Tolkiens Arda -- Magasinet

I DETTA NUMMER

RINGARNAS HERRES HISTORIA

Kartorna

Av: Gustav Dahlander

Här fortsätter vi studien av nyöversättningen Ringarnas herres historia. Stoffet till denna artikelserie är framtaget av expertis som deltagit i arbetet och varit översättarna tillhanda. Dessa texter utgör således en del av översättningens evolution, men kan givetvis lika gärna läsas som underhållning. Denna gång har det blivit dags att se hur verkets kartor har hanterats.

e kartor som medföljer The Lord of the Rings ritades ursprungligen av Christopher Tolkien efter faderns skisser, för den engelska originalutgåvan som kom ut 1954-55. Dessa omfattade en översiktlig karta med Midgårds västra delar -- "The West of Middle-earth at the End of the Third Age" (fortsättningsvis "översiktskartan") -- och en mer detaljerad karta med Rohan, Gondor och Mordor ("Gondor-kartan"). Båda kartorna trycktes i rött och svart på stora vikta ark, vilka klistrades in i slutet av var och en av de tre volymerna: med The Fellowship of the Ring och The Two Towers följde översiktskartan, medan Gondor-kartan placerades i The Return of the King. Utöver dessa fanns det innan "Book One" i The Fellowship of the Ring en karta över Fylke i rött och svart -- "A Part of the Shire" ("Fylke-kartan").

Christopher Tolkien ritade om översiktskartan särskilt för Unfinished Tales (1980, i översättning Sagor från Midgård 1982), men denna version kom senare att ersätta den ursprungliga i The Lord of the Rings utgåvor. Till den engelska utgåvan 1994 (Gröna Gandalf-utgåvan) ritade så konstnären Stephen Raw förtydligade och ställvis förenklade versioner av alla tre kartor. Dessa nya versioner togs fram i samarbete med Christopher Tolkien, och är speciellt lämpade för pocketformat. Dessutom finns några mindre auktoritära varieteter av kartorna, bland annat i äldre amerikanska pocketupplagor. Den nya 50-årsutgåvan av The Lord of the Rings använder de ursprungliga kartorna -- med undantag för översiktskartan, för vilken Unfinished Tales-versionen används.

I översättningen Ringarnas herre används för översiktskartan -- "Västra Midgård i slutet av tredje åldern" -- den version som Christopher Tolkien tog fram till Unfinished Tales 1980, medan Gondor-kartan i Konungens återkomst är densamma som medföljde i den första upplagan av det engelska originalet 1955. Före första boken i Ringens brödraskap återfinns också Stephen Raws förtydligade version av Fylke-kartan -- "En del av Fylke". På översiktskartan och Gondor-kartan förekommer en liggande stapel som förevisar skalan, vilken i originalet uttrycks i engelska miles. Dessa har i översättningen konverterats till mil, i egenskap av det mer inhemska alternativet jämfört med kilometer. Namnen på samtliga kartor har textats av Jan-Erik Höglund under översyn från faktagranskarna Gustav Dahlander (artikelförfattaren) och Leif Jacobsen; Gondor-kartan har dessutom kontrollerats av textgranskaren Beregond, Anders Stenström.

Originalkartan slutar ett kortare stycke söder om Umbar.

Härskarringen
Härskarringen, den första svenska utgåvan, kom 1959-61 och innehöll kartor som ritades av de svenska utgivarna -- omtolkningar av originalets grafik. Detta märks bland annat på att originalkartan från 1954 slutar ett kortare stycke hinsides Umbar, medan Härskarringens version fortsätter söderut långt in i Bortre Harad, där den svenska konstnären har lagt till egna skogspartier och öar (i svenska Tolkiensällskap kända som "öarna utanför kartan"). Kartorna trycktes dels i form av en översiktlig version märkt med siffror, mot vilka namn på den motsatta sidan svarade, och dels i form av inzoomade sektioner. De senare klarade vanligen av att inrymma originalets detaljrikedom, men för Fylke blev den senare för stor, varför Härskarringens kartor bara omfattar en bråkdel av originalets ortnamn och grafiska element i denna region. I de svenska kartornas textning blev också de flesta ortnamn antingen inkonsekvent översatta, felöversatta eller felstavade. Så märks exempelvis "Hjälmklyftan" (Helm's Deep), "Minas Thirit" (Minas Tirith), "Morguls gruvor" (Minas Morgul), "Dagorland" (varierat med det riktiga Dagorlad) samt många andra namn som översätts annorlunda i bokens löpande text.

