Välkommen till Tolkiens Arda -- Magasinet nummer 6 - Tolkienkonst-specialen!
Denna gång ägnar tidningen sin uppmärksamhet åt Tolkienkonst. Ämnet presenteras och tre stora namn skärskådas i Angående Tolkien. Gästskribenten Robert Östberg ger sin bild av genren i artikeln "Att illustrera Midgård". I Recensionen testas kvalitén på den nya Tolkienkalendern. Som grädde på moset avslutas det hela med en omröstning: Nu ska det avgöras, vem är egentligen den bästa Tolkienkonstnären? Missa inte chansen att lägga din röst, det är lika bra att träna inför den 15:e! Utöver detta tillkommer en nyhetsavdelning, där vikten läggs på nya Tolkienprodukter samt som vanligt, en fyllig insändarsektion

Mycket nöje!
Gustav

ANGÅENDE TOLKIEN

Tolkienkonst - En introduktion

Många har säkerligen någon gång stött på begreppet "Tolkienillustratör" eller "Tolkienkonstnär". Dessa uttryck betyder som ni säkert vet "person som avbildar motiv från Tolkiens böcker". En dylik nisch kan vid en första anblick tyckas löjligt smal - att illustrera en författare som enbart gett ut ett fåtal böcker - men så är verkligen inte fallet. Faktum är att genren växt ut till en storindustri genom åren, mängder med Tolkienkonstböcker har utgivits och ett antal illustratörer med professorn som specialområde har utkristalliserats. Ett tydligt tecken på genrens bredd är Internet, så gott som varenda fansida om Tolkiens inkluderar på något sätt relaterad konst, ofta i form av rena gallerier.

Den kanske allra bästa Tolkienkonstsidan på Internet är Rolozo Tolkien, bara en snabb blick på denna skulle övertyga den mest hårdnackade skeptiker om att Tolkien faktiskt har en egen konstgenre. Undersök kategorin "Artists" och du kommer att finna nästan 200 konstnärer, som var och en har sin egen samling Tolkienrelaterade målningar här. Såvida du inte har mycket speciella önskemål är Rolozo Tolkien allt du behöver i ämnet.

Tre stora
De tre mest kända Tolkienkonstnärerna är antagligen Alan Lee, John Howe och Ted Nasmith. Dessa tre har alla individuella, lättidentifierbara stilar. Lee, som är ett av de stora namnen inom fantasy- och sagokonst i allmänhet, är den som har lyckats bäst utanför Tolkiengenren. Hans konst präglas av vattenfärger och påminner ofta om klassisk romantisk stil. Meritlistan kan göras lång, exempelvis så är Lee till att börja med den som illustrerat lyxutgåvan av Härskarringen, en jätteuppgift som inkluderade hela 50 målningar (art.nr: 34552, på engelska: art.nr: 12693). Han har också lyxutgåvan av The Hobbit på sitt samvete (inbunden: art.nr: 11978, storpocket: art.nr: 44207, se bild), denna upplaga finns ännu inte tillgänglig på svenska. Vidare så stod Lee för illustrationerna i bland annat 1993 års Tolkienkalender och även David Days bok Tolkien's Ring (art. nr: 19561, se bild nedan). När Peter Jackson bestämde sig för att börja filma Tolkiens epos var Alan Lee ett av de tidiga namnen han knöt till sig, tillsammans med John Howe utsågs Lee till "konceptartist" för inspelningen. Detta innebar för de båda herrarna att de fick privilegiet att designa figurer och platser i filmerna, och hjälpa till med synpunkter på filmningsarbetet. Många hade nog velat vara i deras kläder...

John Howes verk har bland annat synts i ett antal Tolkienkalendrar, från 1987 och framåt. Han har också målat jubileumsaffischer till 50 års-dagen av publiceringen av The Hobbit, och 100 års-dagen av Tolkiens födelse, samt kartorna till produkterna The Map of the Hobbit (art.nr: 24229), The Map of Tolkien's Middle-earth (art.nr: 19814) och The Map of Tolkien's Beleriand (art.nr: 40538). Howe har även fått en egen samlingsvolym med sin konst publicerad, ett verk som domineras eftertryckligt av Tolkienillustrationer. Hans konst är flärdfullare än Alan Lees och den har definitivt fantasyanstrykning. Howe spelade precis som den sistnämnde en stor roll i skapandet av scener och figurer till filmtrilogin. Hans konst tenderar ofta att koncentrera sig på actionfyllda scener med mycket rörelse.

