AQ:EN
Har du frågor om Ardas språk?
Missa inte vår språk-faq!
"Faq" står för "frequently asked questions",
som är engelska för "frekvent förekommande frågor".
Här har vi samlat några av de vanligaste frågorna om Tolkien som brukar
komma upp. Läs dessa innan du mejlar
in en egen undran till Frågespalten,
det är mycket möjligt att svaret finns här.
1. Vem är JRR Tolkien?
2. Vilka böcker är hans viktigaste?
3. Jag har läst Bilbo och Ringarnas herre och
vill ha mer, vad ska jag välja?
4. Vem är "Ringarnas herre" i böckerna?
5. Vilka torn omtalas i titeln De två tornen?
6. Varifrån kommer hobbitarna?
7. Är vättarna i Bilbo detsamma som orkerna i Ringarnas herre,
och varför kallas de i så fall inte för samma sak?
8. Återförenades enterna någonsin med entiskorna?
9. Vem är Tom Bombadil?
10. Hur många trollkarlar fanns det?
11. Hur ser Sauron ut?
12. Är alvernas öron spetsiga?
13. Är Midgård menat att ligga på jorden?
14. Jag vill veta mer om Tolkiens språk, var ska jag vända mig?
15. Vad vill Tolkien säga med Ringarnas herre? Finns det något
dolt budskap?
1. Vem är
JRR Tolkien?
John
Ronald Reuel Tolkien (1892–1973) var språkforskare och författare.
Han spenderade sina första levnadsår i Bloemfontein i Sydafrika, innan
han med modern och sin yngre bror återvände till släktens hemland, England.
Båda hans föräldrar dog innan han nått tonåren. Han deltog i slaget vid
Somme under första världskriget, där han miste ett antal nära
vänner. Efter detta slog han sig ned för att bilda familj, och inledde
en framgångsrik karriär som filolog (språkforskare). Han tjänstgjorde
länge som professor i engelska språk och engelsk litteratur i Oxford,
och kom med tiden att anses som en av de främsta i världen inom sitt område.
Det eftervärlden minns honom för är dock främst hans författarskap: en
syssla han hängav sig åt på fritiden. Mot slutet av sitt liv erhöll han
stor berömmelse för sina säregna verk, som anses ha lagt grundstenen till
den moderna fantasygenren.
Upp
2.
Vilka böcker är hans viktigaste?
Tolkiens mest berömda verk är Ringarnas herre (på
engelska The Lord of the Rings; den gamla svenska
översättningen kallas Härskarringen eller, populärt,
Sagan om ringen), en bok som det tog författaren 18 år att
färdigställa. Sagan delas av tekniska skäl ofta upp i tre böcker, som
då innefattar delarna Ringens brödraskap (The Fellowship
of the Ring), De två tornen (The Two Towers) och Konungens
återkomst (The Return of the King). Skriften har vid upprepade
tillfällen utsetts till tidernas bästa bok. Barn- och ungdomsromanen Bilbo:
en hobbits äventyr (The Hobbit: or There and Back Again) är
den publikation som mest frekvent efter Ringarnas herre associeras
med Tolkien. Verket skrevs före Ringarnas herre och är en fristående
förhistoria till denna; Bilbo kvarstår än i dag som en av de bästa
och mest älskade sagorna i vår tid.
Upp
3.
Jag har läst Bilbo och Ringarnas herre och vill ha mer,
vad ska jag välja?
Mer i samma stil av Tolkien finns inte: under sin livstid
publicerade han inte fler långa berättelser om Midgård (eller rättare
sagt Arda, som är benämningen på hela hans värld –
Midgård är strikt talat bara en kontinent). För den som vill veta mer
om Tolkiens värld finns dock en uppsjö av böcker att tillgå, både av honom
själv och av andra.
Om man bara har läst Härskarringen, den
gamla svenska översättningen, har man fått sig till livs
en skrift som både till stilen och till det faktamässiga skiljer
sig markant från Tolkiens verk. Man har även gått miste
om de värdefulla "Appendixen", som
har tagits bort i den översättningen och i stället ingår
i bandet Ringens värld.