Framställning
En viktig aspekt att ta hänsyn till när man trycker de kartor som täcker ett helt uppslag -- översiktskartan och Gondor-kartan -- är vecket mellan de båda sidorna. I den nuvarande inbundna Unfinished Tales har man missat detta, vilket fått som konsekvens att ett centimeterstort område i kartans mitt försvunnit in i bokryggen. Det är vidare naturligtvis viktigt att kartan trycks med bibehållen skärpa och tydlighet: ett skräckexempel på när detta inte har gjorts finns i utgåvor av Sagor från Midgård, där cirka 25 procent av namnen har bleknat till oläslighet eller helt försvunnit; liknande tryckresultat har förekommit i The Lord of the Rings. I Ringarnas herre har förlaget undvikt dessa fallgropar. Översättningens översiktskarta har fått utgöra det första och sista uppslaget i varje volym, med undantag för Konungens återkomst, där det avslutande uppslaget i stället utgörs av Gondor-kartan. För att bättre fungera förminskade till pocketformat har originalets kartor ritats om av ovannämnde Stephen Raw. När Ringarnas herre ska konverteras till pocket behöver man på förlaget således vara aktsam med kartornas textning -- redan i den inbundna utgåvan är ett ortnamn som Gondor-kartans Stenvagnsdalen svårläsligt på grund av sin ringa storlek.

Röd text
I finare utgåvor av det engelska originalet trycks vanligen en andel --- på vissa kartor alla -- av namnen med röd text, vilket förefaller signalera olika namntyper. Detta ger på så sätt en ytterligare dimension till kartorna, och har samtidigt fördelen att underliggande text och grafik syns igenom bokstäverna. Förfarandet används i såväl The Lord of the Rings förstautgåva som i den nya 50-årsutgåvan. De kartversioner där namnen står i rött torde vara att betrakta som de mest autentiska. I en översättning är emellertid anpassning till detta inte en nödvändighet, då många av originalets utgåvor saknar det röda trycket. I Ringarnas herre har kartorna inte försetts med röd text; för eventuella framtida lyxutgåvor torde dock detta vara ett inslag värt att överväga.

"Note on the Maps"
Vissa utgåvor av The Lord of the Rings innehåller den korta texten "Note on the Maps". Denna skrevs av Christopher Tolkien som en kommentar till Stephen Raws versioner av kartorna från 1994. "Note on the Maps" saknas i 50-årsutgåvan av The Lord of the Rings, eftersom denna uteslutande innehåller Christopher Tolkiens egna kartor. För Ringarnas herre valde utgivarna att inte låta en svensk "Note on the Maps" medfölja, men för att en motsvarighet till originalets upplysningar ändå ska finnas redogör man för kartorna i efterordet "Om Ringarnas herre" (Konungens återkomst, s. 527):

Både översiktskartan över västra Midgård och kartan över Rohan, Gondor och Mordor i Konungens återkomst har ritats av Christopher Tolkien. Den förra togs ursprungligen fram till Sagor från Midgård 1980 (på svenska 1982), den senare medföljde den första engelska upplagan 1955. Kartan över Fylke i Ringens brödraskap har ritats av Stephen Raw och är en förtydligad version av Christopher Tolkiens original från 1954.
Det är första gången dessa kartor såväl som appendix och register finns med i en svensk upplaga av The Lord of the Rings.

Originalets "Note on the Maps" lyder:

NOTE ON THE MAPS

Maps accompanying The Lord of the Rings were drawn by Christopher Tolkien for the original edition published in 1954-5. They consisted of a general map of the western regions of Middle-earth and a more detailed map of Rohan, Gondor, and Mordor; printed in red and black on large folded sheets pasted in at the end of each of the three books, The Fellowship of the Ring and The Two Towers carried the general map while The Return of the King carried the other. In addition, there was a map of the Shire in red and black preceding Book I of The Fellowship of the Ring. Christopher Tolkien redrew the general map expressly for inclusion in Unfinished Tales (1980), but subsequently this replaced the original form in editions of The Lord of the Rings.
With paperback editions the arrangement was introduced whereby the general map was divided into four sections, in black only, fitting the size of the pages, while the whole map in greatly reduced form was also printed as a guide to the sections. The map of Rohan, Gondor, and Mordor was reduced to fit the facing pages. This arrangement is found in all current paperback and one-volume hardback editions.
The original maps, however, were not drawn and lettered in such a way as to make such reduction satisfactory. Mr Stephen Raw has therefore redrawn them all, very closely following the originals, and greatly increasing their clarity. As a guide to the four sections of the general map he has drawn a new outline map that provides all necessary indications in a simplified form.

