Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Ah, då förstår jag. Fëanor gav exempel på andra förändringar han ville göra (i "sykkel" har han till exempel ett dubbel-k), jag trodde du höll med honom om dessa också.

Jag kan förstå den idén, som delvis verkar vettig (särskilt i ck-kombinationer!). Men att stava *"sitron* förenklar inte språkinlärning, eftersom ordet ju har släktingar i andra språk, där det fortfarande stavas med "c".



Jag tror inte att logopeder har särskilt mycket med saken att göra...



Vad är det egentligen med vårt samhälle? Varför tror man att allt måste vara "enkelt"?

Allvarligt talat, en viss form av språklig utveckling är förstås av godo, men den måste ske utifrån praktiken. Vårt sätt att stava (skriftspråket är väl den enda rikssvenska som finns) är en kompromiss, som haltar betänkligt på många punkter om man jämför med talspråket.



Jag tror att Ohlmarxisten behagade skämta...

Allvarligt: Ingen dialekt uttalar allt som det stavas och alla dialekter uttalar på olika sätt.

Jag vet... Men då jag inte hade en ordbok att ta del av, och ej kände till den rätta benämningen, hakade jag mig upp på ett ord, och hoppades på att den faktiskt kunde vara rätt använt. Vilket var fel



Jag tror också att han skämtade. Men det är inte ofta som jag känne rmig sugen att skämta i en text. Därför förblev min motfråga allvarlig

Förresten; jag är förvånad över att Fredrik Lindström inte har dykt upp i debatten. Han talar ju om hur vi ska återgå till 1800-talets språkkonfundering, där alla stavade på sina egna sätt, såsom att alla städer hade sin egen tid före tågets ankomst. Vad säger ni om detta? Är det rätt att vi bestämmer över ordboken, eller att ordboken styr oss?

Jag tycker att det är en strålande ide med egen stavning, förutsatt att man inte kräver att bli förstådd..

Fredrik Lindström är fantastisk på att dra saker till sin spets och att gå till botten med det svenska språket. Kanske ska man inte alltid ta hans åsikter för allvarligt utan som ett bra sätt att få folk att få upp ögonen och reflektera över det intressanta och vackra språk vi använder oss av dagligen (men vad vet jag; han kanske menar allt han säger bokstavligt).

Nej, jag tror inte heller att Lindström alltid är fullt ut gravallvarlig i vad han säger, däremot är hans kärlek till språket säkert genuin och djupgående.

Jag har heller inte förstått att han anser att vi ska få stava precis som vi vill, utan snarare tror jag det handlar om att påvisa att våra stavningsregler inte alltid har sin grund i verkligheten, utan kan bero på misstag etc. "Rosor" är ett bra exempel. Språkhistoriskt sett heter det egentligen "roser"...

Lindström är för övrigt min idol...

Min kusin har träffat honom
Han har ett intressant program.

Jag anser inte att det finns något som "rikssvenska", och att påstå att det är att uttala som det stavas tycker jag inte håller. Isåfall skulle ju dessa rikssvenskar uttala "socker" med o-ljud och kortlek och kort lekstund skulle uttalas med samma vokalljud (vidare skulle man låta som en monoton robot, eftersom skriften trots allt är en primitiv imitation av talet). Av samma anledning är ett helt fonetiskt stavningssätt i princip omöjligt att genomföra - och även om det skulle vara genomförbart skulle det, som Olórin säger, inte vara möjlig att försöka tvinga igenom ett sådant system - även om det skulle vara idealiskt. Hur skulle man påvisa uttalsskillnaden mellan "tomten äter gröt" och "vi har satt upp staket runt tomten", eller mellan "mina ögon är förbundna" och "vi är förbundna genom vårt kontrakt"?

Ja, jag gillar Lindström - även om han hårddrar saker. Blev litet besviken på "Värsta språket" dock, då den riktade sig väl mycket till den breda massan och för litet till... mig?

Jag håller med Danne här. Språket är en välklingande spegel för vår historia.

Det känns som att det skulle vara rätt jobbigt att göra språkrevolution rent praktiskt också. Eftersom en del (precis som i fallet med LOTR) skulle hålla fast vid den gamla varianten skulle två konkurrerande språk spridas vilket skulle orsaka allmänt kaos för dem som lär sig svenska.

