Nummer 6 2002


Välkommen till Tolkiens Arda -- Magasinet nummer 6 - Tolkienkonst-specialen!
Denna gång ägnar tidningen sin uppmärksamhet åt Tolkienkonst. Ämnet presenteras och tre stora namn skärskådas i Angående Tolkien. Gästskribenten Robert Östberg ger sin bild av genren i artikeln "Att illustrera Midgård". I Recensionen testas kvalitén på den nya Tolkienkalendern. Som grädde på moset avslutas det hela med en omröstning: Nu ska det avgöras, vem är egentligen den bästa Tolkienkonstnären? Missa inte chansen att lägga din röst, det är lika bra att träna inför den 15:e! Utöver detta tillkommer en nyhetsavdelning, där vikten läggs på nya Tolkienprodukter samt som vanligt, en fyllig insändarsektion

Mycket nöje!
Gustav



INNEHÅLL

ANGÅENDE TOLKIEN
Tolkienkonst: Illustratörernas kamp

NYHETER
Nya Tolkiensaker!

GÄSTSKRIBENTEN
Tolkienkonst: "Att illustrera Midgård" av Robert Östberg

RECENSIONEN
Tolkienkonst: The 2003 JRR Tolkien Calendar

OMRÖSTNINGEN
Tolkienkonst: Vilken illustratör är bäst?

INSÄNDARE
Magi i Midgård och faktagranskning av dikter

GRATIS E-POSTSPRENUMERATION

SKRIV INSÄNDARE!




ANGÅENDE TOLKIEN

Tolkienkonst - En introduktion

Många har säkerligen någon gång stött på begreppet "Tolkienillustratör" eller "Tolkienkonstnär". Dessa uttryck betyder som ni säkert vet "person som avbildar motiv från Tolkiens böcker". En dylik nisch kan vid en första anblick tyckas löjligt smal - att illustrera en författare som enbart gett ut ett fåtal böcker - men så är verkligen inte fallet. Faktum är att genren växt ut till en storindustri genom åren, mängder med Tolkienkonstböcker har utgivits och ett antal illustratörer med professorn som specialområde har utkristalliserats. Ett tydligt tecken på genrens bredd är Internet, så gott som varenda fansida om Tolkiens inkluderar på något sätt relaterad konst, ofta i form av rena gallerier.

Den kanske allra bästa Tolkienkonstsidan på Internet är Rolozo Tolkien, bara en snabb blick på denna skulle övertyga den mest hårdnackade skeptiker om att Tolkien faktiskt har en egen konstgenre. Undersök kategorin "Artists" och du kommer att finna nästan 200 konstnärer, som var och en har sin egen samling Tolkienrelaterade målningar här. Såvida du inte har mycket speciella önskemål är Rolozo Tolkien allt du behöver i ämnet.

Tre stora
De tre mest kända Tolkienkonstnärerna är antagligen Alan Lee, John Howe och Ted Nasmith. Dessa tre har alla individuella, lättidentifierbara stilar. Lee, som är ett av de stora namnen inom fantasy- och sagokonst i allmänhet, är den som har lyckats bäst utanför Tolkiengenren. Hans konst präglas av vattenfärger och påminner ofta om klassisk romantisk stil. Meritlistan kan göras lång, exempelvis så är Lee till att börja med den som illustrerat lyxutgåvan av Härskarringen, en jätteuppgift som inkluderade hela 50 målningar (art.nr: 34552, på engelska: art.nr: 12693). Han har också lyxutgåvan av The Hobbit på sitt samvete (inbunden: art.nr: 11978, storpocket: art.nr: 44207, se bild), denna upplaga finns ännu inte tillgänglig på svenska. Vidare så stod Lee för illustrationerna i bland annat 1993 års Tolkienkalender och även David Days bok Tolkien's Ring (art. nr: 19561, se bild nedan). När Peter Jackson bestämde sig för att börja filma Tolkiens epos var Alan Lee ett av de tidiga namnen han knöt till sig, tillsammans med John Howe utsågs Lee till "konceptartist" för inspelningen. Detta innebar för de båda herrarna att de fick privilegiet att designa figurer och platser i filmerna, och hjälpa till med synpunkter på filmningsarbetet. Många hade nog velat vara i deras kläder...

John Howes verk har bland annat synts i ett antal Tolkienkalendrar, från 1987 och framåt. Han har också målat jubileumsaffischer till 50 års-dagen av publiceringen av The Hobbit, och 100 års-dagen av Tolkiens födelse, samt kartorna till produkterna The Map of the Hobbit (art.nr: 24229), The Map of Tolkien's Middle-earth (art.nr: 19814) och The Map of Tolkien's Beleriand (art.nr: 40538). Howe har även fått en egen samlingsvolym med sin konst publicerad, ett verk som domineras eftertryckligt av Tolkienillustrationer. Hans konst är flärdfullare än Alan Lees och den har definitivt fantasyanstrykning. Howe spelade precis som den sistnämnde en stor roll i skapandet av scener och figurer till filmtrilogin. Hans konst tenderar ofta att koncentrera sig på actionfyllda scener med mycket rörelse.

Ted Nasmith kan skryta med något som de båda andra saknar: hans konst har nämligen blivit godkänd av Tolkien själv. Efter det att han som 15-åring läste LOTR 1970 har hans kärlek till författarens värld inspirerat honom till att skapa ett stort antal illustrationer. Några av de första av dessa visades som fotokopior för den store professorn, som uttryckte sitt gillande. Denna uppmuntran drev Nasmith till att fortsätta sitt arbete och slutligen visa det för förlaget George Allen & Unwin, som på den tiden ägde rättigheterna till att publicera Tolkien i Storbritannien. Detta ledde till att vi senare fått njuta av konstnären i många Tolkienkalendrar. Det är Nasmith som tilldelats uppdraget att illustrera de tre kalendrar som utkommer i samband med filmerna till 2002, 2003 och 2004, se Recensionen för mer om detta. Det han kanske är mest känd som är dock illustratören till lyxutgåvan av Silmarillion (se bild), som finns på både svenska och engelska. Han har också stått för ett otal omslag till mer eller mindre kända Tolkienböcker. Nasmith tydligast utmärkande drag är hans fantastiska landskapsvyer, han använder sig mycket av klara färger och målar realistiskt.

Den gode, den onde och den fule
Det är kanske på sin plats här att poängtera att jag inte på något sätt är en konstkännare, men jag tänkte ändå göra ett försök att bedöma dessa tre herrars förmågor. Min absoluta uppfattning är att Ted Nasmith är kungen inom Tolkienkonst, han slår allt! Faktum är att Ted är min favoritkonstnär alla kategorier, strax före Vincent van Gogh. Nasmith fångar på ett otroligt värdigt sätt det storslagna och episka i Tolkiens mytologi. Med landskapsmålningar och persongestaltningar av den mer storslagna modellen, ingjuter han en känsla av att det vi ser är mer än saga - det är legend och myt.
Några av hans mer mästerliga verk är den fantastiska Rivendell, At the Court of the Fountain, silmarillionmotiven Tuor Reaches the Hidden City of Gondolin och The Shores of Valinor, The Tree Shepherds och Across Gorgoroth... listan kan göras mycket längre.
Om han har någon svaghet skulle denna kanske vara att måla levande varelser, men det är något han har bättrat på genom åren, nu är Nasmith jämbördig med många konkurrenter. Vid ett fåtal tillfällen har det också blivit lite för "plastigt", ett exempel på detta är Pursuit in Rohan (denna är dock mer än 20 år gammal och således inte representativ för hans nuvarande konst).