"Västra Midgård i slutet av tredje åldern"
Som nämnts ovan existerar översiktskartan "Västra Midgård i slutet av tredje åldern" i tre olika versioner på engelska. Den första utkom med förstautgåvan av The Lord of the Rings 1954. På den nya version som tillkom för Unfinished Tales 1980 fanns ett antal namn vilka tidigare inte varit utmärkta, bland andra Annúminas, Cardolan, Arthedain, Lond Daer, Drúwaith Iaur, Edhellond, Harnen, Carnen, Himling, North och South Undeep (Norra och Södra Grund), Eastfold (Östfold), Westfold (Västfold) och Greylin (Gråfåran). Flera av dessa hade JRR Tolkien infört 1969 i Pauline Baynes illuminerade karta, som trycktes 1970. Till denna förde Tolkien dessutom Dorwinion, Cape of Andrast och Framsburg: Baynes karta är den enda plats där de båda sista namnen finns belagda. De övriga tillskotten på Unfinished Tales-kartan är kompletteringar som Christopher Tolkien själv hämtat ur faderns efterlämnade manuskript. Mer om detta kan läsas i Unfinished Tales, "Introduction", "The Map of Middle-earth". Unfinished Tales-kartan har sedermera kommit att användas även i The Lord of the Rings, med undantag för vissa utgåvor efter 1994, som använder sig av Stephen Raws karta. Denna omritade version är uppsåtligen tydligare än sin förlaga, men med de tjockare linjerna har också vissa detaljer fördunklats, och ett par namn har samtidigt textats felaktigt (bland annat märks "Tolfolas" för Tolfalas och "Drimrill Dale" för Dimrill Dale). Ambitionen att förtydliga har emellertid ibland varit lyckosam: så är fallet med förstärkningen av de punkter som markerar orter -- på Unfinished Tales-kartan kan det bland annat vara svårt att uppfatta de två prickar som märker ut de båda Grå hamnarna.

Framsburg förekommer bara på Pauline Baynes karta.

I Ringarnas herre använder Norstedts förlag kartor som man tillställdes för ändamålet av Harper Collins, de engelska utgivarna. För översiktskartan tillhandahöll Harper Collins Christopher Tolkiens Unfinished Tales-version, som också utgör underlag för textningen. På någon punkt har denna text emellertid tagit hänsyn även till Raws förtydligade karta: detta kan förmärkas hos namnen Östfold och Västfold som textas med versaler (stora bokstäver) efter Raw, vilken avviker från Unfinished Tales-kartan på denna och flera liknande punkter. Versalerna skiljer ut dessa regioner som betydelsefulla, framför närliggande namn Östra och Västra Emnet.

Två fel har smugit sig in i Ringarnas herres tryckta översiktskarta:

Cirkumflexen i Nîn-in-Eilph har fallit bort: "Nin-in-Eilph". En tänkbar felkälla är om textaren har använt sig av ett exemplar av originalet med en dåligt tryckt karta -- i vissa upplagor av The Lord of the Rings liknar cirkumflexen pricken över ett vanligt i.

Parentesen kring namnet Härkällan, väströnans namn på floden Mitheithel, saknas. Namnet ska komplettera sin gråalviska motsvarighet, som skrivs utan parentes.
Dessa fel har åtgärdats till Konungens återkomsts översiktskarta, och kommer att rättas även i de två första volymerna.

"En del av Fylke"

Christopher Tolkien ritade den ursprungliga Fylke-kartan till The Fellowship of the Ring 1954. Under åren som gått sedan dess har denna karta inte förändrats i mer än ett fåtal detaljer. År 1994 kom emellertid Stephen Raws omritade version, som nära ansluter till Christopher Tolkiens original men är avsevärt prydligare. Kanske är detta skälet till att Harper Collins valde att förse Norstedts med Raws karta för Ringarnas herre.

Stephen Raws karta har i högre grad än Christopher Tolkiens låtit textningen gå i första hand. Därför har skogar och vattendrag på åtskilliga ställen klippts av, så att bokstäverna i stället får vila mot en blank bakgrund. Detta är exempelvis fallet med Green-hill Country, Willowbottom och River Withywindle. Då översättningens ortnamn inte alltid håller en längd som motsvarar originalets och alltså inte täcker samma yta (så är till exempel fallet med Videvindeln för River Withywindle) har Fylke-kartans skogsträd och på någon plats flodlinjer under översättningsprocessen fått fyllas i där luckor uppstått.

