Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag tycker att filmerna är ganska bra, men jag önskar att de aldrig hade gjorts. De har ändrat så pass mycket att det inte är bra och dessutom så förstör de mångas bilder av Midgård. Sedan har det skapats en grupp som tycker att filmerna är bättre än böckerna vilket jag finner omåttligt irriterande. (Ursäkta om jag är trångsynt med det sista)

Tolkien-LOTR är den bästa boken som gjorts.
PJ-LOTR är den bästa filmen som gjorts.
Men att jämföra de två undviker jag helst.

Vilka filmer har du sett? Jag tyckte nog att orcherna/orkerna pratade på på ungefär samma sätt som i boken. Även i ett av Ardas expertsvar påpekas att orcherna inte pratar. Detta är inte sant. Om man ska kritisera något så bör man hålla sig till sanningen.



Tycker personligen att detta är mycket lyckat. Att Lavskägges lilla tal har flyttats till Galadriel i början av Prologen är nästintill genialiskt.

Jag tycker PJ och Co har gjort ett mycket bra jobb med att försöka göra en film som kan passa både de som har läst och älskar böckerna och de som aldrig har läst dem.

Man måste inse att böckerna och filmerna är två skilda väsen. Jag tycker om dem båda, ja det är lätt att haka upp sig på skillnaderna och bli irriterad på när filmen inte överensstämmer med bilderna som man får när man läser böckerna. Men min upplevelse av böckerna har inte förändrats av filmerna. Jag försöker läsa böckerna och se filmerna med olika ögon.

För övrigt tycker jag att det är ganska ointressant att älta alla missarna i filmen, tolkien gjorde också missar (även om de kanske var medvetna?).
Potatis och tobak är exempel på växter som inte orde funnits i midgård, eller hur?

Jag undrar hur många av er som tycker att filmerna aldrig skulle gjorts eller önskar att ni inte sett dem? Inte jag i varje fall. Jag är tacksam för filmerna och betvivlar att någon skulle gjort ett bättre jobb än PJ.

/Mason

Danne,

syftet med min tråd var att förmedla varför jag inte uppskattar Jacksons värld, inte att gå i polemik om vad som är bra/bäst/möjligt.

Vad gäller språket får jag ge dig delvis rätt. Det förekommer orcer som kan tala. Det verkar dock inte vara generellt. De orcer som verkar kunna tala är några ledarorcer. Mitt intryck är att den vanlige orcen i filmerna inte är begåvad med talets gåva. Stora delar av konversationerna orcerna emellan verkar bestå av grymtningar. Talande orcer introduceras främst i de senare filmerna, Sarumans orcer verkar vara av en art som har stora verbala problem.

Har en del synpunkter efter att ha följt den här disskusionen:

En film måste sälja
Saken är den att om man gör en film med en sådan mastodontbudget som LOTR så måste den bli kommersiellt gångbar och ses av alla, inte bara tolkienister. Om man vill att en film som bygger på tlkiens böcker ska bli så kommersiellt gångbar som möjligt så gör man den naturligtvis till en äventyrsfilm, då det är en omtyckt genre, och kan uppskattas av folk i alla åldrar. En äventyrsfilm måste hålla ett högt tempo, och där passar inte långa dikter och debatter i stil med Elronds rådslag in. Det kanske uppskattas av oss tolkienister, men majoriteten av jordens befolkning är inte tolkienister, och för att producenterna ska kunna tjäna pengar på filmen så måste den majoriteten uppskatta filmerna. Hade PJ lagt in mycket poesi och hinkvis med dialog så hade inga producenter velat sponsra filmerna, så enkelt är det.

Film och bok är inte samma sak
En sak som tydligen inte kan nämnas för ofta är att berättartekniken i filmmediet och litteraturmediet skiljer sig markant. Därför lurar man egentligen sig själv väldigt mycket när man jämför en film med en bok, även som filmen baseras på en bok. Berättarknep som fungerar utmärkt i litteraturens värld kanske inte alls gör sig lka bra på film, och det är LOTR ett utmärkt exempel på. Jag själv tycker att något av det bästa med böckerna är dess komplexitet. Allt som händer känns logisk, och man får förklaringar på det mesta. Detta visar sig enligt mig störst i kapitlen "Shadow of the past" och "Council of Eldrond", där långa, intressanta och förklarande dialoger förekommer. På film skulle dock dessa dialoger bli dötrista och kännas för långa för att hänga ihop med den övriga filmen. Den främsta anledningen till detta är enligt mig att i och med att filmen i första hand är ett visuellt medium så bör man berätta så mycket som möjligt med bildspråk och inte med ord. I och med att en film måste hålla en viss längd så måste vissa saker tas bort, så enkelt är det. Skulle man ta med alla scener från boken så skulle filmen ju bli ca. 40 timmar lång (om inte längre), och så lång kan inte en film vara.