Ted Nasmith kan skryta med något som de båda andra saknar: hans konst har nämligen blivit godkänd av Tolkien själv. Efter det att han som 15-åring läste LOTR 1970 har hans kärlek till författarens värld inspirerat honom till att skapa ett stort antal illustrationer. Några av de första av dessa visades som fotokopior för den store professorn, som uttryckte sitt gillande. Denna uppmuntran drev Nasmith till att fortsätta sitt arbete och slutligen visa det för förlaget George Allen & Unwin, som på den tiden ägde rättigheterna till att publicera Tolkien i Storbritannien. Detta ledde till att vi senare fått njuta av konstnären i många Tolkienkalendrar. Det är Nasmith som tilldelats uppdraget att illustrera de tre kalendrar som utkommer i samband med filmerna till 2002, 2003 och 2004, se Recensionen för mer om detta. Det han kanske är mest känd som är dock illustratören till lyxutgåvan av Silmarillion (se bild), som finns på både svenska och engelska. Han har också stått för ett otal omslag till mer eller mindre kända Tolkienböcker. Nasmith tydligast utmärkande drag är hans fantastiska landskapsvyer, han använder sig mycket av klara färger och målar realistiskt.

Den gode, den onde och den fule
Det är kanske på sin plats här att poängtera att jag inte på något sätt är en konstkännare, men jag tänkte ändå göra ett försök att bedöma dessa tre herrars förmågor. Min absoluta uppfattning är att Ted Nasmith är kungen inom Tolkienkonst, han slår allt! Faktum är att Ted är min favoritkonstnär alla kategorier, strax före Vincent van Gogh. Nasmith fångar på ett otroligt värdigt sätt det storslagna och episka i Tolkiens mytologi. Med landskapsmålningar och persongestaltningar av den mer storslagna modellen, ingjuter han en känsla av att det vi ser är mer än saga - det är legend och myt.
Några av hans mer mästerliga verk är den fantastiska Rivendell, At the Court of the Fountain, silmarillionmotiven Tuor Reaches the Hidden City of Gondolin och The Shores of Valinor, The Tree Shepherds och Across Gorgoroth... listan kan göras mycket längre.Om han har någon svaghet skulle denna kanske vara att måla levande varelser, men det är något han har bättrat på genom åren, nu är Nasmith jämbördig med många konkurrenter. Vid ett fåtal tillfällen har det också blivit lite för "plastigt", ett exempel på detta är Pursuit in Rohan (denna är dock mer än 20 år gammal och således inte representativ för hans nuvarande konst).

John Howe då? Nja, detta är en konstnär som jag ser en del svagheter hos. Till att börja med uppfattar jag hans målningar som relativt själlösa, de är inte vardagsgråa som Lees, men inte heller frekvent mytiskt storslagna som Nasmiths. Visst, han målar snyggt, men det där lilla extra saknas. Han har inget riktigt vapen att ta till i jämförelsen med de båda andra. Många hävdar att Howe är skicklig på att avbilda fartfyllda sekvenser, med mycket rörelse. Detta håller jag verkligen inte med om! Vi undersöker målningen Shelob About to Leap on Frodo som exempel: här har Howe klara problem både med rörelse och perspektivmålande. Titta på Frodos riktning, vart är han på väg egentligen? Först ser det ut som om han springer rakt mot bergväggen, det är endast om vi tittar riktigt noga som vi ser att han i själva verket är på väg snett mot betraktaren. Och vilken form har egentligen själva bergväggen? Det är inte lätt att se hur den lutar. Vidare så är perspektivet enligt min ödmjuka uppfattning bedrövligt. Hur kan Frodo se Honmonstret överhuvudtaget? Eller är det bara ett ben han ser? Och hur skulle Honmonstret kunna hoppa på hoben från den vinkeln? (Lite mindre vidkommande kanske.) Hur skulle Sam från sin position långt borta i ravinen se det han gör i boken, när vägen dessutom kröker sig? Är han inte för långt bort förresten? Många av dessa saker är återkommande problem i Howes konst, han verkar helt enkelt inte ha kontroll över det han gestaltar. Han kan också stundtals lida av att målningarna ger ett "plastigt" intryck, det vi ser leder tankarna till gamla leksaker. Titta bara på Approaching Caradhras. Men han har ju målat bra tavlor också, The Siege of Minas Tirith håller väl stilen, eller vad tycks?

