Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jo på sittt sätt har du en poäng...men...det Tolkien nog menade (?) var att Arda skulle ha kunnat vara vår planet, men inte att det med automatik var vår planet. Trots allt är vi väl alla medvetna om att balroger och drakar aldrig har funnits?

Va?!?! Det finns visst drakar!

Johan:
Jo, så är det!

Lúthien:
Nej, så är det inte, men tack för inspirationen! Nu måste jag se "Reign of Fire" igen

Menar ni att det inte finns drakar?? BUÄÄ

Tolkien menade, som jag uppfattar honom iaf, att Arda ÄR (ett förslag på) Tellus (och Englands) mytologi, "on a different stage of imagination", som han själv uttryckte det.

Tolkien ville ju skapa en mytologi, och det är precis vad Arda är. Arda-mytologin är mao att likställas med t ex asatron, med undantaget att det inte finns någon som tror på den (? än).

Vad säger du om detta Johan, håller din definition?

om arda är våran jord, så måste ju Tolkien vara fantasyns skapare, eftersom Tolkien skapade Iluvatar och Iluvatar skapade människorna.

Gustav:

Skillnaden ligger i att ingen föväntas tro på tolkiens myter, inte ens Tolkien förväntde sig att någgon på allvaar skulle tro på det.

En riktig myt har inte bara troende, den är även skapad av de som tror.

Eller av någon intelligent för att kontrollera de som är mindre intelligenta.

Så sant... Se på L Ron Hubbard

Jag tror att man ska undvika att spela för mycket på kopplingen Arda / vår verklighet. Det finns ju trots allt tjogtals författare som har samma koppling på ett eller annat sätt, mer eller mindre uttalat. Om jag inte missminner mig ska t ex Conans värld vara en uråldrig variant av vår egen?

Jodå. Om man tittar på en karta över Howards värld, så består den av centralasiatsika stäppen, Afrika och Europa. Conan själv var från den del som ska motsvara skandinavien.

Och i den världen kan man snacka om färgkodning! Afrikaner är ONDA och asiater är GRYMMA. Nordbor är rättskaffen och central- och sydeuropéer är kalla och beräknande. Riktigt otäck läsning om man har "bror duktig"-glasögonen på sig. Tar man av sig sem så öppnas däremot den kanske mest vitala av alla fantasyskapelser upp framför en.

Själv anser jag att Howards berättelser saknar motstycke när det gäller inlevelse. (jodå, med risk för att bli lynchad, just inlevelsen är bättre än Tolkien)

Är förvånad över Sven Bergersjös nedlåtande stil gentemot oliktänkande. Herre gud, varför är killen så upprörd? Stefan skriver ett normalt debattinlägg (vad det inte det Bergersjö efterfrågade?) och får ett riktigt vidrigt svar som innehåller det lysande argumentet att Stefan var för dum för att förstå hans text. Har läst vissa av Bergersjös artiklar här och jag kan inte hjälpa det, men det verkar som om killen är ute efter bråk, och rent av blir besviken när ingen skickar honom mordhot efter någon särskilt "provokativ" artikel.

"Experten": Förstår du inte mina argument, så kan jag tyvärr inte hjälpa dig.
Förbittrad? Anser du att det är märkligt, efter vad du genom åren gjort mot mig?

Kalimac: Jag har ingen nedlåtande stil mot oliktänkande, tvärtom. Men eftersom jag själv är rätt oliktänkande i de flesta fall är jag van vid många käftsmällar som jag inte anser att jag gjort mig skyldig till.
Jag känner Stefan tillräckligt bra för att veta att han skrev sitt "normala debattinlägg" bara för att spela allan och få peta lite på mig. Du tycker jag är elak mot honom? Du känner inte till bakgrunden mellan honom och mig, och den framgår heller inte i denna debatten.
Jag anser dock inte att jag är det minsta mer elak mot honom i forumet än vad han är mot mig. Min stil nedlåtande? Det var han som började. Det är nedlåtande och ohövligt att påstå att någon skriver fel. Speciellt om man egentligen inte tror det utan bara vill djävlas.
Att ha andra åsikter än jag är en sak, det kan jag lätt respektera. Att anse att mina åsikter är dumma likaså. Men att påstå att jag är virrig och har skrivit fel, och alltså inte ens HAR några åsikter att stå för, det är droppen...

Johan: Jag tycker det är en underlig definition att fantasy är något som inte kan existera. Det finns många även idag som tror på alver, tomtar, gudar, andar etc. och det fanns säkert betydligt fler för tusen år sen än vad folk idag verkar tro som ansåg att drakar, jättar och sånt var sagor.
Och om fantasy måste utspela sig i en främmande värld så ryker såväl Howard som Tolkien- deras sagor utspelades på jorden i förhistorisk tid.
Bamse skulle jag snarare kalla tecknad serie och Barbapappa för barnlitteratur. Rödluvan däremot faller enligt mig inom begreppet fantasy.

Skönt att se att du har höga tankar om dig själv, Sven. Men du tar förbålt fel om du tror att jag skulle anstränga mig med att skriva ett långt inlägg bara för att "spela allan och få peta lite" på dig. Framför allt om jag nu inte skulle tro på vad jag skrev "utan bara vill djävlas". Det är min tid lite för dyrbar för.

Jag har uppenbarligen missuppfattat detta forum som ett debattforum, och skrev, tvärt emot vad du tycker (fast, ooops, det får jag väl inte säga, antar jag), ett normalt debattinlägg. Det skiljer sig inte från vad jag skrivit annorstädes på forumet, riktat till personer som jag inte känner utan följaktligen bara bedömer utifrån vad de skrivit. Hur hårt detta än måste kännas, utgick jag från din text, pekade på vad jag uppfattar som svagheter i den och redogjorde för mina synpunkter.

Har du svårt att acceptera det, är debatt inte din grej, Sven.

Vad gäller allt som du hävdar jag ska ha gjort dig genom åren kan jag bara säga att ja, jag tycker det är märkligt. Jag håller dig för en tämligen svag författare (en åsikt som jag, om jag förstår dig rätt, har rätt att ha?) och jag anser att Anna Svensson är något av det bästa jag läst i fantasyväg av en svensk författare. Jag förstår att detta är traumatiskt, men det kan knappast kvalificera som år av brutal tortyr från min sida.


Till övriga debatanter kan jag bara säga att jag tror att den här diskussionen har nått vägs ände för min del. Det finns en nedre gräns för allt.




PS. Förresten, Sven... Om du säger att "Robert E Howard skrev om Conan redan på 20-talet", så är diskussionen glasklar. Första Conan-berättelsen skrevs för Weird Tales och gavs ut 1932.
DS.

För att göra denna debatt mera förvirrad så kan jag tillägga att jag har en släkting som är övertygad om att han en gång har mött en tomte. En liten skogstomte alltså som folk har trott på länge. Och nej, han är inte psykiskt sjuk eller var påverkad av olagliga (eller lagliga) substanser. Folk tror faktiskt på småfolk. Faktum är, även om jag kan ha fel nu, men tomtar och skogsfrun och liknande hör ihop med spöken och många tror ju på spöken. Blandas inte mytologi och fantasy?
Kan faktiskt ha fel...