Appropå mej, dej och dom: Jag skulle aldrig skriva något av dem. Det ser helt enkelt förskräckligt ut IMHO. Jag tycker att man hellre skulle öva mer stavning i den tidiga svenskundervisningen än att tillåta dom istället för de och dem. Jag tycker att inga lärare på mellanstadiet och högstadiet egentligen bryr sig om elevernas stavning. Ett hyfsat språkbruk anser jag är nödvändigt för att tas på allvar och det inkluderar stavning.

Absolut. Felstavade meddelanden ser hafsiga och oengagerade ut. Dessutom så kan det ibland kännas på gränsen till att personen skulle vara dum, bara för att det ser så konstigt ut. Jag menar inte att man ÄR dum bara för att man inte kan stava, men det ser verkligen lite efterblivet ut när det är felstavat eftersom man läser det högt inom sig och då låter det inte klokt!

Ja. Och förändras därför i takt med den!



Nu är det väl så att "mej" och "dom" inte anses vara inkorrekt, även om det är ett vardagligt sätt att stava. Jag är övertygad om att dessa former kommer att bli vanligast i framtiden, och "mig" och "dem" kommer att förpassas till historien, och göra "blifva" och "voro" sällskap.

Aj, den tog mitt i prick Jag ber så mycket om ursäkt för att jag inte petade mer i din stavning. Helt ärligt så kan det nog upplevas så. Vi är så fokuserade på att arbeta med de saker som uttryckligen står som betygskriterier att vi ofta inte prioriterar de andra delarna av ämnet tillräckligt.. men jag vet att vi gick igenom de/dem ganska noga ialla fall

Ja, men det var många många som hade alltför stora stavningsproblem när de gick ut nian, och då menar jag mer att de skrev ord felaktigt än att de höll på och skrev "dom".

Sant! Det stora problemet i mina ögon är att stavningsproblem ofta är svåra att rätta till snabbt. Personligen försöker jag att alltid arbeta med elevers stavning i "lagom" mängd, dvs ser jag att en elev gör samma fel upprepande gånger passar det bra att prata om just det men får jag in en text som är full med stavfel och jag vet att eleven har gjort sitt bästa tycker jag att det ger fel signaler om jag petar och kommenterar varje ord som skulle behöva rättas till. Innehållet är nästan alltid viktigare än formen, såvida inte "formenfelen" gör att man inte förstår vad som menas med texten.

Andra sätt att utveckla sin stavning är att läsa många böcker, vilket dessutom är ett ypperligt tillfälle att lära sig fler ord. Det är ingen slump, Túrin att den som hade störst ordförråd samt minst (?) antal stavfel i årskursen läste Sagan om ringen och liknande böcker vid åtta års ålder..

Helt ärligt tror jag att du (Túrin) med lite eftertanke håller med om att du ändå har ganska mycket arbete med ord och stavning även om det inte alltid är helt uppenbart att det är en av de saker man fokuserar på just då.

Kom gärna med tips och förslag på hur man kan arbeta med stavning på ett effektivt sätt!!

- Jag inser att jag plötsligt blev oerhört mycket svensklärare på forumet, vilket jag verkligen försökt att undvika. Jag lovar att skaka av mig rollen utanför detta ämne.

Problemet är då att man gör den typen av fel som du just gjorde... "Äro" är pluralformen av är, vilket blir galet i sammanhanget. "Så ålderdomligt och icke vardagligt som möjligt är" borde det heta. Sedan hör det väl till saken att ingen uttalade exempelvis "f":et i "skrifva" ens när det begav sig. Så att börja tala på det sättet är inte korrekt, ens ur ett historiskt perspektiv.

Angående detta med rättstavning i skolan:
Jag tror mycket av problemet är att folk aldrig blir nöjda. Allvarligt talat, att hitta rätt balans mellan teoretisk kunskap och mer kreativt arbete är ett av skolans stora problem. Förr fick lärarna kritik för att de stirrade alltför blint på det rent teoretiska, och kallades gammaldags och mossiga. Idag kritiseras lärarna för att de inte är tillräckligt teoretiska, och beskylls för att vara flummiga och släpphänta.

Måhända hittar vi en dag en balans!

På tal om det svenska språket; hur är det egentligen med "på" och "i"? Ibland heter det på, och ibland i. Självklart förstår jag logiken bakom detta, då "i en ö" menas med en grotta i ön, och meningen "...på taket" menas med att man står på taket. Men ibland blir det så abstrakt ologiska inkonsekvenser kring detta språkfenomen, då man säger att man till exempel ska åka på tåg samt gå på tivoli.