Det återstående undersökningsobjektet är Alan Lee. Det är mycket vanligt att höra intresserade talar sig varma för denne illustratör, ni har kanske hört Peter Jackson? Mot bakgrund av detta skulle jag vilja säga att han är överskattad. Visst, han har producerat underbara blyertsskisser till både Tolkien's Ring (art. nr: 19561, se bilden) och sagokonstboken Faeries (art. nr: 5461), men när det gäller att ta till färg så tycker jag att Lee brister. Det urartar allt för ofta till att bli rena gråskalor, man får nästan en känsla av diskbänksrealism här och där, och det är något jag verkligen inte vill förknippa med Tolkien. Varför gör man exempelvis en målning som The Scouring of the Shire? Även om det är den 50:e i ordningen under begränsad tid (i illustrationsarbetet till The Lord of the Rings) så måste det gå att prestera bättre än så här. Hans höga status inom illustratörsvärlden tycks också få honom att tro att han inte behöver studera sina källtexter särskilt ingående, detta har bland annat lett till den absurda konsekvensen att Galadriel avbildas med brunt hår i The Mirror of Galadriel.
Men det finns ju de som föredrar Lees mer lågmälda och verklighetsförankrade hösttoner framför till exempel Nasmiths färgfyrverkeri (paradoxalt nog är det dock Nasmiths konst som brukar stämplas som "realistisk"), och visst finns det färgmålningar som är bra av Lee, jag är särskilt förtjust i The Battle of the Hornburg. Avbildningen av Carrock för lyxutgåvan av The Hobbit är ett annat objekt som håller hög klass.

Så vad kan vi då dra för slutsatser av allt detta? Jo, att Ted Nasmith är bäst givetvis! Nåja, huruvida en Tolkienillustration är bra eller ej kan diskuteras till döddagar, alla har ju som bekant sin egen bild av Midgård innanför ögonlocken. Det finns garanterat många som inte håller med mig om vad jag säger här. Om du är en av dessa är du hjärtligt välkommen att skriva in och dela med dig av dina åsikter. Mångfald är något positivt! Hur som helst, så ska inte tidningens läsare behöva undra över vad Tolkienkonstnär är för något i fortsättningen...

---------------

Nu över till något helt annat: I tidigare nummer av Tolkiens Arda -- Magasinet har det spekulerats en del kring eventuella missar som Tolkien själv gjort i Härskarringen. Till denna mycket korta lista kan nu en ny punkt läggas till. På sidan 1066 i The Lord of the Rings, "Appendix B", kan man läsa följande information bland händelserna den 24 oktober i tredje ålderns år 3018:

"Boromir arrives in Rivendell at night."

Jämför detta med vad Elrond säger på sidan 234 i samma bok, "The Council of Elrond":

"'Here /.../ is Boromir, a man from the South. He arrived in the grey morning, and seeks for counsel."

Hmm... antingen så har Elrond fel angående Boromirs ankomsttid, eller så gjorde Tolkien rent av ett litet misstag här. Avslöjad!


