Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Och du skriver detta för att vi ska kunna dra lärdom av det eller för att du försöker övertyga dig själv om att du verkligen är nöjd och glad, fast du egentligen inte mår så bra som du skulle vilja?
När jag läser de inlägg som du skrivit den sista tiden får jag nämligen intrycket av att du försöker tvinga dig själv att vara glad genom att upprepa saker som "det är enbart idag som jag kan utvecklas och förbättras" ända tills du faktiskt tror på det. Men glöm inte att det faktiskt är okej att känna sig nere ibland!

(Jag ber som vanligt om ursäkt om jag har missförstått dig...)


För övrigt så är jag mycket intresserad av att få höra om hur du bar dig åt för att lämna fantasytiden bakom dig!

Jag är inte på något sätt nere eller depresiv. Jag har bara ett mål i huvudet; att bli perfekt. Det är ett mål som är lika möjligt att nå som att korsa det oändliga universums gränser. Men det är ett mål som får mig att vilja lyckas. Det beror på att en bra självkänsla måste underhållas jämt och ständigt. Liksom en idrottare inte bara kan stanna upp med träningen för att ett av målen är nådda, kan man med en bra självkänsla inte stanna upp för att man har en bra självkänsla. Man måste ständigt pröva sig själv för att utvecklas. Som en av mina bästa vänner sa - som för den delens skull hade en självkänsla som fick alla tjejer att rodna - "En persons lycka beror på hur många mål han når". Det gör livet intressant för mig. Jag har aldrig njutit av livet lika mycket som nu. Aldrig! Nu kan jag bara se lycka och framgång i framtiden. Arrogant? Ja visst! Det är var människas skyldighet att vara arrogant - på ett bra sätt, vill säga. Se bara på Rikard Wolff. Sällan har man skådat en människa med högre självkänsla. Men är han avskydd för det? Nej! Han är firad som en enormt känd människa i Sverige. Och det beror enbart på en sak; - jag är bara den jag är, som han sa. Gymnasietiden var inte lycklig i den bemärkelsen eftersom jag inte tillät mig att utvecklas. Därför ser jag denna nutid som den bästa tiden i mitt liv!

Och ja. Alla dessa inlägg beror på att jag går emot en radikal förändring - en av dessa förändringar som kommer att påverka mig för livet. Jag är på väg att nå ett uppbrott i livet; där mina gamla erfarenheter byts ut från nya, där mitt gamla sätt att tänka byts ut mot ett nytt sätt att tänka. Jag vet exakt vad jag gör!

Hur jag lämnade fantasytiden? Diciplin och en mycket hård vilja och beslutsamhet. Jag bestämde mig för att enbart läsa böcker som jag kan lära mig nåt av i den här världen. Det har gett resultat. Jag läste till exempel ut "Broarna över Madison County" och tänkte på vissa saker som presenterades för mig på ett nytt sätt.

Jag kommer förresten att ge bort alla mina Eddings- och Kerrböcker. Om ni vill köpa den billigt finns de i röda korsets Kupan i stan - så att jag kan hjälpa de fattiga människorna på mitt generösa sätt.

Då får jag gratulera till att du trivs så bra med ditt nya liv som arrogant! Tyvärr har jag dock missat när och hur det ordet fick en positiv betydelse…

Som jag läste i en text; "Han må vara arrogant, men det är okej så länge han presterar godkända resultat".

Om jag kallar en människa arrogant så menar jag det i alla fall enbart i negativ bemärkelse.

Ja, även i texten som citeras så anser jag att det faktum att han är arrogant är något negativt men att det är något man får ha fördragsamhet med eftersom han gör/uppnår andra saker (godkända resultat) som är positiva.

Det är klart att människor som väljer att vara arroganta kan se det som något positivt men det finns knappast speciellt många som uppskattar andra människors arrogans..

Ni har rätt. Arrogans har en negativ nyans. Jag tänkte på att folk som har hög självkänsla ofta blir ansedda som arroganta.

