Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Marken blev allt fuktigare, sumpig på vissa ställen, och här och var stötte det på tjärn och stora bestånd med vass och säv fyllda med små kvittrande fåglar. De var tvungna att gå varsamt fram så att de både höll sig torra om fötterna och stannade på rätt kurs. Till att börja med var farten ganska god, men ju längre de kom desto långsammare och svårare blev färden. Träsket var förvirrande och förädiskt, och det fanns inga pålitliga stigar ens för utbygdsjägare över det besvärliga gungflyet. De började plågas av flygfän, och i luften svävade stora moln med knott som kröp in i deras armar och byxben och ner i håret.

'Ninnyhammers!' he said. 'Noodles! My beautiful rope!'

Sam did not answer: he was staring back up the cliff. 'Ninnyhammers!' he said. 'Noodles! My beautiful rope! There it is tied to a stump, and we're at the bottom. Just as nice a little stair for that slinking Gollum as we could leave. Better put up a signpost to say which way we've gone! I thought it seemed a bit too easy.'

Många är mina namn i olika länder, sade han : Mithrandir bland alverna, Tharkun bland dvärgarna, Olorin hette jag i min ungdom i Västern som nu är glömd. I södern är jag Incánus, i norr Gandalf - österut färdas jag inte

Vi av Denethors hus känner av lång tradition en hel del gammal sägen, och vi förvarar dessutom i vår skattkammare åtskilliga klenoder; böcker och rullar skrina på vittrat pergament, ja - och texter skrivna på sten med och på blad av silver och guld, med många olika skrifttecken. Några kan ingen nu levande tyda, och de övriga blir nästan aldrig framtagna. Själv kan jag läse en liten smula i dem, då jag fått lära mig konsten. Det var dessa dokument som den Grå Pilgrimen hade med sig - jag såg honom första gången när jag var barn och han har varit där 2 eller tre gånger senare också
- Den Grå Pilgrimen? sade Frodo, Bar han något namn?
- Vi kallade honom på alvernas vis för Mithrandir, sade Faramir och det var han nöjd med. Många är mina namn i olika länder, sade han : Mithrandir bland alverna, Tharkun bland dvärgarna, Olorin hette jag i min ungdom i Västern som nu är glömd. I söder är jag Incanus, i norr Gandalf - österut färdas jag inte

Some say it is so far, and some say otherwise. It is a strange road, and folk are glad to reach their journey's end, whether the time is long or short.