John Howe då? Nja, detta är en konstnär som jag ser en del svagheter hos. Till att börja med uppfattar jag hans målningar som relativt själlösa, de är inte vardagsgråa som Lees, men inte heller frekvent mytiskt storslagna som Nasmiths. Visst, han målar snyggt, men det där lilla extra saknas. Han har inget riktigt vapen att ta till i jämförelsen med de båda andra. Många hävdar att Howe är skicklig på att avbilda fartfyllda sekvenser, med mycket rörelse. Detta håller jag verkligen inte med om! Vi undersöker målningen Shelob About to Leap on Frodo som exempel: här har Howe klara problem både med rörelse och perspektivmålande. Titta på Frodos riktning, vart är han på väg egentligen? Först ser det ut som om han springer rakt mot bergväggen, det är endast om vi tittar riktigt noga som vi ser att han i själva verket är på väg snett mot betraktaren. Och vilken form har egentligen själva bergväggen? Det är inte lätt att se hur den lutar. Vidare så är perspektivet enligt min ödmjuka uppfattning bedrövligt. Hur kan Frodo se Honmonstret överhuvudtaget? Eller är det bara ett ben han ser? Och hur skulle Honmonstret kunna hoppa på hoben från den vinkeln? (Lite mindre vidkommande kanske.) Hur skulle Sam från sin position långt borta i ravinen se det han gör i boken, när vägen dessutom kröker sig? Är han inte för långt bort förresten? Många av dessa saker är återkommande problem i Howes konst, han verkar helt enkelt inte ha kontroll över det han gestaltar. Han kan också stundtals lida av att målningarna ger ett "plastigt" intryck, det vi ser leder tankarna till gamla leksaker. Titta bara på Approaching Caradhras. Men han har ju målat bra tavlor också, The Siege of Minas Tirith håller väl stilen, eller vad tycks?

Det återstående undersökningsobjektet är Alan Lee. Det är mycket vanligt att höra intresserade talar sig varma för denne illustratör, ni har kanske hört Peter Jackson? Mot bakgrund av detta skulle jag vilja säga att han är överskattad. Visst, han har producerat underbara blyertsskisser till både Tolkien's Ring (art. nr: 19561, se bilden) och sagokonstboken Faeries (art. nr: 5461), men när det gäller att ta till färg så tycker jag att Lee brister. Det urartar allt för ofta till att bli rena gråskalor, man får nästan en känsla av diskbänksrealism här och där, och det är något jag verkligen inte vill förknippa med Tolkien. Varför gör man exempelvis en målning som The Scouring of the Shire? Även om det är den 50:e i ordningen under begränsad tid (i illustrationsarbetet till The Lord of the Rings) så måste det gå att prestera bättre än så här. Hans höga status inom illustratörsvärlden tycks också få honom att tro att han inte behöver studera sina källtexter särskilt ingående, detta har bland annat lett till den absurda konsekvensen att Galadriel avbildas med brunt hår i The Mirror of Galadriel.
Men det finns ju de som föredrar Lees mer lågmälda och verklighetsförankrade hösttoner framför till exempel Nasmiths färgfyrverkeri (paradoxalt nog är det dock Nasmiths konst som brukar stämplas som "realistisk"), och visst finns det färgmålningar som är bra av Lee, jag är särskilt förtjust i The Battle of the Hornburg. Avbildningen av Carrock för lyxutgåvan av The Hobbit är ett annat objekt som håller hög klass.

Så vad kan vi då dra för slutsatser av allt detta? Jo, att Ted Nasmith är bäst givetvis! Nåja, huruvida en Tolkienillustration är bra eller ej kan diskuteras till döddagar, alla har ju som bekant sin egen bild av Midgård innanför ögonlocken. Det finns garanterat många som inte håller med mig om vad jag säger här. Om du är en av dessa är du hjärtligt välkommen att skriva in och dela med dig av dina åsikter. Mångfald är något positivt! Hur som helst, så ska inte tidningens läsare behöva undra över vad Tolkienkonstnär är för något i fortsättningen...

---------------

Nu över till något helt annat: I tidigare nummer av Tolkiens Arda -- Magasinet har det spekulerats en del kring eventuella missar som Tolkien själv gjort i Härskarringen. Till denna mycket korta lista kan nu en ny punkt läggas till. På sidan 1066 i The Lord of the Rings, "Appendix B", kan man läsa följande information bland händelserna den 24 oktober i tredje ålderns år 3018:

"Boromir arrives in Rivendell at night."

Jämför detta med vad Elrond säger på sidan 234 i samma bok, "The Council of Elrond":

"'Here /.../ is Boromir, a man from the South. He arrived in the grey morning, and seeks for counsel."

Hmm... antingen så har Elrond fel angående Boromirs ankomsttid, eller så gjorde Tolkien rent av ett litet misstag här. Avslöjad!


Visste du att Sauron omnämns med inte mindre än 32 namn i Tolkiens skrifter, nämligen: Sauron, Thauron, Gorthaur the Cruel, Sauron the Deciever, The Lord of the Earth, The Enemy, The Master, The Dark Power, The Dark Lord, The Lord of Mordor, The Dark Lord of Mordor, The Power of the Black Land, The Black Master, The Black One, The Lord of Barad-dûr, The Lord of the Dark Tower, The Shadow, The Great Eye, The Red Eye, The Eye of Barad-dûr, The Lidless Eye, The Evil Eye, The Unnamed, The Nameless, The Nameless One, The Nameless Eye, He, Him, The Black Hand, The Ring-maker, The Lord of the Ring och The Lord of the Rings?