Den nuvarande
översättningen Ringarnas herre har
inte dessa brister, och är en värdig svensk inkarnation av Tolkiens
verk. Det är emellertid rekommendabelt att försöka sig på boken i
original –
The Lord of the Rings.
Ett
måste om man vill veta mer om Tolkiens värld är även Silmarillion
(The Silmarillion), ett verk som publicerades efter Tolkiens död
och som han filade på i nära 60 år! Silmarillion skildrar ur
ett mytologiskt perspektiv Ardas
historia, från världens skapelse till tiden då Ringarnas herre
utspelar sig –
en berättelse som spänner över nästan 54 000 år.
Därtill finns verssamlingen Tom Bombadills äventyr (The
Adventures of Tom Bombadil) och sångboken The Road Goes Ever
On. För den som vill veta ännu mer rekommenderas
böckerna Sagor från Midgård
(Unfinished Tales), The History of Middle-earth, tolv böcker
som redigerats och kommenterats av sonen Christopher Tolkien (varav
de två första översatts till svenska under titeln De förlorade sagornas
bok, del ett och De förlorade sagornas bok, del två), The
Letters of JRR Tolkien av Humphrey Carpenter samt JRR
Tolkien – Artist & Illustrator av Wayne G Hammond och
Christina Scull. Andra skrifter som förordas är JRR Tolkien
–
A Biography av Humphrey Carpenter samt uppslagsböckerna
The Complete Tolkien Companion av JEA Tyler och The Complete
Guide to Middle-earth av Robert
Foster. Tolkien har även författat kortare
sagor som rör sig utanför hans legendarium: här märks bland
andra Gillis Bonde från Ham (Farmer Giles of Ham), Sagan
om Smeden och stjärnan (Smith of Wootton Major), Breven
från jultomten (The Father Christmas Letters) samt Roverandom.
Se en bibliografi
för en komplett förteckning över Tolkiens verk.
Det finns många författare som influerats kraftigt
av Tolkien. Fantasyserier i liknande stil som Ringarnas herre inkluderar
bland andra Roberts Jordans Sagan om drakens återkomst (The
Wheel of Time), Terry Goodkinds Sanningens svärd (The
Sword of Truth) och Margaret Weis och Tracy Hickmans
Draklanskrönikorna (The Dragonlance Chronichles).
Alla ovanstående böcker finns i SF-Bokhandeln.
Upp
4.
Vem är "Ringarnas herre" i böckerna?
Titeln "Ringarnas herre" ("The Lord of the
Rings") åsyftar Sauron, Mörkrets herre. Detta fastslås
bland annat i registret till Ringarnas
herre, där Tolkien från uppslagsordet
"Ringarnas herre" hänvisar
till "Sauron". Genom Härskarringen hade Sauron herraväldet
över resterande maktens ringar, och han deltog även i smidandet av
De nio och De sju, vilket gjorde hans makt över ringarna än
starkare. (Se
vidare bland annat Ringens brödraskap, "Många möten",
s. 281 och 288.)
Upp
5. Vilka torn omtalas i titeln De två tornen?
De två tornen är inte, tvärtemot vad många tror, det vita
och det svarta tornet, eftersom dessa ju inte berörs närmare i volymen.
I titeln åsyftade Tolkien i stället Orthanc i Isengård och Minas
Morgul, före detta Minas Ithil, vid gränsen till Mordor. Tolkiens
brev avslöjar en viss osäkerhet i denna fråga, men eftertexten
till Ringens brödraskap klargör saken (Letters,
nummer 140, s. 170 och nummer 143, s. 173 samt Ringens
brödraskap, s.
512).
