Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

jag blir alltid irriterad när folk säger sig inte vilja skriva något, därför de har läst något annat gott av någon annan. Fortsätt skriva säger jag bara, en dag blir det säkerligen gott. Många nya bra dikter, och trevligt med nya ansikten, eller ordskapare snarare. Jag undrar om jag ska skriva något om anledningen till frånvaron härifrån de senaste dagarna. Mycket möjligt.


-
En dag som blir natt
och vågorna bryter
emot stenenskant

där vi går som jesus
på vattnet mellan
föredragenshets

många ord om galenheten
i verkligheten
kvällar med spelande galenheten
i overkligheten

och tillsamans galna
är vi allihopa
som i en värld utan hop
ändå hopas
-

(och om ni vill ha mer klartext, se min blog. tryck på www i min profil eller här)

Den var mysig! Fast mysighetskänslan som den ingav mig kanske beror på att den påminner mig om mysiga upplevelser. ((två p i hopp))

Tack tack tack så mycket Kata. Det där var nästan för mycket.

Men snälla människa, du ska inte sluta skriva! Lova mig det. Skit i mig och skriv på.

Känner igen mig Kata! Jag har nästan slutat spela gitarr efter att jag blev sambo med min kille. Han är så mycket bättre än mig så det känns hopplöst att hålla på. Och när han dessutom är trummis i grunden så har jag insett att jag inte har någon taktkänsla längre.
Det enda jag håller på med nu är att måla för ingen i min bekantskapskrets är bättre än mig på det och så skriver jag på min bok. Och det är inte för att jag skriver så bra utan för att ingen har skrivit den ultimata historien, så som jag vill läsa den och så som jag vill att det ska gå.

En bok! Kul! En vild gissning - det är fantasy?

Älva har skrivit lite om det i tråden "Vad skriver folk (och vilka...?)" där jag också beskriver min boksatsning.

Okej, det hade jag missat.

Det har varit lite dött för mig angående dikter den senaste tiden, men nu har jag kommit igång igen. Här är en kort dikt jag skrev igår kväll, inspirerad av den vackra stjärnhimlen utanför;

She saw a light
in the dark
A light so bright and clear
It was a star
high above
So far, but yet so near

Hmm. Vacker dikt faktiskt... Långt ifrån men ändå nära (mycket fri tolkning). Får mig nästan att tänka på vår närmsta granne solen. Men du skrev natthimmeln så...

Ja, den var fin, Ithilwen. Om jag får komma med en liten åsikt, så tycker jag att den vore ännu bättre om du kunde klämma in ett rim på star där i andra raden, eftersom du senare rimmar på clear och near.

Tack för berömmet! Med So far, but yet so near menade jag att stjärnorna ser ut att vara nära, men ändå är de oändligt långt ifrån. Man kanske brukar skriva det omvänt, men eftersom det skulle rimma så...
Vet inte om det kommer gå, tyvärr, Crumui. Jag är usel på att rimma.

Tänkte lite på Ronja. Det kändes som om man ville plocka ner stjärnorna från fästet.

Ithilwen: jag ska inte lägga mig i för mycket. Trots allt är det DIN dikt. Men vad tycker du om något i stil med in the darkness afar som andra rad? Fast då blir det ju "långt borta" två gånger i samma dikt. Jag kan som sagt inte heller rimma...

Mjo, det skulle kanske funka. Men egentligen vill jag nog att den bara ska rimma på "clear" och "near". Men tack i alla fall för förslaget!

Ithilwen: din dikt är bra och du skall inte ändra ett dugg! Det skulle iallafall inte passa sig alls att låta de av Crumui förslagna raderna att rimma. Inte utan att förstöra versmåttet.

Dikten går ju så här:

She saw a light, in the dark,
A light so bright and clear.
It was a star, high above,
So far, but yet so near.