Nåja, det var mina åsikter om det hela. Det andra sakerna som det disskuteras om (Elrond karaktärsförändring, fel personer säger fel repliker m.m.) har jag ingen åsikt om, förutom att jag tycker att det funkar på film, och det räcker för mig.

Karaktärer-Frodo
Frodos handlingar har ändrats i filmen. Av hans mod som uppvisas i boken finns inget kvar. Eftersom Bombadill inte ingår i filmen kommer hans mod mot gastarna inte med, när de attackeras av De Nio (fem) flyr han istället för att kämpa, vid vadet ersätts hans scen av Arwen. Den enda scen där jag kommer på att hans mod skymtar är när han använder Galadriels ljus mot Shelob. Frodo ljuger även medvetet i filmen för Faramir, något som resulterat i mångas fördömande av Faramirs karaktär när det i grunden är Frodos karaktärsförändring som ger upphov till att hela förloppet har skrivits om i filmen. Att Frodos förhållande till Sam är så löst att han litar mer på Gollum är även det en rejäl förändring av hans person. I boken framgår även att Frodos visdom växer under färden. Eftersom Frodo inte klarar av att kontrollera sig själv redan långt innan de kommit in i Mordor i filmen är det väl närmast tvärtemot, hans visdom minskar.

Så syftet med tråden var att du skulle få säga vad du tycker, men vi får inte diskutera dina åsikter/tycka något annat...



Jag tycker nog att de flesta orcher tycks kunna tala, men även om de ibland konverserar genom grymtningar, skiljer det sig verkligen från hur Tolkien beskriver deras tal?



"What news from Mordor, my lord? What does he Eye command?"

"The trees are strong, my lord, their roots go deep."

Två exempel på hur Sarumans orcher uttrycker sig (ur minnet). Ganska vältaliga, tycker jag...

Karaktärer-fjantarna
Med detta menas Pippin, Merry och Gimli i filmen. Pippin och Merry introduceras genom att de på skoj startar Gandalfs fyrverkeri varefter Gandalf drar de båda buspojkarna i örat. De två kommer med på resan för att de vill plocka svamp. Var försvann de två vännerna som förstått att Frodo hade stora problem och för vänskaps skull var redo att följa med honom? Kvar blev två clowner. Även om de förändras något under resans gång så är detta det bestående minnet. Två clowner som av slump hamnat med Frodo, inte två vänner som är villiga att riskera allt för vänskapens skull. Den barske Gimli i boken som var redo att slåss med alla som förolämpade honom har bytts ut mot narr vars huvudnöje verkar vara att bli föremål för allas åtlöje. Av barmhärtighetsskäl går jag inte in på detaljer.

Danne,

diskutera vad du vill, jag tänker inte ingå i en diskussion om vad som är bra eller dåligt. Jag skriver om varför det är en annan Tolkienversion än min, inte om folmen är bra för andra.

Karaktärer-Aragorn
I boken: Isildurs stolte arvinge och med mål att återupprätta de båda kungadömena med sig själv som kung samt att gifta sig med Arwen, Elronds dotter. För detta har han vigt hela sitt vuxna till att kämpa mot Sauron och av sina erfarenheter blivit en ledarkaraktär och härdad man. I filmen, en man som försöker separera sig från sitt arv, som ser sin släktskap med Isildur som en svaghet, som inte vill bli kung, som inte är redo att gifta sig med Arwen för att han ju är en svag människa. Kort sagt en man som kämpar emot det öde som han kämpar för i boken.

Håller inte med dig. Visst uppvisar Frodo mod. Hela tiden. Han har ju självmant valt att bära ringen till Mordor. Elronds rådslag är ett exempel på stort mod.

Jag tycker för övrigt att många av de andra karaktärsförändringarna som du tar upp är befogade i sammanhanget. De (PJ och Co) har inte gjort dessa ändringar för att de tycker att böckerna är dåliga! De har gjort dem för att få filmerna att bli bättre. Det är viktigt att förstå tycker jag. Huruvida filmerna blev bättre av förändringarna kan man givetvis bara spekulera i.



