Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag sökte på motsvarande för Ecuador i KB:s tidningsdatabas. Alla tre formerna har använts. Men förekomsterna är få fram till typ 2010-talet, och då är det fullständig dominans för ecuadoriansk, vilket även är den form som tas upp i SAOL (2015). Sedan kan man ju även jämföra med Östtimor och El Salvador. SAOL tar upp östtimoriansk men lämnar oss rådlösa vad gäller det tredje fallet.

Tack, Ohlmarxisten!

Ja, och kanske kan man också titta på länder som slutar på -ar, vilket fogar Madagaskar, Myanmar och Qatar till listan, om det nu gör oss klokare. Eller ja, Madagaskar gör det i alla fall inte, för där kapar man ändelsen när man böjer det: madagaskisk. Och Myanmar är okänt, det verkar fortfarande kallas burmesiskt eller burmanskt. Men det som rör Qatar är tydligen qatariskt, enligt Svensk Ordbok. Och enligt samma källa är El Saldavor salvadoranskt, och det från Singapore är singaporianskt. Och det som har med ekvatorn att göra är ekvatoriellt, för att ytterligare komplicera det hela.

Det verkar inte som om det finns någon allmän regel, utan man får nog ta det som känns bäst i varje fall. Och i mitt fall skulle det kännas bäst att ha samma possessiva ändelse (om det är så det heter) för Arnor som för Gondor. Och "arnoransk" funkar av någon anledning inte alls, så då kan vi nog stryka "gondoransk" också. Kanske att -iansk trots allt ligger närmast. Däremot skulle jag nog heller säga "eriadorisk" respektive "mordorsk", av någon anledning. Men där känner jag heller inget behov av att ha samma form som för Gondor.

Eller så löser jag den hittills enda förekomsten – "King Eärnil I takes Umbar, which becomes a fortress of Gondor" – med en omskrivning och hoppas att problemet inte dyker upp något mer ...

Så klart, det där el ska naturligtvis inte vara med!

Ohlmarks kör för övrigt med gondorsk på ett ställe i sin översättning av Helms tolkienbok. Adlerberth kör med gondoransk på ett par ställen i Sagor från Midgård. Så även Stenström i Brev från J. R. R. Tolkien.

Jag undrar om någon av dem hade kört med arnoransk om det blivit aktuellt? I mina öron låter det av någon anledning fel ...

En annan fråga så:

Ungefär vid denna tid hittar ... sturen Déagol? Eller kanske sturern Déagol, för att det annars ligger så nära till hands att betona det som namnet Sture?

Hoppar in med en åsikt: Om man utvidgar problemet till alla dor-länder får man "Gondorsk", "Arnorsk", "Endorsk", "Mordorsk", "Andorsk" osv. Det låter inte klokt i mina öron. "Här kommer en morsk mordorsk torsk!".
Gondoransk, Arnoransk, Endoransk, Andoransk låter bättre (fast Mordoransk... nja).

Så varken "mordorsk" eller "mordoransk", alltså. Är det "mordoriansk" du förordar, därmed?

Bra fråga! Jag tänkte inte så långt, bara att det inte är helt lätt att vara konsekvent när det gäller dessa ändelser. Finns det några andra exempel än "gondorian" i originalet? Tolkien verkar använda samma ord för adjektivet och substantivet, alltså "A Gondorian Gondorian from Gondor"! Hur som helst så tycker jag gondoransk låter bättre än gondoriansk på svenska, och då får jag väl trots allt förorda mordoransk. Det finns för övrigt en liten demonymtråd på Reddit: https://www.reddit.com/r/tolkienfans/comments/4ionrz/the_demonym_for_arnor_whats_the_arnor_equivalent/

"Falhudisk" eller "falhudsk"? Jag lutar av någon anledning åt det sistnämnda, men jag känner mig osäker.

Just idag skulle jag gå på falhudisk, i analogi med östjudisk. Kanske kan någon gammal indianbok ge bättre besked.

Jag funderade ganska länge på ändelsen. Till sist bad jag AI om hjälp och fick bl a fram följande resonemang, varför falhudsk vinner enligt AI:s logik:

"
1. Det historiska ursprunget (Varifrån kommer ordet?)

Svenskan har två helt olika källor till dessa ändelser:
• -sk är den ursprungliga, germanska (nordiska) ändelsen. Den har funnits i språket i tusentals år för att bilda adjektiv av inhemska ord (t.ex. himmelsk , trollsk , svensk ).
• -isk kom in i svenskan mycket senare genom lånord från latinets -icus och grekiskans -ikos .
Varför heter det då "judisk"?
Ordet jude är inte ett ursprungligt nordiskt ord; det har lånats in i svenskan via latinets iudaeus och grekiskans ioudaios . Eftersom själva stammen är ett klassiskt lånord, följer den automatiskt det utländska mönstret och får ändelsen -isk ( judisk ), precis som katolsk (från latin) blir katolsk men arab blir arabisk .

