Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Nu har jag inte hållit mig uppdaterad på översättningsdiskussionerna på ett tag så jag hoppas att jag inte tar upp något som redan är avhandlat. Jag har problem med hobbitarna. Ja, inte de personligen så mycket som med ordet. Vad anser ni språkkunniga om ordet och hur det borde behandlas och böjas? Att det ska vara hobbit var ju tydligen Tolkiens önskemål och det ska vi väl respektera, men det smälter ju inte in friktionsfritt i svenskan utan upplevs inlånat. Är det korrekt eller är hobbit ett ord som man egentligen borde strävat efter att få att låta som om det funnits i svenskan sedan forntiden?

Jag tycker att man skall ha kvar hobbit. Jag tcyker att det är minst lika välklingande och vackert som något annat ord man skulle kunna hitta på för dessa varelser. Jag tillhör de som tycker att det var total fel utav idioten Ohlmarks att ändra till hob även om han ansåg att hobbit var ett ord som inte passade in i svenskan. Jag undrar vad han hade för ursäkt för att ändra orc till orch.

Jo jag tycker också att man ska behålla hobbit eftersom det ju var Tolkiens önskan, men jag funderar fortrarande över alternativa böjningar. Skulle det kunna gå att behålla hobbit men ändå få ordet att fungera bättre i svenskan? Hobbitar, hobbitisk blir lite trassligt.

Ja, du ställer kluriga frågor. Ja hur skall man kunna lösa det här hobbitisk låter ju inte så bra.

Hob var kanske lite lättare att böja i svenskan.. hehe.. Men på nåt sätt ska det väl ändå gå att lösa.
Eller så hoppar man över det och läser helt enkelt inte boken på svenska. ... har aldrig jag gjort iallafall.

Inte? Det är det nog inte så många som har gjort, läst den på engelska först menar jag (i sverige såklart).

Var typ 5-6 år sedan jag läste den första gången. Så det kanske inte är så konstigt ändå.
Har dock både Ohlmarks och Anderssons i hyllan.

Vadå? läste du den på engelska när du var 5-6 år? Eller har jag missuppfattat allting?

hehe, det skulle vart nåt om man gjorde det.
Nej, jag läste den för 5-6 år SEDAN.

Jo, jag tyckte att det var lite konstigt Jag missade ordet sedan

Jag delar ditt problem. I diskussionerna innan Ringens brödraskap publicerades gick jag, om än aningen motvilligt, med på att hobbit var det bästa ordet även på svenska. Men i takt med att jag läst nyöversättningen tycker jag att detta ord sticker ut mer och mer. Det passar helt enkelt inte riktigt in i den fingerat ursvenska språkmiljön, det känns inte tillnärmelsevis lika hemtamt och självklart som det gör när man läser boken på engelska. Det är ju faktiskt en ganska viktig detalj att den här påhittade artens namn klingar så naturligt att läsaren direkt betraktar den som trovärdig. "In a hole in the ground there lived a fzzbrt" hade inte funkat lika bra, om man säger. Ohlmarks gjorde faktiskt rätt i princip som bytte ut hobbit, även om jag inte tycker att hans hob är någon riktigt lyckad konstruktion.

Tolkien må ha önskat vad han vill, men i det här fallet borde hans önskningar nog ha fått stå åt sidan, ordet borde ha bytts ut. Frågan är som vanligt bara mot vad. Just den aspekten har vi ju diskuterat ofta tidigare, och jag tror inte att jag ids upprepa så mycket av mina argument. En kort sammanfattning är väl att att jag tycker att hobbit borde ha översatts till det ord som man får om man introducerar det främmande ordet holbytla i en svensk språkmiljö och låter det brytas ned och omformas under sisådär tusen år. Men jag är inte språkkunnig nog att säga vad detta ord skulle bli.

Och det är ju alltid lätt att vara efterklok. Innan Ringens brödraskap publicerades var jag som sagt för att använda hobbit.



Hobbitsk heter det väl?

Mycket möjligt. Jag har vänt och vridit på ordet så att jag blivit rent ordblind. Jag håller med dig i allt du skriver, inklusive att Ohlmarks hade en ganska viktig poäng när han uppfann hob, men min önskan är inte att ta upp den diskussionen igen utan mer att fundera över hur ordet hobbit borde böjas i svenskan. Kan vi använda hobbit men ändå få det att bli mer försvenskat i dess andra former. Måste det bli hobbitar? Om det nu hade funnits ett urgammalt ord i svenskan som löd hobbit. Skulle pluralböjningen då bli hobbitar, eller skulle det ha blivit hobber eller hobbingar eller nåt annat? Och hobbitsk? Hobbiskt? Nä, jag har blivit selektivt ordblind.

Om jag nu måste acceptera hobbit (och jag har väl gjord det om än lite motvilligt) så får jag väl försöka göra det bästa av det.

Jag är säker på att -la skulle ha fallit bort tämligen omgående. Troligen -byt- också, men först skulle y:et där ha påverkat vokalen i den kvarvarande stavelsen på något sätt. Troligen mot ö-hållet. Höbb, således.

Fast det är också tänkbart att y:et bara skulle ha försvunnit och hela ordet kortas ner till hobbt. Detta är svårt att uttala, så gissningsvis skulle det labiala b-ljudet förvandlas till ett annat labialt ljud som är besläktat med b och går ihop med t. Homt, således. Vilket påminner om... nej, vad tusan... hompe?

Men jag minns inte tillräckligt av lingvistiklektionerna för att kunna säga något med säkerhet.



Det är jag fortfarande.

Hopte är vad mina slumpmässiga trevanden ledde fram till. Inget fullständigt orimligt ord egentligen, tycker jag.

Mjo, det låter faktiskt lite mera sannolikt. Fast visst är det bra oskönt, om än inte orimligt.