Om jag skall vara lika petkritisk mot dina resonemang som du är mot filmerna så var inte Merry och Pippins syfte att plocka svamp. De snubblade över dem. Shortcut to the mushroom var ett smart sätt att väva in namnet på kapitlet in i filmen och visa hobernas förkärlek för svamp tycker jag.

/Mason

Karaktärer-de godkända
Samwise, Boromir samt Gandalf får godkänt som karaktärer. Det är Gandalf som är den mest tveksamme. Samwises största egenskap i boken är hans trohet mot Frodo, vilket är kvar i filmen. Även hans misstro mot Gollum är kvar. Boromir är stolt representant för Gondor men lockas av Ringen till att försöka taga den. Han ifrågasätter inte Aragorns ledarskap efter Gandalfs död. Allt kvar från boken. Gandalf får godkänt men karaktären är ändå förändrad. Gabdalf ingriper aktivt genom att störta Denethor med fysisk kraft helt emot de förutsättningar som istari har i boken. Han har även fått oförskämda sidor som inte förekom i boken, tex knuffar han undan Pippin framför Denethors tron.

Gondor,
Ett rike som i boken har en ärorik historia och utkämpat kontinuerliga krig sedan det bildades. Detta rikes soldater verkar dock ha till syfte att bli dödade snarast möjligt, för det är inte många fiender de lyckas bemästra. Högvakten tycker tom att det är OK att deras härskare blir nedslagen och armén går omedelbart över till upprorsmakaren Gandalf. Efter 3000 års erfarenhet består deras krigskonst av att bli kastade från luften av flygmonster, bli ihjälklubbade omgående av orcer under reträtt samt att attackera med hästar i en rad ett välbefäst orcernäste varvid alla dör innan de kommit fram. Deras taktiska utbildning verkar ha försämrats med åren. Vad hände med det ärofulla Gondor som trotsade Sauron och var Midgårds mäktigaste stat?

Därtill tillkommer att Gondors provinser inte verkar ha någon kontakt med staden eller så är de försvunna.

Rohans härskare, Theoden, har i filmen på något sätt blivit invaderad av Sarumans ande. Därtill finns Ormtunga som, av en outgrundlig anledning, ger honom information som syftar till att stärka Sarumans inflytande. Varför Ormstunga gör detta när Saruman ändå kontrollerar Theoden är en logik som kanske Jackson har utrett, jag har inte förstått den. Efter att Gandalf drivit ut Saruman ur Theoden föryngras han ca 30-40 år. Hans tanke är att leta efter den tryggaste platsen i Riket, inte att draga i strid som i boken. För att skapa spänning i filmen så är han även ovillig att hjälpa Gondor och yttrar många hårda ord om landet. Efter segern över Saruman har man självklart en stor fest, att halva jobbet återstår och att man skall rusta för nästa slag är tydligen oväsentligt. Att hans mod degraderas för att få Aragorn att framstå som den som leder styrkorna mot Saruman är naturligt eftersom Aragorn ju inte framställs som en ledare och ändå måste vara bättre eftersom han ju skall bli den store konungen på slutet. Jämför detta med boken där båda kämpar tillsammans, där Aragorn mer framstår som en allierad som respekterar Theodens beslut och följer dem.

Denethor, Gondors härskare, framstår väl som komplett galen samt inkompetent. Han vill inte ha någon hjälp, men klagar på att hjälp inte kommer. Han skickar iväg soldater på omöjliga uppdrag, med det uppenbara syftet att låta dem omkomma. Detta görs inte i försvarssyfte, som i boken, där Faramir sänds som förstärkning av försvaret, utan syftar väl främst till middagsunderhållning. Förstärkningar från Gondors provinser eller andra förberedelser för krig verkar vara försumbara. Hans respekt från omgivningen verkar vara minimal. På hans tron sitter han ensam i mörkret och tystnaden. Inga rådgivare verkar finnas tillgängliga. När Gandalf ger honom stryk tycker soldaterna att det är OK och byter omgående sida. Slutligen får han sin höjdpunkt genom att hans självmordsscen omvandlas till att han av misstag tänder eld på sig själv, efter att han förberett bålet, och beslutar sig för att springa iväg från sin valda dödsplats, över gården och kasta sig ner för stupet. Inte blev det hans självvalda slut där han för att kunna kontrollera sitt eget öde valde att dö på bålet med Palantiren i sin famn.