MIDGÅRD
idgård
(Middle-earth) –
Kontinent på jorden, i vars västra delar Ringarnas herre
utspelar sig. Efterledens ord gård stammar från det
urgermanska *gardaz 'inhägnad', vilket i fornnordiskan uppträder
som garðr 'inhägnad, gärdsgård, gård',
här använt i utvidgad bemärkelse. Ett liknande bruk av
elementet förekommer i Isengård. Förleden Mid-
karakteriserar kontinenten: de av alver och människor befolkade
landen mellan västerns hav och havet i fjärran östern,
om vilket man visste föga i de västra delarna av Midgård.
På gråalviska var det motsvarande namnet Ennor och
på högalviska Endóre; båda namnen hade
betydelsen 'midland'.
|
Originalet har namnet Middle-earth, som historiskt använts med utgångspunkt i olika föreställningar om världen: såsom belägen mellan himlen och helvetet eller ställd i kontrast mot andra föreställda världar (exempelvis sagoriken), såsom utgörande universums mittpunkt, såsom kringgärdad av det inringande havet och såsom befintlig mellan nordens is och söderns eld. Namnet kommer ur ett medeltida Middel-erde, som är en förskjutning av det fornengelska Middan-geard. Ordet i den fornengelska efterleden -geard är alltså inte föregångaren till det nutida earth – dess nutida ättling är i stället yard 'gårdsplan', motsvarande svenskans gård.
På gotiska, det tidigast belagda germanska språket, förekom Midgård i formen Midjun-gards. Den fornnordiska formen var Miðgarðr, och genom denna är namnet känt från fornnordisk mytologi. Där ställer det de land som människor befolkar i kontrast mot bland annat gudarnas Ásgarðr 'Asgård'. Arda är en gestaltning av jorden i en bortglömd forntid, och den centrala kontinenten bär därför det namn som den av fordom benämndes med i vår värld. I svenskan finns namnet bevarat i en – jämfört med engelskan – ursprungligare form, Midgård, vilken Tolkien också pekade ut som den riktiga översättningen.
Även kallat: Endóre, Ennor, Gamla världen och Stora länderna.
––––––––
Kommentera (0)
UppTillbaka
till Månadens namn