Jag slängde av någon anledning ett kamelöga på Tennysons "Ring Out, Wild Bells". Ni vet, den där dikten vars svenska översättning "Nyårsklockan" Jan Malmsjö deklamerar varje nyårsafton. Till min förvåning tyckte jag att den svenska översättningen var riktigt dålig; åtminstone som översättning betraktad, dvs hur nära originalet den ligger. Vad tycker ni?
(Klipper inte in hela dikten, det blir för långt, utan nöjer mig med en vers mitt i som exempel och länkar till resten.)
http://members.chello.se/hansdotter/memoriam106.html
Alfred, Lord Tennyson skrev:
Ring out the want, the care, the sin,
The faithless coldness of the times:
Ring out, ring out my mournful rhymes,
But ring the fuller minstrel in.
http://www.mhbibl.aland.fi/barn/jul/tennyson.htmlEdvard Fredin skrev:
Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.
Översättningen av Edvard Fredin är vad jag förstår från sent 1800-tal. Man kanske hade ett annat sätt att se på bibehållande av versmått och sådana trivialiteter på den tiden? Eller också är det bara jag som har ett annat synsätt...
För att få en synnerligen långsökt Tolkien-koppling på det hela kan jag tillägga att Edvard Fredin till sin egen produktion bland annat räknar ett drama vid namn "Biltog". Borde väl slå an en sträng hos Martinus om ingen annan?