Visste du att Sauron omnämns med inte mindre än 32 namn i Tolkiens skrifter, nämligen: Sauron, Thauron, Gorthaur the Cruel, Sauron the Deciever, The Lord of the Earth, The Enemy, The Master, The Dark Power, The Dark Lord, The Lord of Mordor, The Dark Lord of Mordor, The Power of the Black Land, The Black Master, The Black One, The Lord of Barad-dûr, The Lord of the Dark Tower, The Shadow, The Great Eye, The Red Eye, The Eye of Barad-dûr, The Lidless Eye, The Evil Eye, The Unnamed, The Nameless, The Nameless One, The Nameless Eye, He, Him, The Black Hand, The Ring-maker, The Lord of the Ring och The Lord of the Rings?

NYHETER

Ständig ström av Tolkiensaker
Tolkienintresserade har det senaste året kunnat glädja sig åt en mängd nya produkter med anknytning till sagorna om Arda. I somras pejlade Tolkiens Arda läget och presenterade en rad nyinkomna prylar. Här kommer en uppdatering av denna lista, vad är det som har utkommit under de senaste månaderna?
Jo, framför allt så har T-tröjorna och "day-to-day"-kalendrarna kommit. Det finns alltså numera tröjor med mer än 10 olika filmmotiv i SF-Bokhandeln, något som har varit svårt att ignorera för den intresserade. Problemet är bara vilken man ska välja... Nästa års "day-to-day"-kalendrar är också tillgängliga nu, arken med ett blad för varje dag, ni vet. Den officiella filmversionen har precis som i 2002-versionen bilder från The Fellowship of the Ring, skillnaden är i år att det inte är var tredje utan varje dag som visar upp en bild från filmen (citat och frågesport prydde ju två av tre blad i 2002 års variant). The Lord of the Rings 2003 day-to-day Calendar har artikelnummer 47551 och kostar 138 kronor. En konkurrent till denna är The Guide to Middle-earth 2003 day-to-day Calendar (art. nr: 15654, 138 kronor, se bild). I denna har man använt sig av Robert Fosters utmärkta Complete Guide, för att sammanställa en bordskalender med encyklopedisk kunskap i Tolkieniana. Det är helt enkelt ett utdrag ur en uppslagsbok på varje blad, man river alltså av gårdagens blad på morgonen för att få sig en utläggning om vad, exempelvis, maktens ringar är för något. En helt klart kul idé! Utöver dessa saker har en rad andra produkter utkommit, här följer ett urval:
- The History of Middle-earth-serien (HOME) har kommit ut i en nyutgåva där även den tolfte och sista volymen, The Peoples of Middle-earth (art.nr: 30899), nu finns på marknaden, böckerna kostar 168 kronor styck och är i storpocketformat.
- 168 kronor kostar också The History of Middle-earth Index (om litteratur, storpocket, 484 sidor, Harper Collins, England, art.nr: 30799). I denna bok har samtliga index från de tolv HOME-böckerna slagits samman. Det är en komplett sidhänvisning till hela serien, med mängder av namn och uppslagsord samt riktmärken till var dessa dyker upp i bokserien. Om man inte minns vem Finduilas var eller vill läsa varje kommatering som relaterar till numenoranerna, så får man hjälp av den här boken. Den är extremt noggrant sammanställd, men relevansen kan nog variera en hel del från person till person.
- Även konstboken Greg and Tim Hildebrandt: The Tolkien Years, Expanded Edition (album, Watson Guptill, USA, art.nr: 23955, 337 kronor), är ny. Detta är en expanderad version av en bok som utkom för något år sedan, gillar du bröderna Hildebradts konst är detta ett bra köp.


Kommer snart:
Det finns också en hel del ännu osläppta produkter att se fram emot. Många väntar ivrigt på Norstedts CD-hörböcker för Härskarringen, som nu står precis för dörren. En annan sak att längta efter är kanske The Road Goes Ever on, Donald Swanns bok med de auktoriserade tonsättningarna till The Lord of the Rings, kommenterad av Tolkien. Denna har varit ur tryck och praktiskt taget omöjlig att få tag på mycket länge - fram tills nu. Nysläppet av boken kommer att äga rum den 7 oktober, redan nu går det bra att förhandsbeställa via SF-Bokhandeln, artikelnumret är 31405, priset kommer vara 338 kronor (den är inbunden).