Men jag skrev allt för att dela med mig av mina tankar. Kanske det är nån som är intresserad. Det är defenetivt ingen biktstol! Annars skulle jag inte skriva något.

lite sent kanske men god jul på er i alla fall! Hoppas ni alla har haft en bra helg!

själv så ska jag satsa på att bli frisk eftersom jag ska jobba i resten av veckan med början i morgon...

Nu har ju Aderyn redan svarat på detta, men det finns ett enklare sätt än disciplin och hård vilja: Låt tiden gå.

Med lite tur mognar man förr eller senare och börjar vad det är för trams som herr Tolkien, Eddings m.fl. suttit och hittat på. Den enda fantasy jag ö.h.t. står ut med längre är Pratchetts, även om jag fortfarande letar efter bra light-fantasy med mycket dysterhet och vardagshelvete och krig istället för döda-ond-kung-konceptet.

Julen suger, även om vikingatraditionen med julöl och fet (Mmm...skinka...) mat är en höjdare som borde betonas starkare än Kalle Anka och materiella gåvor som ingen blir helt nöjd med ändå.

Jihoo !

Nu är det bestämt ! Imorgon ska jag färga håret Mörk brunt (får inte svart pga mina föräldrar).
Sedan bär det av på mellandags rea!

Känns dock lite sorgligt att jag inte kan gå på Hammerfall..
Ingen av mina vänner verkar ju kunna gå och jag får nog inte hänga där helt själv .

Jag tycker mig ana att Fëanors spöke fortfarande andas luft på forumet... Jag ser ett samband i att gå från fantasy och att bli mer självupptagen. Rätta mig om jag har fel men jag tycker det känns lite sorgligt och synd på en fin människa som jag kommit att uppskatta för hans ödmjukhet inför sig själv och gentemot andra. En vänlig själ helt enkelt. Jag har svårt att se det just nu men jag tror att det kommer tillbaka. Ibland måste man vandra en bit från sin egen väg för att verkligen uppskatta den man är.

Själv tycker jag att böcker som handlar om vardagens bekymmer utan inslag av fantasy är dötråkiga. Även böcker som anses vara bra och spännande tycker jag är rena smörjan. De ger mig noll och ingenting. Vill jag ha elände så är det bara att slå på tv´n och gotta sig i vilken underbar värld vi lever i när man står upp i halsen med självmordsbombare, våldtäktsmän och en moderat regering. Jag har försökt läsa sådana namn som Heninng Mankell, Camilla Läckberg ( ve och fasa!) och Arne Dahl och fann dem så fruktansvärt undermåligt skrivna där persongalleriet var tråkigt och fantasilöst och spelet mellan personerna stelt och icke trovärdigt.

Nej, tacka vet jag fantasy där jag kan glömma den här världen en stund och resa dit min tanke aldrig nått. Och en bit till.

Jag är helt på din sida, Älva!

och jag som fullkomligt slukade Camilla Läckbergs böcker...

Fast jag slukar å andra sidan nästan allt i bokväg...

Det jag tycker att man måste komma ihåg är att all skönlitteratur är fiktion - uppdiktad fantasi helt enkelt, och bara för att en bok utspelar sig i "vår" värld och följer de naturlagar vi är vana vid är den inte mindre overklig för det. Jag upplever även att många fantasykaraktärer brottas med både inre och yttre problem som man visst kan känna igen sig i och ta lärdom av (undantag finns naturligtvis).

Som det har sagts vi lever inte i någon bok. Vi lever i verkligheten,
Aderyn, istället för att bygga ditt liv efter någon form av bok och
fastna i dem som ett världs-subsitut. Var i världen, känn världen, se
verkligheten. All fiktion är fikton, men alla icke-fiktion är ändå i
någon annans ögon. Du kan aldrig använda en bok för att fly världen,
eller forma din bild av hur den är och hur hen bör vara. Bara genom
att agera och lära känna dig själv och din omgiving är du sanning för
dig. Sätt inte böckerna du läser som din världsbrygga. Även om det är
lockande är alla sådana väggar ner i samma håll, läs böcker som
böcker, som du ser på tv program eller filmer eller vad som helst som
inte är sant.

/Virre