Upp
6. Varifrån kommer hobbitarna?
Rent geografiskt har hobbitarna sitt ursprungsland i Stora
flodens –
Anduins –
dalgångar, öster om Dimmiga bergen. Deras släktes härkomst är dock höljd
i dunkel; det enda vi vet säkert, vilket Tolkien också var noga med att
påpeka, är att de inte är en egen ras, som
alverna och dvärgarna, utan en kortväxt förgrening av människosläktet
(Letters, nummer 131, s. 158; Ringens brödraskap, s.
14–15).
Upp
7. Är vättarna i Bilbo detsamma som orkerna i Ringarnas
herre, och varför kallas de i så fall inte för samma sak?
I originalet heter vätte "goblin" och ork "orc". När Tolkien
började skriva Bilbo hade han inte klart för sig att berättelsen
i själva verket utspelade sig i Arda och Midgård. Detta märks bland annat
på att alvernas karaktär skiljer sig något från i övriga skrifter
(vid ett tillfälle blir de ju till och med berusade), och på att orkerna
kallas vättar. Tolkien själv förklarar saken i sin essä A Guide to
the Names in The Lord of the Rings under uppslagsordet "orc": "Orc
[...] är avsett som samspråkets namn på dessa varelser
vid denna tid; det bör därför i enighet med systemet översättas till engelska,
eller översättningens språk. Det översattes med 'vätte' i Bilbo
[...]. I vilket fall så föreföll mig då liksom nu orc
vara ett till ljudet bra namn på dessa varelser. Det bör bevaras [i
översättningar]. / Det bör stavas ork (som i den holländska
översättningen) på ett germanskt språk [...]. Den gråalviska formen
är orch, plural yrch."
Svaret på frågan är således att Tolkien översatte
"ork" till "vätte" i Bilbo –
de båda beteckningarna åsyftar med
andra ord samma folkslag. På
samspråket (även kallat väströnan) är folkets
namn "orc", precis som det på gråalviska är "orch". Beträffande
stavningen av detta ord –
överfört från Ardas skrivtecken till latinska bokstäver
–
ger Tolkien oss fria händer: det är uttalet "ork" som är det väsentliga.
Många ord på samspråket är i Ringarnas herre översatta till
svenska (liksom
de i LOTR är översatta till engelska),
för att göra texten mer kulturellt tilltalande. Ett exempel är ordet "hobbit",
som är tänkt att vara en översättning av de riktiga hobbitarnas "kûduk".
Detta är emellertid inte fallet med ordet "orc", som alltså är bevarat
från det "riktiga" samspråket.
Upp
8. Återförenades
enterna någonsin med entiskorna?
Nej, de möttes aldrig igen på jorden. Entiskorna dog troligen
ut då Sauron brände deras land (Bruna markerna) under sista alliansens
krig. Det är emellertid, förklarar Tolkien, möjligt att de inte
var "bundna till världens kretsar", och således lever kvar efter Det stora
slutet. Om så är fallet kan de åter mötas på de pilträdskantade
ängarna, när världens vår kommer på nytt. (Letters, nummer
338, s. 419; Konungens återkomst, "Många avsked", s.
307.)
Upp
9. Vem är Tom Bombadil?
Frågan kan inte besvaras med säkerhet. Tom är
avsedd som ett mystiskt och oförklarat inslag i en annars utförligt
redogjord värld. Troligen kände inte ens Tolkien till Tom Bombadils
ursprung. Somligt talar för att han är en en maia, en av andarna
som kom till innan Arda skapades. Till detta släkte hör bland andra Sauron
och trollkarlarna.
Man kan med visshet säga att Tom Bombadil varken var
en vala (för det är sagt att ingen annan av dem än, möjligen, Ulmo besökte
Midgårds länder i dessa tidsåldrar) eller en medlem ur något av Midgårds
mer jordnära folkslag. Teorier om att han skulle vara Eru Ilúvatar
själv (Ardas gud) har framkastats. Detta kan emellertid uteslutas, då
Tolkien själv meddelat att Den ende inte hade någon förkroppsligad form
i Arda (Letters, nummer 181, s. 235). Möjligheten finns att han
tillhör de naturandar och älvväsen –
mánir, súruli, nermir, tavari, nandini och orossie –
som Tolkien nämner i DFSB 1, s. 106–107.
