Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Proudfeet: Exakt vad jag menade. Lördagmorgnar är inte när jag stavar som bäst...

Jag håller med er om att de är bra, iaf de första böckerna. Sedan är min personliga åsikt att de blir sämre. Rowling verkar inte ha någon motivation att skriva vidare, så hon slänger in lite av varje - ockultism, ond bråd död, kärlek osv. Egentligen har Harry int utvecklats alla sen den första boke, det är bara omständigheterna som ändras. Och filmerna är ett skämt.

Jag irreterar mig på att alla böckerna är så lika;
Det händer nått mysterium, de börjar skolan, voldemort dyker upp, Harry räddar sina vänner och blir en hjälte.
Det stämmer att han inte har utvecklats nånting, det märks inte att han är 5 år äldre nu, än han var i första boken.

måste säga att jag håller med om att de är välidgt väldigt väldigt förutsägbara böcker. Frågan är bara om inte de som böckerna är huvudsakligen skrivna för i huvudsak tycker om den typen av böcker.

(som jag kommer ihåg min barndom tyckte jag om cirkulera böcker, speciellt bröderna hardy och rollspels mysteriet eller vad den hette)

Å andra sidan, om vi betraktar HP-böckerna som deckare istf fantasy-romaner så kan vi konstatera att de följer den traditionen väldigt väl. De flesta författare som skriver böcker med en centralgestalt (med början hos Sir Arthur Conan Doyle, vidare med Agatha Christie, Dorothy Sayers, Elisabeth George, osv) hamnar i ganska formulaiskt skrivande i större eller mindre omfattning. Faktum är att "det sker ett brott och huvudpersonen löser det" kan hävdas vara en beskrivning av större delen av deckargenren. Det hindrar inte deckare från att vara spännande läsning (för dem som gillar sådant), eftersom det snarast rör sig om en stomme, och det fängslande ligger i detaljerna.

Ser vi HP som fantasy, är det lite på samma vis. Vi vet att det goda vinner i fantasy (det finns ett fåtal undantag -- ett mycket litet fåtal); ingen tvivlar på att Ringen kommer att förstöras, och Jordans tre första böcker är precis lika cirkulära som HP. Men det hindrar inte att vi intresserar oss för detaljerna, trots att stommen är förutsägbar.



Jag håller nog inte med. Jag tycker att i den senaste boken har Harry blivit en mycket mer hormonstinn tonåring än han var i bok 1, med känslostormar och flickintresse. Men eftersom det är Harry som står för synvinkeln i merparten av böckerna ser vi inte detta så tydligt -- han funderar inte så mycket över hur han förändrats, så vi måste läsa detta ur hans handlingar (som "filtreras" av honom) och tankar. Förändringen hos t ex Ginny och Hermione är mycket tydligare.

Jag tycker igentligen inte att handligen i böckerna är så bra. Utan det är igentligen mera stämningen som är det jag har fastnat för...

Handlingen är som sagt väldigt förutsäjbar, och deckar aktig (är inte något vidare fan av deckare). T.ex. i första boken, så tror Harry att han vet vem den "skyldiga" är hela tiden. Men i de sista kapitlerna så upenbarar det sig att det är någon helt annan!!! en Stor överaskning....

Annars är handlingen lätt att följa i de första fyra, men i feman så tyckte jag att handlingen blev lite väl skruvad.. Var det någon mer än jag som inte riktigt fick grepp om det hela??

Jag tillhör väl dem som inte riktigt fick grepp om femte boken. Han som inte får nämnas vid namn var ute efter något jätteviktigt, som de högre trollkarlarna var väl medvetna om, men som vi läsare inte haft en aning om tidigare. Nu kanske jag är taskig, sånnt kan man ju inte begära av författaren, att hon ska komma på vad femte boken ska handla om när hon tex. skriver den andra.

