Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag antar att det är ganska många här som har läst Katherine Kerrs serie om Deverry, och det vore väldigt roligt att veta vad ni tycker om böckerna.
Är det skräp, som bara innehåller massa namn och platser? Är det bra läsning för den fantasyintresserade?
Själv tycker jag mycket om serien, och mina särskilda favoriter är Maddyn och Bellyra.

7 oktober 2003:
Vill bara ursäkta min eländiga slarvskrivning, som jag nu har redigerat. Jag kan faktiskt stava något bättre än så.

Dom är bra, men Kerr har drabbats av Jordan-syndromet. En fem-sex stycken av böckerna är roliga, men... det blir lite tjatigt i slutet tycker jag.

Jordan-syndromet? Menar du att serien har blivit alltför lång? Definiera!

Jepp. Det känns som om att det hade varit möjligt att säga det hon vill ha sagt i betydligt färre romaner...

Det blir lite rundgång och upprepning av det, jag la ner "projekt Deverry" efter Häxvargen själv, och jag tror inte att jag kommer att ta upp det igen, dessvärre.

Jaha ja...

Med risk för att kritiseras hårt i detta forum måste jag erkänna att jag under många (och långa) perioder sett Kerr som den främsta, till stort förtret för många (Lord Martin för det mesta)...

Jag tycker att den första Deverry-serien är mycket, MYCKET bra, men jag måste säga att den senare vändan inte alls var lika bra. Hon skriver fortfarande mycket kompetent, men på något sätt så har hon inte längre den gnista, det skimmer som förtrollad mig så... Jag måste erkänna att jag inte läst serien på mycket länge (mycket eftersom jag älskade den så första gången... och jag är kanske rädd att den inte skall vara lika bra en andra gång) så jag vet inte vad jag skulle tycka idag...

Till Johan: Det där med Jordan-syndromet var väl elakt, tycker du inte? Hon har ju aldrig spenderat hela böcker med att INTE GÖRA det som utlovats sedan länge... det är kanske snarare är så att hon tar serien lite för långt... slutar för sent, kanske man skulle säga...

Ett förtydligande från min sida

Med Jordan-syndromet menar jag bara oförmågan att avsluta en historia i tid, innan både författaren och läsarna tröttnat på storyn.

Då är jag nog tvungen att hålla med. Den sista delserien var kanske onödig... eller åtminstånde om man ser till att den inte var lika bra - och lika angelägen - som den första delen. Det är trots allt mycket kompetent fantasy och jag måste säga att jag mycket hellre läser den senare delen av Deverry-sviten än mycket annat på marknaden...

Jag tror ni missuppfattat något här. Det är helt uppenbart att hon haft för avsikt att skriva så många böcker om Deverry som hon gjort. 3 serier á 4 böcker i varje serie där böckerna inte är så speciellt långa (jämfört med Jordan) är väl inte så farligt? De olika serierna har olika teman och olika huvudstories men ALLA binds ihop snyggt med en röd tråd i mitt tycke. Saknas nu bara en bok i serie 3, som ÄR den sista (förutom en "off-spin" bok som tydligen skulle komma sen, fast den var rätt separat)

En sak som jag verkligen gillar är att serien är så otroligt oförutsägbar. Det finns inga riktiga huvudpersoner i samma bemärkelse som i andra serier. Vissa personer är huvudpersoner i ett antal böcker, men sedan kan de gå och dö antingen "off screen" eller i något trivialt slag (typ), eller så händer andra konstigheter (som slutet i senaste boken).

Sedan tycker jag att magin som används i boken känns som den mest realisitska i åtminstone de fantasyserier jag läst (vilket inte är så jättemånga iofs) och används på ett konsekvent sätt (till skillnad från t ex Eddings och Jordan där man ibland undrar varför de inte använt sig av vissa "spells" - för att använda ett fult ord - vid en flera tillfällen).

Min slutsatsen är väl uppenbar: efter Tolkien så tycker jag Kerr utan tvekan skriver den mest trovärdiga och genomtänkta fantasyn.

Deverryböcerna är fantastisk fantasy, men jag håller med Johan om att Kerr har jordansyndromet. (Hm vadå konstig meningsbyggnad.) Jag gav upp efter fjärde eller femte boken, för det blir verkligen lite krångligt att läsa en serie där författaren byter fokus och huvudpersoner hela tiden. Jill var sympatisk, men sen dumpar vi henne och låter henne pyssla med magi, och dyka upp senare och vara efterklok. Baah. Svärd är roligare.

Det är så intressanta personer i böckerna, och att följa deras tidigare liv är ju bara för härligt Glaenara är en av mina andra favoriter, måste jag erkänna...
Hennes fantasy gör mig glad. Den är lättsmält och ändå inte ytlig.

Kerr är min absoluta favorit bortsett från Tolkien inom fantasy. Jag håller just på att läsa om hela serien (håller för tillfället på med Järtecken). OK, jag kan väl hålla med om att de två sista sviterna inte är riktigt lika bra som den första, men eftersom den första är så otroligt bra gör en liten försämring inte så mycket!
Första gången jag läste serien var det kanske lite svårt att hålla isär alla karaktärer, i synnerhet Cullyn och Rhodry i deras olika inkarnationer, men nu börjar det hela klarna...
Min favoitperson är Salamander, han är ju helt underbar! Vet någon förresten varför det är Ebañy Salomonderiel tranDevaberiel men Rhodry apDevaberiel? Kan det ha att göra med vilket barn i ordningen man är? tran sägs i alla fall på ett ställe - det var något med de där av alver befolkade öarna söder om Bardek - betyda son av. En annan sak jag har funderat på: Hur tusan bar sig Aderyn åt för att fjärrskåda efter Jill när hon var på Wmmglaedd? Det borde inte fungera (pga vattnet) tycker jag! Om det inte går i hällregn - eller gick gjorde det väl, men det gick inte vidare bra - och inte går mellan öarna i Bardek, borde det inte fungera över vattnet mellan Eldidd och Wmmglaedd heller. Tycker jag.

Hmm... Vi lät kanske lite väl hårda, men faktum är att jag anser att Kerr är en av de bästa författare/rinnor som skrivit fantasy, och jag tycker mycket om Deverryböckerna. Jag måste även hålla med dig om att hon är väldigt osentimental med sina karaktärer. Hon kan spendera hundratals sidor på att bygga upp en karaktär bara för att sedan låta honom/henne dö av en förlupen pil eller en trivial olycka. Som sagt, mycket uppfriskande fantasy!

Medhåll!

Jag gillar Kerr (kolla in tråden om mina favoritförfattare här)...

Men lik fördjordat skriver hon för mycket om samma sak, man kan inte mjölkaa ur hur mycket som helst ur en idé, då blir det Bill och Ben (av samlingspseudonymen Marshal Groover) av det hela, samma sak men lite annorlunda omgivning bara.

Jag älskar henne och hon lyckas fängsla mig med nya personligheter hela tiden. För min del får hon hålla på så länge hon vill men det är tydligen så att hon jobbar på sista delen som heter The Golden Falcon...

Jag tyckte mycket om de tre-fyra första böckerna, men sedan tyckte jag att de blev stadigt sämre - efter den sjunde (eller var det den åttonde) gav jag upp!