Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Det där med böckerna är ju intressant. Väldigt mycket vittrar ju efter kort tid (enligt alvers mått) så man funderar ju på om det möjligtvis hade andra system för förvaring och tillverkning så att saker höll sig längre? Bara tygåtgången i alvernas kläder borde dragit iväg. Vilket tålamod att alltsomoftast behöva tillverka nya kläder. Det torde varit också en heltidssysselsättning att väva och sy och brodera. För att inte tala om skor!

Ja, kapporna som ringens brödraskap fick i Lothlorien hade ju gjorts i all hast, men alverna om några hade väl tid för sådant som att sy, skomaka, skriva om böcker.

Och med tanke på att dom haft en del tid att lära sig på så borde väll produkterna bli ganska bra?

Med största sannolighet.

Tar upp en gammal tråd som innehöll mycket intressant. Bla följande citat:



Man kan fråga sig av vilken anledning alverna i Aman skaffade sig svärd och rustningar? De gjorde det ju inte enbart för att Morgoth utgjorde ett hot (och dessutom kunde de inte slå ihjäl honom), så egentligen borde de inte ha utvecklat någonting krigstekniskt innan de flyttade till Beleriand.

Han (Melkor) hade ju spridit lögner om valar i hos Noldor och sen när han kände att missnöjet låg och pyrde så berättade han för dom om vapen och de började göra spjut, yxor och svärd.

Det är sant, men det jag menar är att de egentligen inte hade något ursprungligt skäl att skaffa dem (dessförinnan) och att de sedan inte hade så ofantligt lång tid på sig att utveckla och förbättra dem. Ändå känns det som om de stod på höjden av sin vapensmideskonst redan innan de lämnar Aman.

Är nog beredd att hålla med dig, Eldalie.

Men om man tar i beaktning att tack vare Maeglin och järnet från Anghabars gruva blev Gondolins vapen blev starkare och vassare än nånsin, så kanske det bara stämmer i en del fall.

Det är sant: några förbättringar skedde, men de känns väldigt marginella. Kvaliteten på järnet, samt på vissa smeder, skiftar helt naturligt, men det känns som om de i stort sett nådde perfektion redan i Aman. Nu var de ju tekniskt mycket skickliga, så man får väl nöja sig med det, men jag tycker det känns lite väl enkelt (och trist att de redan då var så krigiska) och samtidigt att de då stannar upp i utvecklingen efter att ha skapat svärd och rustningar. Inget fortsatt uppfinnande på vapensidan efter det (tack och lov förvisso, men ändå lite knepigt). Det sista förklaras väl också (om än ologiskt i Ardas utveckling/avveckling) av Tolkiens ovilja inför modern teknik. Mot Angbands/Mordors/Orthancs fabriker står de rena alverna som slåss med svärd. Om han inte tänkte lite på änglarnas härskaror här, med ärkeänglarna i spetsen, oavsett vad han sa om det, skulle det förvåna mig.

Ändå så var dom inte så krigiska i Aman. Vapen och rustningar ägnade de föga intresse. Förutom Feanor och en del andra så var det inte många som fäste nån större vikt vid det(Feanor lärde sig hur man härdade stål av Mahtan, Nerdanels far).

Sen att dom var mer lämpade rent fysiskt än t.ex. teleri är en annan sak.

Precis, de hade inte så stort intresse av det, men ändå verkar de flesta ha skaffat sig rustning, vapen samt lärt sig använda dem (noldor mer än de övriga, men när noldor bråkar vid Alqualonde uppfattar iaf jag det som att även teleri hade vapen att tillgå, men var mindre villiga att använda dem).

teleri var i huvudsak beväpnade med smäckra bågar... så stod det i silmarillion.

Ja, i huvudsak, men får inte du också känslan av att de var någorlunda förberedda på närstrid också (även om de inte tänkt sig att det skulle bli mot sina fränder)? Men oavsett om teleri hade närstridsvapen eller inte, är det anmärkningsvärt hur många av noldor som verkade ha det, och vara bra på/vana vid att använda dem.

Man måste ju egentligen inte vara skicklig för att effektivt använda ett svärd..Noldor var vid den tiden ganska så uppeldade och aggressiva, det kan ha räckt.

Men förbannade eller inte, de hade tillverkat ruskigt fina vapen och rustningar och om de inte var bra på att använda dem verkar det ju ännu konstigare att de gjort det.