Jaha..., ska jag ens våga skriva detta....? Har dryftat HP på någon annan tråd här och fick skämmas lite bland seriösa vuxna med seriös vuxen litterär smakinriktning.

Jag tycker väldigt mycket om HP. Har bara läst dem på engelska. Njuter av språkbruket, ungefär så långt från Tolkien man kan komma, skönt med omväxling.
Gillar att de är skrivna för den åldersgrupp som Harry och co befinner sig i - för varje bok blir texten aningen mer sammansatt och "svårare" ord, uttryck och ordlekar introduceras.

Tycker absolut att man märker att huvudrollsinehavarna blir äldre för varje bok, både på språket, beteendet och tankarna.

Gillar att Harry inte är en hjälte. Full av fel och brister försöker han göra det han tror är bäst. Ibland är inte ens önskan att göra det bästa den bakomliggande motorn i hans handlande utan han bara gör nåt, och ibland blir det fel, precis som det ofta är i verkliga livet.

Visst är det lite tjatigt ibland med det ständigt upprepade temat i varje bok, men det köper jag.

Femte boken var stark. Blir väl utskrattad nu, vuxna människan, använda ett ord som stark om en barnbok, men hittar inget ord som passar min läsupplevelse bättre.
("'Harry, suffering like this proves you're still a man! This pain is part of beoing human -' 'THEN - I - DON'T - WANT - TO - BE - HUMAN!'---'I'VE HAD ENOUGH, I'VE SEEN ENOUGH, I WANT OUT, I WANT IT TO END, I DON'T CARE ANYMORE!'") Jag är kanske underligt funtad, men sådant går rakt in...

I den andra tråden försökte jag hitta (bort-)förklaringar till min förtjusning i HP, som tex. att jag skule velat läsa den som barn osv. Förvisso sant men inte desto mindre bullshit. Jag tycker det är bra böcker. Punkt.

kan inte folk sätta ut spoilers när de gäller femte boken har inte läst den ännu. trots allt är ju de lite intresanta.

vad som gör mig irriterad är när media kallar Rowling för 'nyskapande' . Det är hon verkligen inte, hon fortsätter bara i samma genre som en hel del andra brittiska barnboksförfatare....

Jag tycker att Harry Potter-böckerna är bra men något barnsliga.


Det tycker jag inte, det är för mig det största felet med böckerna. Även om Harry i femte boken är flickintresserad så är han det på en tioårings nivå. Han mognar ingenting i tankarna!

Böckerna är väl helt okej, lättlästa också
Men filmerna.. *suck*.. vad ska man säga? Inge vidare...

På sätt och vis håller jag med dig. Jag skrev "blir äldre", inte mognar. Det är inte nödvändigtvis samma sak. Men jag tycker att hans sätt att tänka blir mer komplext för varje bok, dock inte sagt att han blir klokare och mer förmögen att fatta bra beslut.

Och att Hogwarts-elevernas romantiska intresse för varandra är helt klart annorlunda än de flesta verkliga tonåringars, det håller jag med om, men det kanske beror på något slags försök till moralisering eller ialla fall att undvika att "ge idéer" till de unga läsarna. (Vuxna vill ju som regel att barn ska vara barn betydligt längre än vad barnen själva vill.) Eller helt enkelt för att Rowling inte vet något om hur många 15-åringars kärleksliv ser ut. Eller också vill hon inte veta...

Men det spelar mindre roll för mig.

Jag tycker böckerna är underbara.
Men översättningen......argh!!! *avlider* När jag läste de engelska (efter att jag läst dem på svenska) höll jag på att avlida enbart för att jag insåg att översättninge var så...horribel! Dåliga översättare borde utrotas.....

Och vad menar du med det?

Jag tycker också väldigt mycket om Harry Potter böckerna. Det är skönt att få variera läsandet. Dessa är "lätta" böcker, dvs. JK Rowling använder sig av ett språk som är behagligt och lätt att följa med i.