Detta skulle även kunna förklara härkomsten till Gyllenbär (Hjortrongull)
och hennes mor "flodkvinnan", samt många andra av de underliga
väsen som bor kring Videvindeln i Gamla skogen. Problemet är bara att
andarna endast nämns i tidigt material, som Tolkien senare uteslöt; om
han verkligen tänkte sig att dessa väsen hade en plats i Arda lär vi aldrig
få veta. Kvar står gissningen att gamle Tom var en maia –
något många håller för troligt, då det är svårt att finna kraftiga
invändningar mot den. Något slutgiltigt svar på frågan lär vi dock aldrig
få. Tolkiens Arda har skrivit mer om Tom Bombadil här
och här.
Upp
10.
Hur många trollkarlar fanns det?
Fem. De var maiar som givits speciell, mindre mäktig form och uppträdde
i skepnaderna av gamla män. Som sådana kallades de på högalviska
(quenya) för
istari. Översatt till engelska blir detta ungefär "wizard"
(ung. 'vis man') och därav den svenska översättningen "trollkarl".
De fem istari var Gandalf grå (på gråalviska [sindarin]
Mithrandir), Saruman vit (Curunír), Radagast brun (troligen Aiwendil)
samt de båda blå trollkarlarna, kallade ithryn luin. Egennamnen
för ithryn luin
uppges i Sagor från Midgård på s. 519 som Alatar och Pallando.
HOME 12 ger dock
med viss tvekan de högalviska namnen Morinehtar ('mörkerdräpare')
och Rómestámo ('östhjälpare', varierat med Róme[n]star);
dessa återfinns i ett utdrag på
s. 384–385 från
några av Tolkiens sista anteckningar om Arda, vilket motsäger
flera tidigare uppgifter. Det är oklart om de
senare ska uppfattas som alternativa namn, kasserade utkast eller former
avsedda att ersätta de tidigare namnen.
Upp
11.
Hur ser Sauron ut?
Sauron har under tidsåldrarnas lopp antagit många olika
skepnader, som vid ett flertal tillfällen blivit förstörda. Formen han
antagit i tredje åldern är inte den av ett stort brinnande öga, även om
vissa läsare har fått det intrycket. I stället innehar han en ytterst
skräckinjagande gestalt som är människolik
fast avsevärt större, om än inte gigantisk (Letters,
nummer 246, s. 332).
Upp
12.
Är alvernas öron spetsiga?
Ja, alvernas (och även hobbitarnas) öron är sannolikt spetsiga.
Tolkien har upplyst oss om att alvöronen är "spetsiga och lövformade"
(HOME 5, s. 368). I Ringarnas herre används just ordet
"lövformad" när hobbitarnas spetsiga dolkblad beskrivs
(Ringens brödraskap, "Dimma på kummelåsarna",
s. 190; originalet har "leaf-shaped"). Tolkien har vidare meddelat
att hobbitarnas öron är "svagt spetsiga och 'alviska'"
(Letters, nummer 27, s.
35). Det senare skrevs dock till
illustratörer som bara läst Bilbo, så möjligheten finns att han
syftade på sagoalver i allmänhet och inte specifikt hans egna. Avslutningsvis
avbildar Tolkienillustratören Ted Nasmith –
vars alster professorn uttryck sitt gillande för –
alverna med spetsiga öron. Dessa upplysningar torde göra antagandet
att alverna hade spetsiga öron i Arda till det rimliga.
Upp
13.
Är Midgård menat att ligga på jorden?
Ja, Arda ska föreställa vår egen värld i en bortglömd forntid.