Tillbaka till Innehåll


NYHETER

Ständig ström av Tolkiensaker
Tolkienintresserade har det senaste året kunnat glädja sig åt en mängd nya produkter med anknytning till sagorna om Arda. I somras pejlade Tolkiens Arda läget och presenterade en rad nyinkomna prylar. Här kommer en uppdatering av denna lista, vad är det som har utkommit under de senaste månaderna?
Jo, framför allt så har T-tröjorna och "day-to-day"-kalendrarna kommit. Det finns alltså numera tröjor med mer än 10 olika filmmotiv i SF-Bokhandeln, något som har varit svårt att ignorera för den intresserade. Problemet är bara vilken man ska välja... Nästa års "day-to-day"-kalendrar är också tillgängliga nu, arken med ett blad för varje dag, ni vet. Den officiella filmversionen har precis som i 2002-versionen bilder från The Fellowship of the Ring, skillnaden är i år att det inte är var tredje utan varje dag som visar upp en bild från filmen (citat och frågesport prydde ju två av tre blad i 2002 års variant). The Lord of the Rings 2003 day-to-day Calendar har artikelnummer 47551 och kostar 138 kronor. En konkurrent till denna är The Guide to Middle-earth 2003 day-to-day Calendar (art. nr: 15654, 138 kronor, se bild). I denna har man använt sig av Robert Fosters utmärkta Complete Guide, för att sammanställa en bordskalender med encyklopedisk kunskap i Tolkieniana. Det är helt enkelt ett utdrag ur en uppslagsbok på varje blad, man river alltså av gårdagens blad på morgonen för att få sig en utläggning om vad, exempelvis, maktens ringar är för något
. En helt klart kul idé! Utöver dessa saker har en rad andra produkter utkommit, här följer ett urval:
- The History of Middle-earth-serien (HOME) har kommit ut i en nyutgåva där även den tolfte och sista volymen, The Peoples of Middle-earth (art.nr: 30899), nu finns på marknaden, böckerna kostar 168 kronor styck och är i storpocketformat.
- 168 kronor kostar också The History of Middle-earth Index (om litteratur, storpocket, 484 sidor, Harper Collins, England, art.nr: 30799). I denna bok har samtliga index från de tolv HOME-böckerna slagits samman. Det är en komplett sidhänvisning till hela serien, med mängder av namn och uppslagsord samt riktmärken till var dessa dyker upp i bokserien. Om man inte minns vem Finduilas var eller vill läsa varje kommatering som relaterar till numenoranerna, så får man hjälp av den här boken. Den är extremt noggrant sammanställd, men relevansen kan nog variera en hel del från person till person.
- Även konstboken Greg and Tim Hildebrandt: The Tolkien Years, Expanded Edition (album, Watson Guptill, USA, art.nr: 23955, 337 kronor), är ny. Detta är en expanderad version av en bok som utkom för något år sedan, gillar du bröderna Hildebradts konst är detta ett bra köp.


Kommer snart:
Det finns också en hel del ännu osläppta produkter att se fram emot. Många väntar ivrigt på Norstedts CD-hörböcker för Härskarringen, som nu står precis för dörren. En annan sak att längta efter är kanske The Road Goes Ever on, Donald Swanns bok med de auktoriserade tonsättningarna till The Lord of the Rings, kommenterad av Tolkien. Denna har varit ur tryck och praktiskt taget omöjlig att få tag på
mycket länge - fram tills nu. Nysläppet av boken kommer att äga rum den 7 oktober, redan nu går det bra att förhandsbeställa via SF-Bokhandeln, artikelnumret är 31405, priset kommer vara 338 kronor (den är inbunden).


Filmmusiken utsedd till den bästa genom tiderna
Nu har Howard Shore fått sig ett erkännande som heter duga. Hans soundtrack till The Fellowship of the Ring/Sagan om ringen har av den brittiska radiostationen Classic FM utsetts till det bästa någonsin, i en omröstning bland lyssnarna. Shore slog soundtrack som Borta med vinden, Star Wars och Shindlers list. Det verkar inte som om något kan gå fel som har med Peter Jacksons film att göra, vi inväntar med spänning nästa del i trilogin!

Tillbaka till Innehåll



GÄSTSKRIBENTEN

Att illustrera Midgård


Av: Robert Östberg
robert@kortirion.net

När man läser Tolkiens böcker skapar man sig ofta själv en uppfattning om hur de personer, varelser och händelser som Tolkien skriver om ser ut. En del tänker sig Legolas ljushårig, andra mörkhårig (i just detta fallet så vet vi inte vilken hårfärg han har, men då hans far hade gyllene hår så känns det troligare att Legolas också var blond). Men förutom våra egna högst personliga bilder så matas vi från alla håll av andras bilder. Omslag på böcker, illustrationer, kalendrar, seriealbum, filmer, spel… listan blir lång. Ett intressant fenomen i mitt tycke är då att jämföra hur olika konstnärer tänker sig en viss scen i boken.

En av mina absoluta favoritscener i Härskarringen är balrogen vid Khazad-dûms bro. Detta är uppenbarligen fallet för många andra också, eftersom det finns åtskilliga illustrationer som visar just denna scen, om man letar runt på någon av de stora siterna på nätet med Tolkienillustrationer. Däremot visar det sig att nästan alla tänker sig balrogen på sitt eget lilla sätt; jag har inte hittat två bilder av olika konstnärer som är helt överensstämmande. Varför är det så då? Jo, naturligtvis därför att Tolkien faktiskt aldrig ger en tydlig beskrivning av balrogen! Låt mig citera väl valda delar ur texten:

"It was like a great shadow, in the middle of which was a dark form, of man-shape maybe, yet greater […] It's streaming mane kindled and blazed behind it […] The shadow about it reached out like two vast wings […] and suddenly it drew itself up to a great hight, and its wings were spread from wall to wall."

Jag tänker inte ge mig in i en "har balrogen vingar eller inte"-diskussion här, vad jag vill poängtera är att de stackars konstnärerna inte har så mycket att gå på. Tolkien använder bland annat termen "Fiery shadow", vilket ju är en rejält knepig paradox. För hur ritar man en mörk form i en skugga som brinner? Och är balrogen fysiskt kroppslig överhuvudtaget, eller består den bara av eld och skugga? Nedan har jag plockat ihop ett antal olika illustrationer som visar hur knepigt det kan vara att avbilda en balrog.

1) Ted Nasmith
2) John Howe
3) Marzo
4) Bröderna Hildebrandt
5) Bakshis tecknade film
6) Dalmatio Frau
7) Okänd konstnär
8) Peter Jacksons filmatisering

Nasmith (nr. 1), och nr. 7 låter båda balrogen vara utan vingar (även om balrogens skugga i 7 sträcker ut sig på en vinglikt sätt). Howe (nr. 2) och Hildebrandt (nr. 4) gör en klart kroppslig balrog och Howes bär till och med rustning, vilket jag personligen tycker är helt absurt.
I Bakshis film, nr. 5, ser balrogen mest ut som ett humanoidt lejon med fjärilsvingar och kanintofflor, men det får man förlåta honom för - det var mycket i den filmen som inte såg så bra ut…. Jackson har låtit John Howe designa sin balrog (med tjurhorn och vingar), lyckligtvis utan rustning. Nr. 3 har tagit rejäl inspiration från föreställningar om Djävulen, med bockhorn och bockfötter. Nr. 6 känns bara… konstig. Däremot är jag väldigt förtjust i nr. 7 som jag nog tycker är mest trogen texten: en mörk humanoid skepnad omsvept i skuggor och omslingrad av lågor. Jag tycker personligen inte så mycket om gestaltningarna av balrogen som ett "monster". Det är för enkelt att göra den till något hornbeprytt och vasstandat, mycket mer spännande att försöka fånga det ogripbara: eld och skugga och otydliga former.

Det finns åtskilliga fler bilder av balroger som jag inte tagit med här, och jag skulle kunna debattera sida upp och sida ner för varför en bild skulle vara bättre än en annan. Det tänker jag dock inte göra, för i slutänden tycker jag ändå att det viktiga inte är att alla Tolkienkonstnärer ritar samstämmigt och "rätt" (även om jag naturligtvis vill att bilden inte ska bryta mot en klart utsagd beskrivning i boken). Den riktiga magin ligger nämligen i att Tolkiens böcker har gett och fortsätter att ge upphov till så många idéer, så många mentala bilder och föreställningar, och alla bilder - hur de än ser ut - är en hyllning till den fantastiska värld som är Tolkiens Midgård.


Fotnot:
Observera att bild nummer 6 inte är en faktisk stillbild ur Bakshis animerade film utan en reproduktion.