Filmmusiken utsedd till den bästa genom tiderna
Nu har Howard Shore fått sig ett erkännande som heter duga. Hans soundtrack till The Fellowship of the Ring/Sagan om ringen har av den brittiska radiostationen Classic FM utsetts till det bästa någonsin, i en omröstning bland lyssnarna. Shore slog soundtrack som Borta med vinden, Star Wars och Shindlers list. Det verkar inte som om något kan gå fel som har med Peter Jacksons film att göra, vi inväntar med spänning nästa del i trilogin!

Tillbaka till Innehåll

RECENSIONEN:

The 2003 JRR Tolkien Calendar

Den årligt återkommande Tolkienkalendern är alltid ett mycket populärt objekt bland SF-Bokhandelns kunder. Många är de som väljer att införskaffa den senaste utgåvan av denna klassiska produkt, som varje år sedan urminnes tider utgivits av brittiska The Tolkien Society, numer i samarbete med Harper Collins.

2003 års nyutkomna kalender innehåller 13 mästerliga målningar av Ted Nasmith. Denne har tilldelats förtroendet att illustrera kalendrar tre år i rad, med början år 2002. De tre kalendrarna arbetar sig igenom Härskarringens tre volymer, en varje år, och givetvis åtföljer dessa Peter Jacksons respektive filmer (man får ju inte vara dum). Nästa år kommer alltså helt logiskt att anslå en ton från Sagan om de två tornen i alla kalenderköpares hem, men gör inget misstag! Det handlar inte på något sätt om filmen i denna kalender, målningarna är uteslutande baserade på boken, med andra ord så ser Boromir inte ut som Sean Bean.

Att det är just Ted Nasmith som fått illustrera de tre "filmkalendrarna" tog åtminstone jag emot som en mycket god nyhet, utöver att han är trogen mot Tolkiens text kan han nämligen både måla oerhört vackert och samtidigt fånga stämningar bra. Detta syntes inte minst i 2002 års kalender som bjöd på många höjdpunkter. Att filmen inte tillåtits influera Nasmiths verk ser jag som en stor fördel, det fungerar åtminstone för mig som terapi mot att bara se Elijah Wood framför mig, så fort Frodo nämns i boken. Det kommer också som en frisk fläkt med en konstprodukt som faktiskt handlar om Tolkiens böcker och inte Jacksons filmer. Att det är boken det handlar om tydliggörs än mer av att citat från texten kompletterar varje bild.

Inte bara målningar
Utöver citat från bokens bjuds vi på flera olika småfinesser vid sidan av själva målningarna, tillsammans med sina kalendernät. Den kanske bästa av dessa är affischen föreställande enternas "demonterande" (milt sagt) av Isengård på mittuppslaget (se omslaget). Vidare så är de härligt ackompanjerande prototypskisserna en sak som förhöjer själva illustrationerna: detta är konstnärens "kladdversioner" av den färdiga bilden, som kompletterar alla månader. Ibland är dessa nästan lika intressanta som själva huvudbilderna. De utgör en klar förbättring i jämförelse med, exempelvis, 2001 års John Howe-kalender, där motsvarande plats upptogs av en förstorad detalj från månadsbilden. En tredje finess är att själva kalendern nu berikats med angivelser om månens storlek, allmänna helgdagar och liknande och, inte att förglömma: Tolkienhändelser! Dessa inkluderar en anmärkning på Tolkiens dödsdag, på dagen då hans viktigaste böcker gavs ut och så vidare, kul! Nästa år är det väl dags att tala om vad som hände i Härskarringen på de olika dagarna?

