Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

En sak som jag är nyfiken på:

Hur reagerade folk vid olika händelser i filmerna när ni såg dem på bio? Var det folk som grät vid grå hamnarna eller när Gandalf föll i Moria? Var det någon som högljutt uttryckte sitt missnöje över någon förändring?

Jag gick och såg Return of the King på premiärdagen (eller dagen efter, minns inte riktigt) eftersom jag ville se hur folk skulle reagera på allt som hände. Man hör ofta om folk som sett LotR på bio och gråtit, skrattat och så, men när jag såg de två första filmerna så var det väldigt tyst i salongen. Då gick jag rätt långt efter premiären så alla hade väl redan sett filmerna femtioelva gånger.

När jag såg den tredje filmen så var det även denna gång väldigt tyst i salongen fast det var typ premiärdagen eller däromkring. Nåt enstaka skratt och lite viskningar var allt som hördes. Men när Shelob plötsligt kröp fram (efter att Frodo trodde han blivit av med henne) så var det en kille som pep till, högt och förskräckt, till hans polares stora förtjusning. Stackarn.

Är vi kallare här norröver, eller?


Hoppas att jag skrev det här på rätt ställe nu...

Jadu; jag kan inte svara på om vi blekingar är kallare än er. Men vi är iaf smartare

Skämt åsido... Jag satt bara längst fram när jag såg filmen första och enda gången. Det är väldigt svårt att se vad de andra tycker då; särskilt om nackvärken skriker.

Men jag har typ inget större intresse av att se de andra biobesökarnas reaktioner under en biofilm.

Jag satt i mitten så det gick inte att undgå att märka folks reaktioner, eller frånvaro av reaktioner.

Min lillasyrra som nyss fyllt 18 satt till exempel och mumlade "ge mig, ge mig..." så fort Legolas dök upp på bioduken (tills jag hotade med att förbjuda henne att röra min animesamling), eftersom hon tydligen vill ha en alldeles egen Legolas i garderoben...
Min polare som följde med är rätt så ointresserad av LotR och fantasy, men gillar kända skådespelare och populära filmer och följde med på grund av det. Efteråt fick jag en hel del frågor om vilka alla var, även huvudpersonerna.

Jag tyckte att de grå hamnarna var den sorgligaste delen i boken, men i filmen så fanns det inget som jag tyckte var särskilt sorgligt. Gollum kunde vara rätt kul ibland, och Legolas också tyvärr.

Själv storbölade jag lite överallt i filmen )
Speciellt vid Grå hamnarna, samt när Faramir red ut.... (försökte iofs hålla gråten tillbaka)

Annars så var det rätt många som skrek till vid Shelob, ja....

Skönaste reaktionerna jag mött var under ROTK-visning i folkets hus där jag bor.
Fullt med barn (många en bra bit under åldersgränsen) som trots att de inte kan ha fattat särskilt mycket av vem som var vem eller varför de gjorde som de gjorde, satt balanserandes längst ut på stolskanterna, följde noga allt som hände på duken och ropade "JAAAAA!", "NEEEEEJ!" och "ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH!" titt som tätt. Någon lite äldre unge viskade repliker i förväg, några slog spontant ihop händerna i lättnad och revanschsugenhet när Rohirrim uppenbarade sig på kullkrönet och i Grå Hamnarna hördes ett litet sorgset "Stackars Sam..." Och, förstås, när Shelob kröp runt i grottan kröp även flertalet barn runt på stolarna, nervöst fnissandes och jämrandes i skräckblandad förtjusning...

Det var tur att detta var min 4:e gång, annars hade jag nog drvits till vansinne av ljudnivån på den unga publiken, men som det var nu blev det faktiskt bara mysigt!

När jag var liten och läste SoR för första gången så tyckte jag att det var oerhört sorgligt vid Grå hamnarna, men i filmen kändes inget, vilket nog var tur för annars hade lillsyrran och min polare retat mig hela vägen hem.