---------------

Robert Östberg är skribent och Tolkienexpert, hans alster går bland annat att läsa på www.kortirion.net.


Visste du att det enligt Tolkiens mytologi förflutit 60 955 år sedan jordens skapelse?

Tillbaka till Innehåll


RECENSIONEN:

The 2003 JRR Tolkien Calendar

Den årligt återkommande Tolkienkalendern är alltid ett mycket populärt objekt bland SF-Bokhandelns kunder. Många är de som väljer att införskaffa den senaste utgåvan av denna klassiska produkt, som varje år sedan urminnes tider utgivits av brittiska The Tolkien Society, numer i samarbete med Harper Collins.

Klicka för att se några smakprov från kalendern!2003 års nyutkomna kalender innehåller 13 mästerliga målningar av Ted Nasmith. Denne har tilldelats förtroendet att illustrera kalendrar tre år i rad, med början år 2002. De tre kalendrarna arbetar sig igenom Härskarringens tre volymer, en varje år, och givetvis åtföljer dessa Peter Jacksons respektive filmer (man får ju inte vara dum). Nästa år kommer alltså helt logiskt att anslå en ton från Sagan om de två tornen i alla kalenderköpares hem, men gör inget misstag! Det handlar inte på något sätt om filmen i denna kalender, målningarna är uteslutande baserade på boken, med andra ord så ser Boromir inte ut som Sean Bean.

Att det är just Ted Nasmith som fått illustrera de tre "filmkalendrarna" tog åtminstone jag emot som en mycket god nyhet, utöver att han är trogen mot Tolkiens text kan han nämligen både måla oerhört vackert och samtidigt fånga stämningar bra. Detta syntes inte minst i 2002 års kalender som bjöd på många höjdpunkter. Att filmen inte tillåtits influera Nasmiths verk ser jag som en stor fördel, det fungerar åtminstone för mig som terapi mot att bara se Elijah Wood framför mig, så fort Frodo nämns i boken. Det kommer också som en frisk fläkt med en konstprodukt som faktiskt handlar om Tolkiens böcker och inte Jacksons filmer. Att det är boken det handlar om tydliggörs än mer av att citat från texten kompletterar varje bild.

Inte bara målningar
Utöver citat från bokens bjuds vi på flera olika småfinesser vid sidan av själva målningarna, tillsammans med sina kalendernät. Den kanske bästa av dessa är affischen föreställande enternas "demonterande" (milt sagt) av Isengård på mittuppslaget (se omslaget). Vidare så är de härligt ackompanjerande prototypskisserna en sak som förhöjer själva illustrationerna: detta är konstnärens "kladdversioner" av den färdiga bilden, som kompletterar alla månader. Ibland är dessa nästan lika intressanta som själva huvudbilderna. De utgör en klar förbättring i jämförelse med, exempelvis, 2001 års John Howe-kalender, där motsvarande plats upptogs av en förstorad detalj från månadsbilden. En tredje finess är att själva kalendern nu berikats med angivelser om månens storlek, allmänna helgdagar och liknande och, inte att förglömma: Tolkienhändelser! Dessa inkluderar en anmärkning på Tolkiens dödsdag, på dagen då hans viktigaste böcker gavs ut och så vidare, kul! Nästa år är det väl dags att tala om vad som hände i Härskarringen på de olika dagarna?

Vilka motiv från Sagan om de två tornen är det då som Nasmith valt att avbilda? Jo, kalendern börjar med januaris Boromir's Last Stand och fortsätter med Fangorn Forest, The Riders of Rohan, The Stranger in the Forest, The Tree Shepherds, Apparitions, mittuppslagets Wrath of the Ents, First Sight of Ithilien, The Mûmak of Harad, The Terrace at Henneth Annûn, At the Cross-roads, The Tower of the Moon och kalendern avslutas till sist med Shelob's Retreat. Den bild som jag absolut skulle vilja framhålla av dessa är den underbara The Tree Shepherds, tolkningen av sekvensen där tre enter går ut från skogen, som nedgjort de sista orcherna i Slaget vid Helms klyfta. Det finns också mycket annat som tål att vila ögonen på mer än en gång, omslagsbilden går exempelvis inte av för hackor, det gör heller inte The Stranger in the Forest. Faktum är att alla 13 målningar av denne underbare konstnär håller mycket hög klass, formsvackor tycks inte existera.

Tveksamma enter
I storlek mäter kalendern 30,5 x 30,5 cm, pappret är som vanligt tjockt och blankt. I tryckkvalitet finns det ingenting att klaga på, reproduktionerna är högklassiga rakt igenom, dock kanske med ett undantag: är inte At the Cross-roads lite suddig? Nåja, hur det än är med den saken så gör det i vilket fall inte målningen sämre, det blir snarare mer stämningsfullt vilket kanske också var Nasmiths intention, om det nu var ett medvetet grepp. Finns det då ingenting att klaga på i denna kalender? Jo, som erfaren Tolkienläsare hittar man alltid några fel i ett verk av dessa proportioner, och visst finns det sådana även här. Mittaffischen innehåller exempelvis på tok för många enter, frågan är om det fanns så många i hela Midgård! Istället för de 50-100 man kan förvänta sig förefaller det här som om de mönstrar över 1000 i antal. Dessutom ser de alldeles för lika ut, Tolkien beskriver enterna som utseendemässigt varierande, med starka individuella drag. Här är de lika som bär. En annan miss är att Mordors berg i First Sight of Ithilien verkar ha ett alldeles ypperligt klimat för vindruvsodling, med andra ord: det är för bra väder. Sauron kontrollerade ju detta i sina berg så det är inte sannolikt att solen ens bröt igenom, än mindre sken från klar himmel som här. Jag kan också ta upp tolkningen av Minas Ithil i The Tower of the Moon, detta ska ju en gång ha varit en stad, något som inte hade varit möjligt om klipporna sett ut som de avbildas här. Var är ruinerna förresten? Dessutom är en av bilderna, The Mûmak of Harad, en återanvändning av målningen med samma namn som uppträdde i Nasmiths Tolkienkalender 1996. Lyckligtvis är detta fall ett undantag, de allra flesta illustrationerna är gjorda på 2000-talet och har inte publicerats tidigare. Man bör dock komma ihåg att det jag tagit upp här inte är något som bör störa, det är bara en gammal rävs petiga anmärkningar...

I jämförelse med den kalender Ted Nasmith levererade i fjol anser jag att 2003-upplagan står sig bra. På många punkter är den till och med bättre än sin föregångare, inte minst vad gäller mittaffischen. Som vanligt levererar Nasmith högkvalitativ Tolkienkonst som enligt min mening utklassar allt annat i genren. Visst kan man ana att det förekommit tidspress då många av målningarna skapats, men detta ger knappast något bestående intryck. Det man istället häpnas över är detaljrikedomen, inte minst i de storslagna landskapen, ett av konstnärens adelsmärken. Betraktar man målningarna på nära håll kan man skönja de enskilda penseldragen men backar man lite närmar de sig istället intrycket av ett fotografi. Oavsett om det är Tolkienkonst eller kalendrar man är ute efter så är detta ett mycket bra val, den nya Tolkienkalendern rekommenderas varmt!

Några smakprov på innehållet i kalendern kan ni hitta här.