Vilka motiv från Sagan om de två tornen är det då som Nasmith valt att avbilda? Jo, kalendern börjar med januaris Boromir's Last Stand och fortsätter med Fangorn Forest, The Riders of Rohan, The Stranger in the Forest, The Tree Shepherds, Apparitions, mittuppslagets Wrath of the Ents, First Sight of Ithilien, The Mûmak of Harad, The Terrace at Henneth Annûn, At the Cross-roads, The Tower of the Moon och kalendern avslutas till sist med Shelob's Retreat. Den bild som jag absolut skulle vilja framhålla av dessa är den underbara The Tree Shepherds, tolkningen av sekvensen där tre enter går ut från skogen, som nedgjort de sista orcherna i Slaget vid Helms klyfta. Det finns också mycket annat som tål att vila ögonen på mer än en gång, omslagsbilden går exempelvis inte av för hackor, det gör heller inte The Stranger in the Forest. Faktum är att alla 13 målningar av denne underbare konstnär håller mycket hög klass, formsvackor tycks inte existera.

Tveksamma enter
I storlek mäter kalendern 30,5 x 30,5 cm, pappret är som vanligt tjockt och blankt. I tryckkvalitet finns det ingenting att klaga på, reproduktionerna är högklassiga rakt igenom, dock kanske med ett undantag: är inte At the Cross-roads lite suddig? Nåja, hur det än är med den saken så gör det i vilket fall inte målningen sämre, det blir snarare mer stämningsfullt vilket kanske också var Nasmiths intention, om det nu var ett medvetet grepp. Finns det då ingenting att klaga på i denna kalender? Jo, som erfaren Tolkienläsare hittar man alltid några fel i ett verk av dessa proportioner, och visst finns det sådana även här. Mittaffischen innehåller exempelvis på tok för många enter, frågan är om det fanns så många i hela Midgård! Istället för de 50-100 man kan förvänta sig förefaller det här som om de mönstrar över 1000 i antal. Dessutom ser de alldeles för lika ut, Tolkien beskriver enterna som utseendemässigt varierande, med starka individuella drag. Här är de lika som bär. En annan miss är att Mordors berg i First Sight of Ithilien verkar ha ett alldeles ypperligt klimat för vindruvsodling, med andra ord: det är för bra väder. Sauron kontrollerade ju detta i sina berg så det är inte sannolikt att solen ens bröt igenom, än mindre sken från klar himmel som här. Jag kan också ta upp tolkningen av Minas Ithil i The Tower of the Moon, detta ska ju en gång ha varit en stad, något som inte hade varit möjligt om klipporna sett ut som de avbildas här. Var är ruinerna förresten? Dessutom är en av bilderna, The Mûmak of Harad, en återanvändning av målningen med samma namn som uppträdde i Nasmiths Tolkienkalender 1996. Lyckligtvis är detta fall ett undantag, de allra flesta illustrationerna är gjorda på 2000-talet och har inte publicerats tidigare. Man bör dock komma ihåg att det jag tagit upp här inte är något som bör störa, det är bara en gammal rävs petiga anmärkningar...

I jämförelse med den kalender Ted Nasmith levererade i fjol anser jag att 2003-upplagan står sig bra. På många punkter är den till och med bättre än sin föregångare, inte minst vad gäller mittaffischen. Som vanligt levererar Nasmith högkvalitativ Tolkienkonst som enligt min mening utklassar allt annat i genren. Visst kan man ana att det förekommit tidspress då många av målningarna skapats, men detta ger knappast något bestående intryck. Det man istället häpnas över är detaljrikedomen, inte minst i de storslagna landskapen, ett av konstnärens adelsmärken. Betraktar man målningarna på nära håll kan man skönja de enskilda penseldragen men backar man lite närmar de sig istället intrycket av ett fotografi. Oavsett om det är Tolkienkonst eller kalendrar man är ute efter så är detta ett mycket bra val, den nya Tolkienkalendern rekommenderas varmt!

Några smakprov på innehållet i kalendern kan ni hitta här.


The 2003 JRR Tolkien Calendar (2002, kalender, Harper Collins, England, art.nr: 3986). Pris: 168 kronor.

webvoter-omröstning Vem tycker du är den bästa Tolkienkonstnären? Pauline Baynes Inger Edelfeldt Roger Garland Bröderna Hildebrandt John Howe Alan Lee Angus McBride Ted Nasmith Annan Se resultat

webvoter-omröstning Ska Tolkiens Arda publicera fler "hemliga dagböcker från Sagan om ringen"? Ja Nej Kanske Se resultat