2. Betydelseskillnad (Folkslag vs Egenskap)

Det finns en subtil men viktig tendens i svenskan när det gäller levande ordstammar:
• -sk används framför allt för att beskriva geografisk eller nationell tillhörighet ( rysk, dansk, flamsk, preussisk ).
• -isk används ofta för att beskriva en karaktär, egenskap eller ett beteende ( hysterisk, ironisk, komisk ).
Varför heter det då "mordisk"?
Ordet mordisk beskriver inte ett folkslag från landet "Mord". Det beskriver en person eller hantering som har karaktären av ett mord (blodtörstig, grym). Det bildas på samma sätt som tjuvisk (att bete sig som en tjuv) eller kattisk (att vara som en katt). Om det däremot hade funnits ett fiktivt folk som hette "mordar", hade deras svärd enligt svenskt mönster förmodligen kallats för mordska svärd, inte mordiska.

Sammanfattning: Varför "falhudsk" vinner

När du skapar fantasiord vill du oftast att de ska "kännas" som om de har utvecklats naturligt i språket.
Eftersom ordet hud är ett urgammalt, helsvenskt ord (germanskt), och du vill beskriva ett folkslag (inte ett beteende), så faller valet stensäkert på den tyska folkbeteckningsändelsen -sk .
• Falhudisk låter som en medicinsk egenskap (jfr. allergisk , kronisk ).
• Falhudsk låter som en kultur eller en krigarnation (jfr. götisk , frankisk )."

Tack! Men pratar inte indianböckerna om "rödskinn" snarare än något med "hud"?


Just det, problemet dyker ju upp i själva berättelsen också! (eller har du till slut översatt appendixen också?) Det hade jag glömt. Men jag ser att jag åtminstone är konsekvent , jag körde med "falhudsk" där också:
"Så sent som på Bilbos tid kunde man ännu urskilja starka falhudska drag hos de mer framstående ätterna" (ur prologen)


Humm, jag vet ju inte hur pålitlig den AI är som inte ens kan stava till "trolsk" ...
Annars var resonemanget ganska intressant. Men sista meningen river ju ner hela alltet! Så många argument för -sk, och så drämmer mackapären till med två -isk-exempel för att "styrka" sin tes. Klantdator!

Jag har inte ens påbörjat Apendixen. Kanske ger jag mig på den om några år, när jag går i pension. Just nu är häcken rätt full av annat.
Och, jo AI tenderar ofta att göra stavfel, osv, men själva analysen och logiken i den tolkar jag som relevant. Kärnan i resonemanget tycker jag är att -isk snarare tenderar att låta som en egenskap.
Jag var dock inne på att t ex dansk och tysk får ett smidigare flöde i talet. Det är det fördömda d:t i "falhud" som ställer till det. "-dsk" är inte smidigt. Men trots det är logiken i "-dsk" trovärdig. Det närmaste jag kan komma på är "bondsk" och "värmländsk", typ. Men de duger, tycker jag. Jämför med det mer lättuttalade "värmländisk".

Absolut! Enligt mina beräkningar är rödskinnen ungefär 50 gånger vanligare. Men rödhudarna är även de enkla att belägga. Däremot förekommer det knappt några rödhudingar alls. Det senare är ett bra argument för falhudar framför falhudingar, vilket vi diskuterade i den här tråden för inte alltför länge sedan.

En sak som talar för falhudisk är att suffixet -sk idag främst är produktivt med egennamn; se SAG 2, s. 182,§ 29. Hade det handlat om familjen Falhud hade jag kanske valt falhudsk. Sedan är det här ingen absolut regel. Det blir hobisk, men hobbitsk.

Jag tittar på exemplet i SAG 2 ...... och ser en klar variant till förmån för "-isk". Och det är om man inte betonar "falhudisk" som jag hade tänkt, nämligen fa'lhudisk, utan istället falhu'disk. Inte för att jag vet om kamelen vill betona så, men det öppnar liksom för en ny alternativ variant.

Bra! Det här argumentet köper jag! Och det kan kanske knytas till följande på Ohlmarxistens länk:
"Improduktiva suffix förekommer i redan lexikaliserade avledningar samt dessutom i nya ord, om dessa är antingen tillfälliga analogiska bildningar ..."
Vilket jag tolkar (eller väljer att tolka) som att det är okej att använda detta annars hänsovna suffix om det har använts förut för liknande ord.

Fast egentligen skulle jag nog köpa de flesta argument som stöder det val jag – inser jag mer och mer nu när vi diskuterar – redan har gjort, på grundval av att det helt enkelt känns bättre.
Ett annat argument annars är möjligen att det kan tänkas vara vanligare med -sk i längre, sammansatta ord. Jämför "götisk" och "västgötsk".

Tack hur som helst, ni båda! Härligt att det skenbart insomnade forumet snabbt vaknar till igen så fort man har en fråga man behöver hjälp med.