Ett problem vid textningen till samtliga av översättningens kartor har varit att avgöra vilka namn som helt ska skrivas med versaler. På vissa punkter avviker Stephen Raws textning från Christopher Tolkiens, och i Fylke-kartans fall följer ingen version något helt tydligt mönster. Till Ringarnas herre beslutade Norstedts på eget initiativ att här korrigera skenbara inkonsekvenser, vilket har lett till att några namn på den översatta Fylke-kartan saknar originalets versaler. Beteckningen Stenbrott -- originalets Quarry -- skrivs gement (det vill säga med små bokstäver, givetvis då bortsett från begynnelsebokstaven), och avviker således från Raws karta, men ansluter i stället till Christopher Tolkiens original, som skiljer sig från Raw på den här punkten. För Bridgefields har emellertid de engelska kartorna konsekvent versalisering, men även för detta namn är översättningen -- Broslätt -- skriven gement, trots att liknande ortnamn som Ovanbäckskärret (Overbourn Marshes) och Gröna kullarna (Green-hill Country) har fått behålla sina versaler.

Christopher Tolkiens Fylke-karta är inte lika prydlig som Raws version.

Flera av Fylke-kartans engelska namn skiljer sig från de former som används i bokens löpande text. I ett fall avspeglar översättningen detta, men övriga namn har standardiserats. Nedan listas variationerna, med kartans namn först:

Brockenborings; Brockenbores --> Grävlinge; Grävlingegryten.

Budge Ford; Budgeford --> Bukevad.

Green-hill Country; Green Hill Country --> Gröna kullarna.

Rushy; Rushey --> Sävöna.

The Stockbrook; the Stock-brook --> Bodabäcken.

Three Farthing Stone; Three-Farthing Stone --> Trefjärdingsstenen.

Waymoot; Waymeet --> Korsvägen.

Utöver namninkonsekvenserna finns också vissa brister i kartans grafik, där inslag såsom vägarnas sträckning på några punkter inte stämmer överens med Tolkiens landskapsskildringar annorstädes. När Tolkien övervägde redigeringar inför den andra utgåvan av The Lord of the Rings 1965 var han medveten om detta:

I ran into some difficulties with the maps. I have finally decided, where this is possible and does not damage the story, to take the maps as 'correct' and adjust the narrative. [...] The small map 'Part of the Shire' is most at fault and much needs correction (and some additions), and has caused a number of questions to be asked. [---] I have had simply to disregard these map-errors. [Ur ett brev citerat i The Lord of the Rings: A Reader's Companion, s. lxi.]

Till den andra utgåvan av The Lord of the Rings rättades bara ett av kartans fel och inkonsekvenser (placeringen av Brandy Hall). På Stephen Raws karta från 1994 ändrades sedan Rushy till Rushey, medan övriga inkonsekvenser kvarstår.

En notabel detalj på Fylke-kartan, som har en pendang i Gondor-kartans Anduins mynningar, är att Baranduin -- det enda alviska ortnamnet -- skrivs inom [hakparentes] under den väströna motsvarigheten Brännevinsfloden. Anledningen till detta torde vara att "Brännevin" ("Brandywine") är hobbitarnas språkliga förvrängning av det ursprungliga "Baranduin", som Tolkien förklarar i "Appendix F" (Konungens återkomst, s. 498): "Hobbitarnas namn på denna flod var förvrängningar av alviskans Baranduin (med betoningen på and), som kom av baran 'gyllenbrun' och duin 'stor flod'. Att förvränga Baranduin till Brännevin tycktes ligga nära till hands [...]". Således markeras Baranduin, den ursprungliga formen, på ett avvikande sätt.

Gondor-kartan
Som nämnts ovan finns det två versioner av originalets Gondor-karta. Den första ritades av Christopher Tolkien till förstautgåvan av The Return of the King 1955. Den andra är Stephen Raws omritade version från 1994, vilken huvudsakligen används i pocketutgåvor och är avsedd att vara enklare och tydligare. Detta har åstadkommits på bekostnad av att många upplysande detaljer har fallit bort: ett exempel är hur merparten av de illustrativa symboler som märker ut orter har ersatts av kraftiga svarta punkter. Därtill har ett flertal missar smugit sig in, bland annat genom att hakparentesen kring Mouths of Anduin har blivit till en vanlig parentes. Man kan också jämföra antalet höjdkurvor, som är drastiskt reducerat i den förenklade versionen.

