örkveden
(Mirkwood) – Den största skogen i nordvästra Midgård.
Mörkveden låg
i Rhovanion och omfattade alvkungens rike i norr såväl som, under
en stor del av tredje åldern, nekromantens välde kring Dol Guldur
i söder. Det har sagts att skogen innan nekromantens ankomst var känd
under det gråalviska namnet Eryn Galen, som inte förekommer
i Ringarnas herre. På väströna användes den
översatta formen Grönveden 'grönskogen' eller, nästan
lika ofta, Stora Grönveden.
Efterleden i namnet Mörkveden består av det fornsvenska vidher 'skog', som svarar mot det nusvenska ordet ved. Ordet är gammalt och vida spritt: bland annat syns det i gotiskan som widu och i den nutida engelskan som wood. Att elementet i Mörkveden används i sin äldre och ursprungligare betydelse, 'skog', antyder att namnet vid slutet av tredje åldern var ålderstiget.
I vårt Europa är Mörkveden ett uråldrigt namn mättat av mytologiska förbindelser. Ursprungligen kan det ha varit det forngermanska namnen på de stora bergsskogarna som i äldre tid utgjorde sydgränsen för de germanska folkens utbredning. I somliga traditioner används det särskilt om gränsen mellan goternas och hunnernas landamären. På fornnordisk botten förekommer det rikligt i Eddan, då i formen Myrkviðr.**** Bland de nordiska skalderna tycks det råda samstämmighet om att Mörkveden ligger i öster och bildar ett slags gränsland, men skogen befinner sig städse i utkanten av de fornnordiska berättelserna. Hos Tolkien får läsaren tvärt om besöka Mörkveden, som mycket riktigt visar sig ligga i öster.***** Namnets efterled används på samma sätt i svenska skogsnamn som Hålaveden, med betydelsen 'djupskogen', och Tiveden, som utlästs som 'den tvådelade skogen', 'gudaskogen' eller 'guden Tyrs skog'.
I det engelska Mirkwood är det i stället en arkaisk förled som antyder urskogens ålder, men båda lederna utgörs av i grunden samma ord som i det svenska namnet. Det engelska mirk 'mörk' förekom undantagsvis i fornengelskan men föll sedermera ur bruk. Senare har ordet återupplivats, antingen från fornengelskan eller som ett lån från nordiska språk, alltmedan svenskans mörk genomgående har hållit ställningarna. Det legendariska skogsnamnet är betydligt mer välbelagt i fornnordiskan än i engelskans och tyskans fornspråk, även om det, i formen Mirkiwidu, har sitt äldsta belägg i det senare. I eddaöversättningar har det engelska Mirkwood använts för att motsvara nordiskans Myrkviðr.
En annan svensk översättning av Mirkwood som fått stor spridning är Mörkmården, namnet som begagnades i de äldre Härskarringen och Bilbo. Här används *mardher, ett fornsvenskt ord som tros ha betytt 'grusig mark; stenrik eller blockrik mark; grusig eller stenig skog' eller dylikt.****** Ordet finns i skogsnamn som Kolmården och Ödmården; i det senare fallet genom sidoformen *mordh, som skulle kunna syfta på grovt grus eller kanhända blockrik mark. I Kolmården tros förleden Kol- syfta på skogens mörker och skugga, alternativt på att den varit svart och förkolnad efter att ha eldhärjats. Den första innebörden skulle ge Kolmården en betydelse närstående den i Mirkwood, om man uttyder efterleden -mården som åsyftande en typ av skog. Efterleden är emellertid i grunden inte, såsom -veden i Mörkveden, en betydelsemässig pendang till engelskans -wood. Genom att namnets efterled förekommer i skogsnamn såsom Kolmården kan dock Mörkmården i sin helhet, på ungefär samma sätt som Mörkveden, ge läsaren en bild av en mörk skog.
En förtjänst hos Mörkveden kan sägas vara att namnet ljudmässigt ansluter väl till originalets form Mirkwood. Samtidigt kan Mörkmården anses ha en estetisk förtjänst i att för- och efterleden allittererar, även om så inte är fallet i originalet. I efterleden -mården saknar dock Mörkmården språkligt släktskap med den engelska förlagan, och namnet knyter inte i samma grad som Mörkveden an till de historiska rötter som Tolkien åsyftade med namnet Mirkwood.
Även kallad: Taur e-Ndaedelos, Stora skogen, Skogen, Grönveden, Stora Grönveden, Gröna bladens skog och Eryn Lasgalen. Besläktade namn: Entveden.
* Konungens återkomst, s. 493.
** Sagor från Midgård, s. 374.
*** The Lost Road and Other Writings, s. 282.
**** The Lord of the Rings: A Reader's Companion, s. 12–13.
***** J. R. R. Tolkien: Author of the Century, s. 34.
****** Svenskt ortnamnslexikon, s. 170.
––––––––
Kommentera (0)
UppTillbaka
till Månadens namn