanke ... Varför tar bra böcker slut?