The 2003 JRR Tolkien Calendar (2002, kalender, Harper Collins, England, art.nr: 3986). Pris: 168 kronor.

Tillbaka till Innehåll


OMRÖSTNINGEN


Nu är det dags för dig att avgöra, vem är egentligen den bästa Tolkienkonstnären? Gustav och Robert kan svamla hur mycket de vill, det är ni läsare som bestämmer! Välj det namn i listan nedan som du förespråkar varmast, du kan bara rösta en gång per dag. Om du har någon annan än just dessa namn som din personliga favorit, får du gärna maila Tolkiens Arda och tala om vem det är. Alla läsare är också välkomna att skriva in och berätta mer om sin favorit och förklara varför just den är bäst. Detta är första gången tidningen håller en omröstning, men i fortsättningen kommer saker som denna vara återkommande inslag. Lycka till med röstandet!
webvoter-omröstning
Vem tycker du är den bästa Tolkienkonstnären?

Pauline Baynes
Inger Edelfeldt
Roger Garland
Bröderna Hildebrandt
John Howe
Alan Lee
Angus McBride
Ted Nasmith
Annan

Se resultat


INSÄNDARE

Snabb-FAQ:

Vad betyder "Arda"? Arda är det alviska ordet för "världen", platsen för Tolkiens sagor.
Om alviska språk: Se fråga 14 i FAQ:en på Tolkiensidan och specialen i nummer 1.
Om Tolkiens liv och de böcker han skrev: Se fråga 1, 2 och 3 i FAQ:en, eller kolla in en biografi eller en bibliografi.
Vad betyder SOR, LOTR, HOME och alla andra förkortningar? Se avdelningen "Förkortningar" på Tolkiensidan.


Här följer några av de insändare som kommit in. I förra Tolkiens Arda efterlystes åsikter kring Peter Jacksons filmatisering, Bertil har sin uppfattning klar, och får med den inleda sektionen...

Åsikter om filmen

Hej!
En fråga bara till dig:

Filmboxen med fyra DVD-skivor som kommer i november... kommer den vara i begränsad upplaga. I så fall skulle jag vilja kunna förbeställa den.

Sedan vill jag bara tillägga en sak eftersom jag är ett stort fan av både Jackson (vill ha DVD:n för allt bortklippt "gore"...) och Tolkien: Jacksons version må vara ganska mainstream och mer inriktad på action än på den "psykiska" delen av boken. Men samtidigt tycker jag att han lyckades 100 gånger bättre än den gamla filmen från 1978. Personligen tror jag att det är för att han lade mer tyngd på början av berättelsen. I den gamla filmen dröjer det bara ett par minuter innan Frodo flyr Fylke...

Bertil


Svar: Hejsan! Filmboxen som kommer i november går nu sedan någon vecka tillbaka att förbeställa från SF-Bokhandeln. Antagligen så kommer den bara finnas till försäljning under en begränsad tid och bolaget kommer nog att akta sig för att trycka upp för många exemplar. På det sättet kan man alltså säga att upplagan kommer vara begränsad. Förhandsbeställer gör du genom att skicka ett mail till fragor@sfbok.se, priset på hela härligheten kommer antagligen landa på strax under 500 kronor. Tack för dina åsikter om filmen, det är möjligt att du har rätt om det där med vikten av att satsa på början. Men visst tar det väl mer än bara några minuter innan Frodo lämnar Fylke i Ralph Bakshis version?


Radioteatern Bilbo

Hej. Eftersom folk undrade om radioteatern Bilbo och ingen verkade veta särskilt mycket så tog jag mig i kragen och skickade en liten fråga till Sveriges radio:

"Stämmer det att Bilbo av JRR Tolkien sändes som radioteater någon gång på 70-talet? I så fall: När var det, vilka var med och kommer den att sändas igen? Eller kan man köpa den någonstans."

Jag fick följande svar:

"Hej Johan.
Ber om ursäkt att du fått vänta så länge på mitt svar, men det var lite pussel med att hitta rollistorna. Som läget ser ut just nu så är det inte aktuellt med någon repris. Serien gick i 24 delar 1970 och repriserades -74.

Nåväl: Översättningen gjordes av Britt G Hallqvist. Staffan Olzon regisserade och för radiobearbetningen stod Evan Storm.
Berättaren: Jörgen Cederberg.
Som Bilbo hörde vi Håkan Serner, Evan Storm spelade Gandalf, Gollum spelades av Ulf Johansson
Torin - Åke Lindström
Balin - Håkan Norlén
Bombur - Per-Erik Lindorm
Bill - Torsten Wahlund
Bert - Helge Skoog
Tom - Gösta Bredefeldt
Elrond - Arne Forsberg
Orcernas hövding - Jan Nygren
Pådrivaren - Stefan Böhm
Dori - Christer Enderlein
Örnfursten - Per Persson
Beorn - Ernst Günther
Fili - Hans Klinga
Tre spindlar - Georg Eliasson, Sixten Grönros, Stig Olin
Kungen - Leif Liljeroth
Smaug - Åke Fridell
Bard - Tord Petterson
Kungen av Sjöstad - Jan Blomberg
Roak - Börje Mellvig"


Bra va?

Johan


Svar: Tackar och bockar! Jag misstänker att detta är mycket välkommen information för flera läsare, nu vet vi hur det ligger till. Fattas bara att radion sänder den i repris...


Mera dagböcker!

Hejsan jag har en fråga till er spalt:

Kommer ni översätta de andra dagböckerna till svenska också???

Det vore väldigt roligt!!!

Med vänliga hälsningar,

Carro

Svar:
Hej Carro! Roligt att du gillade översättningen av The Secret Diaries of the Lord of the Rings i förra numret. Jag översätter gärna fler om det finns något intresse, men går det inte lika bra att läsa dem på engelska? Jag bifogar en liten omröstning nedan, ni som ser någon poäng i att jag översätter svarar "ja", ni som hellre ser att jag skriver om något annat svarar "nej". Obs! Om du får felmeddelandet "Det finns ingen omröstning med det ID-nummer som du angivit", så klicka istället på "Se resultat" och rösta direkt i fönstret.
webvoter-omröstning
Ska Tolkiens Arda publicera fler "hemliga dagböcker från Sagan om ringen"?

Ja
Nej
Kanske

Se resultat

Legolas med alvbokstäver

Hej!

Jag har ett problem och undrar om ni kan hjälpa mig. Skulle behöva Legolas och mitt eget namn på alviska.... Vet ej om ni kan fixa det åt mig eller rekommendera en sida man kan gå in på för att hitta bokstäverna. Vill att det ska bli helt rätt. Jag tackar på förhand i alla fall och ser fram emot ett svar.

Med vänliga hälsningar,

Sofia


Svar: De alviska bokstäverna, vars alfabet heter Tengwar, kan du lära dig på sidan som heter just så, Tengwar, av Dan Smith. Här kan läsa allt du behöver för att skriva exempelvis Legolas och Sofia... till att börja med. Lycka till!


Olog-hai

A: Jag skulle vilja läsa alla Tolkienböcker som finns men vet inte var jag ska börja. Help!

B: Jag var hemma hos min kompis och såg att han hade boken Ringens värld. Jag slog upp "Troll" där och läste något om Olog-hai (någon sorts goliat-orch), var kan jag läsa mer om Olog-hai?