Där hade det varit kul att vara!
Inte om det var första gången man såg filmen förstås... Kan ju bli lite jobbigt med så högljudda ungar...

Så du har sett RotK fyra gånger? Jag kanske skulle ta och skrapa runt lite i plånboken och se om jag kan hitta några slantar så att jag kan gå och se den en gång till. Det är mycket man har hunnit glömma. Dessutom så är det väl långt kvar innan den kommer som Extended DVD...

Hoppas att jag kan övertala min ointresserade polare att följa med. Vem vet, den här gången kanske hon blir övertygad om att hon måste prova läsa boken. Hon är en av dem som försökt sig på Ohlmarks översättning och gett upp och tycker att det är en extremt långtråkig saga...

Jag gråter aldrig när jag går på bio, och så vitt jag vet så var det ingen annan i bio salen som grät heller. Dessutom var det några glin som i slutet vid de grå hamnarna gick och ställde sig vid utgången. de suckade och jämrade sig, det var nog inte så värst spännande för för små grabbarna på 8- 10 år, de var mest intresserade av kriget! Men det var inte så värst trevligt att de stod just bakom mig och mina kompisar när de släppte väder, vad kan man säga? Jag och mina kompisar fnissade självfallet till när Frodo utgav några små stön emellanåt, vi tycker alla tre att Elijah är lite väl töntig ibland. Men det var den absolut bästa film jag sett, så spännande och händelserik att man inte ens märkte när stjärten började domna bort i de obekväma folkets hus/ bio stolarna. så att fälla tårar är inget för oss småstads bor!

Jag reagerade inte så mycket, brukar inte göra det. Blev dock lite sur när min syster fnittrade varje gång Gimli dök upp.

Jag grät men störde mig på alla ungar som var där första gången jag såg FotR som inte fattade någonting så att deras morsor fick sitta och förklara med höga viskningar. *suck*
Tycker faktiskt inte att det är barnfilmer.

Jag är också lite allergisk mot att ta med småbarn på den sortens film!

När jag såg var det väl en del känslor bland publiken. På premiären var det rätt tyst, men den andra gången så var det en del Jaaa! Åååh! och Neeej! Men jag hörde en massa jättehöga snyftanden när det inte var sorgligt alls.

Jag håller med. Det finns två saker vi föräldrar måste ta hänsyn till. Våra egna barn och övriga biobesökare. Är man som förälder det minsta tveksam till om sina barn orkar sitta still i tre timmar och kan hantera att se t.ex. ett avhugget huvud på en påle, då skall de stanna hemma. RotK var den första av filmerna, min nu 11-åriga dotter, fick se tillsammans med mig utan att jag sett och bedömt den själv först. Min 7-åriga dotter får inte se någon av filmerna på bio men hon får se de två första på DVD. Den blir inte lika "påträngande" och skrämmande på det sättet.

När det gäller känsloyttringar tyckte jag personligen att det drog ihop sig i halsen både när Rohirrim red ner mot slätten och när folkmassorna valde att buga för hoberna. Lite snyftningar från publikhavet hördes vid några tillfällen. Mest minnesvärt i den vägen var nog en besökare som halade fram en näsduk och "fräste" ur näsan, högt och ljudligt, under scenen i De Grå Hamnarna...

Själv tyckte jag attd et blev lite pinsamt när människomassan bugade för hoberna. Men jag grät när Theoden stupade och vid grå hamnarna och vid Domedagsberget....

Älva, får man be om en något utförligare beskrivning om vad som var pinsamt? Jag vill inte på något sätt verka oförskämd utan är genuint intresserad då jag själv tycker det är en mycket fin scen.
Theodens död och avskedet vid De Grå Hamnarna håller jag absolut med om.

Sedan måste jag också säga att Evenstar från TTT är en mycket gripande sång.

Det blev lite för smörigt för min smak bara. Typiskt fantasyaktigt storslaget och gråtmilt. Nej, jag rodnade lätt inför mitt sällskap på bion. Ledsen men det tilltalar mig inte.