Tolkien skrev i
ett brev följande för
att förklara detta:
"Jag har, antar jag, konstruerat en fiktiv tid, men när det
gäller platsen för min värld hållit kvar fötterna på min egen moder
jord" (Letters, nummer 211, s. 283). Allas vår favoritprofessor
ger även klara anvisningar för hur sagans värld förhåller sig
till vår egen: "Berättelsens [Ringarnas
herre] händelseförlopp äger rum i 'Midgårds'
nordvästra del, på samma latitud som Europas kustländer och Medelhavets
norra rand. [...] Om Hobbinge och Riftedal antas (vilket är
meningen) befinna sig kring Oxfords latitud är Minas Tirith, 100 mil söderut,
beläget på ungefär samma latitud som Florens. Anduins mynningar och den
uråldriga staden Pelargir ligger kring latituden hos antikens Troja"
(Letters, nummer 294, s. 376). "Jag föreställer mig att tidsskillnaden
[mellan tredje ålderns slut och våra dagar] är ungefär 6 000 år:
nu befann vi oss alltså i slutet av femte åldern, om åldrarna vore
lika långa som A.Å. [andra åldern] och T.Å.
[tredje åldern]. Men jag tror att de har blivit kortare,
och jag föreställer mig att vi i själva verket befinner
oss i slutet av den sjätte åldern eller i den sjunde" (Letters,
nummer 211, s. 283). Tolkien har antytt att en större fysisk katastrof
kan ha inträffat mellan sagans tid och vår egen; detta är i
så fall anledningen till att landmassorna på hans kartor har en
annan form än i dag (Letters, nummer 325, s. 411).
Upp
14.
Jag vill veta mer om Tolkiens språk, var ska jag vända mig?
Läs vår språk-faq!
Det finns även en del matnyttigt i "Appendix E", längst
bak i Konungens återkomst – ett måste om man vill sätta sig närmare in i ämnet. Vi får ytterligare
upplysningar i sektionen "The Etymologies" i HOME 5: här återfinns
Tolkiens utförligaste alviska ordlistor. I ämnet finns även en uppsjö böcker skrivna av andra än professorn
själv. Det tredje sättet att skaffa
information är att leta på Internet. Det finns många bra webbplatser där
man sannolikt finner vad man letar efter, oavsett om det gäller skift,
stavning eller ordlistor. En av de allra bästa är Ardalambion – move.to/ardalambion. Se även The Elvish Linguistic
Fellowship – www.elvish.org – och den superba länksidan Tolkien's Languages: Sources of Information. För
nybörjare rekommenderas hemsidan för Tolkiensällskapet Forodrims
språkgille: www.forodrim.org/daeron/md_home.html
Upp
15.
Vad vill Tolkien säga med Ringarnas herre? Finns det något dolt
budskap?
Tolkien förklarade alltid mycket omsorgsfullt att hans
berättelse absolut inte är en allegori: "Den 'handlar' inte om något
annat än sig själv. Där finns sannerligen inga allegoriska
avsikter, eller allmänna, specifika, eller aktualitetsmässiga,
moraliska, religiösa eller politiska" (Letters, nummer 165,
s. 220). Han ger oss emellertid vissa ytterligare upplysningar: "Om
min berättelse över huvud taget innehåller någon referens
till vår nutid så gäller denna vad som i mina ögon framstår
som våra dagars mest utbredda förhävelse: om något
kan göras, måste det göras. Detta framstår i mina ögon som helt
felaktigt" (Letters, nummer 186, s. 246). Det finns dock en
inneboende moral i verket; dels berör denna Ringen, som lockar de drabbade
med makt utan andra mål än just makten själv, dels säger den oss att "[...]
utan de höga och ädla är de enkla och simpla
ytterst lågtstående; och utan de enkla och alldagliga
är de ädla och hjältemodiga meningslösa" (Letters,
nummer 131, s. 160). Många har felaktigt hävdat att Ringarnas herre
är ett direkt svar på andra världskriget, en spegling förlagd till en
sagovärld. Tolkien skrev 1938 att dåtidens mörka världsläge
fått viss effekt på verket, men att det på intet sätt är en allegori
– en uppfattning han kvarhöll
livet ut.
Upp
Bilder: "Alv" © Wargen
Övriga © Taurrohir