Conny Hedlund

Svar:
Hej Conny!
A: Jag skulle förorda en läsordning enligt följande:
1. Bilbo: en hobbits äventyr
2. Sagan om ringen
3. Sagan om de två tornen
4. Sagan om konungens återkomst
5. Ringens värld
6. Silmarillion
7. The Lord of the Rings (Härskarringen på engelska)
8. Sagor från Midgård/Unfinished Tales
9. JRR Tolkien - En biografi/JRR Tolkien - A Biography
10. The Letters of JRR Tolkien
11. The History of Middle-earth (12 böcker)
12. JRR Tolkien - Artist & Illustrator

Se också fråga 3 i FAQ:en.

B: Det står inte mycket mer om Olog-hai än det du kan finna i Ringens värld. Rasen utgjordes av troll som tålde solljus och var intelligentare än sina släktingar, mycket farliga saker således. De uppträdde för första gången i slutet av tredje åldern. För att få ut mesta möjliga information rekommenderar jag att slå upp ordet i en uppslags bok, exempelvis Robert Fosters Complete Guide. Du kan också använda en elektronisk variant, som The Encyclopedia of Arda.


Tolkienmusik

Hejsan!
Jag är intresserad av Tolkiens alviska musik och undrar om ni har något att erbjuda i SF-Bokhandeln, när det gäller noter tillsammans med texter. Om det överhuvudtaget finns några sådana skrifter?

Vore tacksam om ni svarade snarast!

Med vänliga hälsningar,

Mattis Sunesson


Svar: Jajamensan! Som det framgår under Nyheter så kommer vi den 7 oktober få in JRR Tolkiens och Donald Swanns The Road Goes Ever on. Detta är just en notbok, med medföljande kommentarer av Tolkien gjorda exklusivt för denna publikation. Tolkien var med och godkände tonsättningarna av hans verser från LOTR som Donald Swann gjorde. Detta verk har tyvärr varit ur tryck så länge någon kan minnas, men desto större blir förhoppningsvis glädjen nu. Redan nu går The Road Goes Ever on att förbeställa via SF-Bokhandeln, bokens artikelnummer är 31405, priset kommer vara 338 kronor (den är inbunden). Om du vill ha din Tolkienmusik omedelbart och inte kan vänta kan jag rekommendera "det bästa soundtracket genom tiderna" (enligt Classic FM, se Nyheter): Howard Shores musik till Peter Jacksons The Fellowship of the RingISagan om ringen (art. nr. 13914). Vi har också en CD-skiva med en musikalisk tolkning av Bilbo (art.nr: 34444).


Nya Zeeland

Hej! Jag har letat som en galning men tydligen inte tillräckligt bra efter hemsidor med Sagan om ringen och Nya Zeeland-anknytning. Det jag är intresserad av är en hemsida som är inriktad mer på information om inspelningsplatser och saker om Sagan om ringen som har anknytning till Nya Zeeland. Hoppas att du kan hjälpa mig. Jag skall nämligen åka till Nya Zeeland i slutet av detta år.

Tack på förhand,

Henrik Malmgren

Svar:
Hej Henrik! Det finns faktiskt guidade turer på Nya Zeeland till många av inspelningsplatserna, jag vet dock inte mer än så om detta. Förslagsvis kan du maila till teamet bakom sidan TheOneRing.net, de vet säkerligen mer om saken. Ett alternativ är också att kontakta Sveriges ambassad eller kommunkontoret i Wellington. Trevlig resa förresten!


Balins grav, halvalver och en sak till...

Hej, hej (eller suilad, tror jag)!
Väldigt bra spalt, har gjort så att jag ofta kan briljera med Tolkiensnack...

I Sagan om ringen kommer de ju till Balins grav, en kväll fick jag för mig att jag skulle tyda den skrift som stod där. Med lite hjälp från Ringens värld och boken kom jag fram till:
Balin
Fundinul
Uzbadkazaddûmu

Balin
sonovfundin
lordovmoria

Eftersom Kazad-dûm är Moria på dvärgarnas språk (?) antar jag att det första är deras språk och sedan allmänna väströnan (engelska). Men sen har jag någonstans läst att allmänna väströnan också är ett annat språk, som bara översatts till engelska. Då verkar det konstigt att det skulle stå på Balins grav, eller? Och hoberna ska väl tala samma språk som dvärgarna?

En annan fråga: Blev Aragorn och Arwens barn halvalver? Darth Karl anser att de inte blir det, medan jag anser att de blir det, så vilket är rätt?

Och sen en sak till. Jag tänkte att du, i egenskap av äkta Tolkienist, kunde bedöma den dikt jag skrivit om Ringens krig, trots att den inte är klar än:

Once the time it was made a ring, most dangerous of everything.
The elvs were getting three, the dwarfes were getting seven,
nine was for the mortal men, who never come to heaven.
The ring was made by Sauron, he was a dark lord,
mans and elvs were fight him, with lances and with sword.
He killed Gil-galad and Elendil, and now there was no king of their land,
but Isildur took his fathers sword and cut the ring of Saurons hand.
Isildur took the ring, and what he sad was bad:
- The ring belongs to me now, even if it makes me sad.
But the ring was left Islidur, it betraid him to his dead,
an orc were shot an arrow, that hit him in his head.
Into Anduins deep water the ring fall, until it was find by the strangest creature of all.
It was a kind of hobbit, who were called Deagol,
he was out and fishing with his brother Smeagol.
Smeagol was want the ring, so he killed his own brother,
soon he was hated by everyone, even his own mother.
Smeagol, or Gollum that now was his name,
escaped into the mountains to never be the same.
Gollum kept the ring and said: - It comes to me,
there he lived in his underground sea.
But just one person could keep the ring and se its power,
that one is Sauron who's waiting for the right hour.


Angelina, halvalv eller inte?

Svar: Hej Angelina och tack för en underbar dikt! Kul att du har användning för tidningen också. Och visst heter "hej" suilad (ungefär) på sindarinska.

Balins grav: Khazad betyder "dvärg" på Khuzdul (dvärgiska), och dûm betyder "byggnad" (eng. "mansion"), så det blir inte direkt Moria ("mörk avgrund") i en översättning till alviska. Men du har helt rätt i att båda är benämningar på Dvärgaklyft (väströnans namn). Det stämmer att väströnan inte är samma sak som engelska, språket har bara ersatts med det senare i Tolkiens böcker (annars skulle vi ju inte förstå något av dialogen). Det är översättningen av väströnan som står i faksimilen i LOTR. "Uzbadkazaddûmu" är genuin Khuzdul. Balin och Fundin är namn från fornisländskan (ur Eddan), Tolkien ersatte nämligen språk närbesläktade med väströnan med språk besläktade med engelskan. Rohans ryttare talar därför fornengelska, och männen kring Långa sjön talar fornnordiska språk, Tolkien ansåg i detta fall att det var en geografiskt rationell åtgärd. Dessa dvärgar höll sitt eget tungomål hemligt, ingen utomstående lärde sig det någonsin, och därför tog de namn på språken som talades av folken i deras omgivning som de handlade med. Deras "riktiga" namn kände bara deras nära och kära till, och de avslöjades inte ens på deras gravar.