Christopher Tolkiens (vänster) och Stephen Raws (höger) Gondor-kartor. Observera skillnaderna i antal höjdkurvor, samt stavningen av Cirith Ungol och Grey Wood.

Christopher Tolkiens karta saknar emellertid inte heller brister, utan uppvisar en rad felstavningar av alviska namn:

"Kirith Ungol" för Cirith Ungol.

"River Kelos" för River Celos.

"River Kiril" för River Ciril.

"Druadan Forest" för Drúadan Forest. Denna accentlösa stavning har dock förekommit även i texten, och rättades genomgående först till 50-årsutgåvan (med undantag för på kartan).

"Ephel Duath" för Ephel Dúath.

"Ringlo" för Ringló.
Utöver dessa avvikelser från den övriga boktexten har kartan "Greywood" (eller "Grey-wood", ordet är radbrutet) i stället för textens Grey Wood samt "Min rimmon" (eller "Minrimmon" eller möjligen "Min-rimmon": en lucka har lämnats för att ge rum åt en vägmarkering) i stället för Min-Rimmon. Ett brev från 1956 visar att Tolkien var medveten om brister hos kartan:

[...] I had to devote many days, the last three virtually without food or bed, to drawing re-scaling and adjusting a large map, at which he [Christopher] then worked for 24 hours (6 a.m. to 6 a.m. without bed) in re-drawing just in time. Inconsistencies of spelling are due to me. It was only in the last stages that (in spite of my son's protests: he still holds that no one will ever pronounce Cirith right, it appears as Kirith in his map, as formerly also in the text) I decided to be 'consistent' and spell Elvish names and words throughout without k. There are no doubt other variations. [The Letters of JRR Tolkien, nummer 187, s. 247.]

På Stephen Raws karta har stavningen av Cirith Ungol, River Celos och River Ciril rättats, medan de accentlösa "Druadan Forest", "Ephel Duath" och "Ringlo" kvarstår. "Greywood" har korrigerats till Grey Wood, men "Min rimmon" skrivs "Minrimmon", i stället för som i texten Min-Rimmon. Vid denna tid förekom dock ännu stavningen "Minrimmon" på ett textställe i "Appendix B", under den 12 mars 3019. Detta justerades i 50-årsutgåvans första tryckning till "Min-rimmon".

I Ringarnas herre används Christopher Tolkiens karta, men de felstavade alviska ortnamnen har rättats, och "Greywood" översätts precis som för textens Grey Wood till Grå skogen. Dessa ingrepp har gjorts med stöd i korrigeringarna på Raws karta, justeringarna av 50-årsutgåvans text samt Tolkiens uppgifter i brevet ovan. Vårdkasen "Min rimmon" skapade dock särskilda problem, då 50-årsutgåvans justering till "Min-rimmon" inte överensstämde med den övriga textens Min-Rimmon. För att bringa klarhet i frågan kontaktade översättningens granskare Wayne G Hammond, som tillsammans med Christina Scull har iordningställt 50-årsutgåvan. Denne konstaterade att ett fel hade begåtts när 50-årsutgåvan redigerades -- den stavning man avsett var Min-Rimmon, vilken också är logisk, då Rimmon utöver i denna sammansättning också förekommer som ett självständigt namn på vårdkasens plats. Sålunda har "Appendix B" från och med 50-årsutgåvans andra tryckning stavningen Min-Rimmon, liksom Ringarnas herre och i likhet med översättningens Gondor-karta. Till originalets 50-årsutgåva har emellertid Gondor-kartan, liksom verkets övriga, lämnats orörd.

I framtagandet av Ringarnas herres Gondor-karta har, liksom för Fylke-kartan, den andel namn som helt textas med versaler ägnats viss uppmärksamhet: dessa ansluter till Christopher Tolkiens karta -- på Stephen Raws version har förändringar inom området skapat viss oreda. I översättningens Gondor-karta kan läsaren också förmärka att namnet Isengap (Isenmouthe) liksom Christopher Tolkiens "Min rimmon" tudelas av en väg -- det skenbara "Isen gap" är emellertid avsett att vara hopskrivet.

Tidigare delar i Ringarnas herres historia:

Ringversen

Merry

Inskriptioner

Mer om originalets kartor kan läsas i sektionen "The Maps of The Lord of the Rings" i The Lord of the Rings: A Reader's Companion.

---------------

Kommentera (0)

Upp