Halvalver: Arwen var mer alv än människa men hon hade valt ett dödligt liv, därför var hon i en bemärkelse människa, och därför var sonen människa. Å andra sidan så kan man se det krasst biologiskt: Hon 3/4 alv, han människa = sonen halvalv. Det hela beror på hur man definierar begreppet "halvalv". Tolkien skulle antagligen säga att sonen var människa, men av nobel, alvisk, börd.

Dikten: Den är redan mycket bra, det är mest engelskan som kan redigeras, men jag kan inte låta bli att skriva om den lite. Vad sägs om följande?

Once upon a time there was forged rings, most dangerous of all things.
The elves was getting three, the dwarves was getting seven,
nine was for the mortal men, who never come to heaven.
One ring was made by Sauron, he was a dark lord,
men and elves did fight him, with lances and with sword.
He killed Gil-galad and Elendil, and now there was no king in their land,
but Isildur took his fathers sword and cut the Ring from Saurons hand.
Isildur took the Ring as his, and what he sad was bad:
- The Ring belong to me from now on, even if it makes me sad.
But the Ring abandoned Isildur, sealed his life's sack,
an orc did shoot an arrow, which hit him in his back.
Into Anduins deep water the Ring fell, until it was found by the strangest creature of all.
It was a kind of hobbit, who's name was Déagol,
he was on errand fishing with his brother Sméagol.
Sméagol did want the Ring, so he killed his own brother,
soon he was hated by everyone, even his own mother.
Sméagol, or Gollum that now was his name,
escaped into the mountains to never be the same.
Gollum kept the Ring and said: - It came to me,
there he lived in his underground sea.
But now one person calls the Ring to seize its evil power,
and this one is Sauron, who's waiting for the right hour.


"Heaven" på rad tre måste ses som Valinor. Troligen var det nämligen just till "himlen" människorna kom, se svar B till frågan "Tom Bombadill och Aman" i Tolkiens Arda --Magasinet nummer 3 2002.


Magi i Midgård

Hej Gustav!
Jag har till och från i många år (drygt tio) arbetat på ett numera nedlagt ambitiöst projekt att konstruera ett rollspel som utspelar sig i Tolkiens Midgård. Problemet var att materialet växte och blev oöverskådligt. Resultatet blev mängder med information som entusiaster författat från alla möjliga håll i världen.

Mycket av rollspelsmaterialet kom från MERP (The Middle-earth Role Playing Game), som är en utmärkt inspirationskälla men en riktig rollspelsdödare (hemskt regelsystem). Själva regelsystemet hade som grundidé att vara enkelt, snabbt och framför allt troget Tolkiens verk. Därför reducerades till exempel magi till något som bara de mäktigaste behärskar, men antalet förtrollade föremål var desto mer vanligt. Med lite god vilja kan man ju faktiskt hitta mängder med magiska föremål i Härskarringen. Men "vanligt" folk kan inga formler. Jag formulerade magi-problemet så här:

--------------

Magi i Midgård

Magi är mycket ovanligt. All form av magi betraktas med stor misstänksamhet av i princip alla varelser. Magiska föremål existerar, men sedan andra ålderns slut nytillverkas i stort sett inga alls (vilket kan tolkas som att förbindelsen bröts till det magiska ursprunget). De som finns och används är uteslutande fynd eller arvegods. När det gäller magiker är det bara Sauron och de fem Istari som besitter förmågan att använda magi. De som hävdar att de kan magi, eller som betraktas som trollkarlar eller häxor av utomstående, nyttjar oftast hjälpmedel av något slag. Det kan vara örter, föremål eller hjälp av en Vala. Till exempel får ringvålnaderna sina krafter genom Sauron.

Mithril är en metall som många uppfattar som magisk. Det är den dock inte. På engelska kallas den 'enchanted', men man bör betrakta den mer som begåvad än förtrollad. Det innebär att metallen förstår sitt syfte och anpassar sig till det, efter tillverkarens förmåga. Till exempel blir ett vapen vassare eller lättare, ett lås mer svårforcerat och en rustning tåligare. Ett begåvat material är dessutom långlivat och påverkas inte av korrosion. På grund av sin livskraft har vapen tillverkade av begåvade material full kraft även mot varelser som inte skadas av vanliga vapen, till exempel gastar, odöda och vålnader.

Det existerar många olika begåvade legeringar, varav de flesta är baserade på Mithril (till exempel Ithildin). Ibland, men inte alltid, kan man avgöra vilket material det handlar om, men det förutsätter att man är bekant med materialet i fråga. En smed kan för det mesta avgöra vilken typ av metall det är fråga om, men vilken legering är mycket svårt att avgöra. Och få varelser utom dvärgar och Noldoralver är bekanta med de begåvade materialen. De är svåra att bearbeta och bara de bästa hantverkarna kan forma materialet.

De flesta magiska föremål som tillverkats har ett namn och ett syfte. Namnet är oftast skrivet i Cirth-runor på föremålet. Om inte syftet är uppenbart är också det vanligtvis förklarat i runor, ibland i form av gåtor.

--------------

Observera att det är meningen att fungera i ett rollspel. Tankarna är dock intressanta också som förklaring till hur magi fungerar i Midgård. All magi som förekommer i böckerna kan härledas till tiden före tredje åldern, eller Istari/Sauron.
Vattnadal grundades ju i andra åldern. Då byggdes det magiska försvaret upp för att aktiveras vid behov (till exempel för att stoppa ringvålnader). Kummelgastarna på Kummelåsarna kom från Häxmästaren av Angmar genom Sauron. Maktens ringar tillverkades i andra åldern.
Andúril/Narsil, Glamdring, Sting - första åldern.

Eftersom detta är ett specialnummer om Tolkienkonst vill jag också ta tillfället i akt att tipsa om Sunets filarkiv.

Angående Hobbröd (som en fråga gällde i Tolkiens Arda -- Magasinet nummer 5 2002) kan följande läsas i Ingvar Svenssons uppslagsbok Tolkiens Midgård:

"Kramsom (Cramsome) Bröd och bakverk av havre. Trollet i dikten lärde Pär Spelevinker baka kramsomtårta."


Dikten i sin helhet finns i Ringens värld sid. 177ff, Almqvist & Wiksell 1980. En sökning på Internet ger också recept på något som heter bannocks som påminner om scones med honung.

Med vänliga hälsningar,

Tobias Ahlgren

P.S. Du har så vitt jag vet aldrig kommenterat Ingvar Svenssons Tolkiens Midgård i din förträffliga spalt. Den finns ju på SF-Bokhandeln för ett mycket förmånligt pris. Faktiskt den mest prisvärda källan med Midgårda fakta överhuvudtaget, enligt min mening. Min uppfattning är att boken är mycket pålitlig, om än inte så utförlig som motsvarande engelska verk. Jag tycker du ska rekommendera den för de som ännu inte upptäckt den.

Svar: Hej Tobias! Du ska ha stort tack för ett mycket intressant brev, som jag tyvärr tvingats korta ner något. Jag ska se vad jag kan ge för kommentarer till din diskussion om magi. Till att börja med anser jag att det faktiskt går att tillverka magiska vapen och föremål i tredje åldern. Narsil sammansmiddes ju som bekant då, och det utövas magi både här och där, till och med på Bilbos födelsedagskalas (visserligen just där av Gandalf, en Istari). Hornet som Boromir bär skulle också kunna sägas vara magiskt, Helms horn i Rohan likaså, båda är från tredje åldern.

Det fanns också magiker vid tiden för Härskarringen. Alverna utövade denna konst utan hjälpmedel, det är oklart om vissa människor också hade förmågan. Tolkien skrev exempelvis följande om Beorn i ett av sina brev:

"Though a skin-changer and no doubt a bit of a magician, Beorn was a Man."

Är det något speciellt med materialet mithril i sig? Jag har aldrig uppfattat det som annat än ett material bland andra, det är intressant att texten benämner den som "begåvat" här. Vad jag vet så är materialet bara väldigt hårt och väldigt lätt. Finns det något belägg för uttalandet att det, till exempel, skulle göra ett lås mer svårforcerat? Att ithildin är magiskt ser jag som en produkt av att mithrilen besvurits av alver. Att det nästan bara skulle vara alver och dvärgar som hanterar de "begåvade" materialen är jag också lite tveksam till. De kungliga vakterna i Minas Tirith bär ju hjälmar av mithril, dvärgarna blev förmögna på att exportera materialet till andra raser. Vad gäller runorna på magiska föremål så vill jag säga att de är av Cirth-typ enbart om de kommer från dvärgarna eller från östern, Tengwar-runor används av alla andra folk. Om Bilbo ger ett annat intryck så beror det på att Tolkien inte hade färdigutvecklat sin mytologi då den boken skrevs.

Vattnadals magiska försvar utgörs av Elronds ring Vilya, det är enbart tack vare denna (med assistans av Gandalf) som han får floden att resa sig mot De svarta ryttarna. Det stämmer att ringen smiddes i andra åldern, men jag vidhåller att det inte finns några belägg för att anta att det inte skulle gå att smida magiska föremål i tredje åldern. Jag uppskattar verkligen att du låter mig "faktagranska" ditt material på det här sättet, det är väldigt intressant. Jag vill också passa på att berömma dig för ditt jobb med rollspelet, utsökt!

I boken The Letters of JRR Tolkien ägnar sig Tolkien som du kanske känner till en hel del åt resonemang kring magi i Arda. Jag presenterar några citat ur boken:

Sidan 200: "Their magia [magic] the Elves and Gandalf use (sparingly): a magia, producing real results (like fire in a wet fagott) for specific beneficient purposes. Their goetic effects are entirely artistic and not intended to decieve: they never decieve Elves (but may decieve or bewilder unaware Men) since the difference is to them as clear as the difference to us between fiction, painting and sculpture, and 'life'".

Notera att pratet om att det inte bedras med magins hjälp inte stämmer, Eöl lurar ju till exempel Turgons syster allt djupare in i sin skog med magi i Silmarillion.

Sidan 146: "I have not used 'magic' consistently, and indeed the Elven queen Galadriel is obliged to remonstrate with the Hobbits on their confused use of the word both for the devices and operations of the Enemy, and for those of the Elves. I have not, because there is not a word for the latter (since all human stories have suffered the same confusion). But the Elves are there (in my tales) to demonstrate the difference. Their 'magic' is Art..."

Tack för tipset om Sunets filarkiv, det är en högkaratig källa till Tolkienkonst, men Rolozo Tolkien smäller fortfarande högre, se Angående Tolkien.

Hobbröd: Kramsom föresvävade mig aldrig när jag fick frågan, det var väldigt påpassligt av dig att komma ihåg det! Och helt riktigt: Kramsom är ett hobbröd som Tolkien nämnt. Däremot så har han aldrig komponerat något recept vilket frågan egentligen gick ut på. Tack också för tipset om "bannocks", detta är dock med största säkerhet något som Tolkien själv aldrig nämnt, som jag skrev i svaret på frågan:

"Möjligen (skulle inte förvåna mig) så har ett lajvsällskap någonstans kokat ihop något, men det finns inget som säger att du inte skulle kunna göra det bättre själv."


Men kom ihåg detta alla ni som vill försöka er på att baka hobbröd: sök på "bannocks" på Internet...

Ingvar Svenssons Tolkiens Midgård (art. nr: 357, 211 sidor, pocket) är en underbar bok, det håller jag med om (inte minst svartmålningen av Åke Ohlmarks i förordet). Den är adekvat och noggrann... och billig. 25 kronor för en ansenlig uppslagsbok kan knappast få någon att rygga undan. Jag kan varmt rekommendera den!


Bra!!!

Du har en fantastisk spalt och ett oerhört kunnande. Kommer in och kollar läget här då och då. Ville bara säga det!

Keep it up!!!

Jonas

P.S. Är inte Fjärrskådarna av Robin Hobb bland de bästa? D.S.

Svar:
Oj, vad man får beröm här! Jättekul att du gillar tidningen så mycket, Jonas. Det gör det hela värt jobbet. Jag har faktiskt inte läst Fjärrskådarna men det är många som gillar Hobb, så du har säkert rätt.

Tillbaka till Innehåll


GRATIS E-POSTSPRENUMERATION

Välj att prenumerera på spalten så riskerar du inte att missa något. Skicka bara ett mail med ordet "prenumeration" i textfältet till tolkien@sfbok.se så informeras du varje gång det hänt något, det är viktigt att du också skriver in din mailadress. Självklart kommer du som prenumerant inte behöva drabbas av diverse obskyra nyhetsbrev eller direktreklam till din mailbox, du får bara det du bett om. Prenumerationen kan lika lätt avbrytas genom att skicka ett meddelande med texten "avbryt prenumeration". Att prenumerera på denna spalt är givetvis helt gratis.

Tillbaka till Innehåll


SKRIV INSÄNDARE!

Var med och skapa nästa nummer! I Tolkiens Arda finns det stora möjligheter att få sina åsikter och frågor publicerade, så passa på och skriv till tolkien@sfbok.se. Du meddelas alltid via mail om du kom med eller inte, det är viktigt att du också skriver in din mailadress för att detta ska fungera. Ett annat välkommet bidrag är tips om nyheter. Vet du några Tolkienrelaterade aktualiteter som du skulle vilja se här? Har en tidigare outgiven skrift på Quenya av "den store professorns" hand offentliggjorts? Händer det intressanta saker inför nästa film? Ska du arrangera ett rollspelsäventyr i Midgård? Tipsa samtidigt som du skriver din insändare!

Tillbaka till Innehåll


Tiden fram tills nästa nummer publiceras kan ägnas åt att studera tidigare Tolkienskriverier på SF-Bokhandelns sidor. I väntan på The Two Towers/Sagan om de två tornen och alla de frågor som kommer publiceras då filmen börjar närma sig, finns det nämligen gott om gamla texter att läsa på Tolkiensidan. Fortsätt att skriva in!

På återseende,
Gustav Dahlander
tolkien@sfbok.se


Bilder: "Glamdring" © The Encyclopedia of Arda 2002

SF-Bokhandeln, Västerlånggatan 48, Gamla Stan, Stockholm  
 Postadress: Box 2300 103 17 Stockholm
E-mail: http://213.80.60.99/sfbok/filer/newmail.jsp?p_to=fragor@sfbok.se   Telefon: 08/21 50 52   Fax: 08/24 77 30
böcker video spel prylar postorder nytt hem hjälp