Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Gråter nästan aldrig på bio/film , men när jag gör det är det stort.

När jag såg ROTK på bio så grät jag när Pippin sjöng. När jag senare såg den hemma så grät jag inte men det var nog för att det hela tiden var en massa folk som störde mig och jag hatar att bli störd när jag ser på film så jag satt och irriterade mig på det istället.

Tydligen måste jag vara ensam för att kunna släppa loss tårarna. Första titten på ROTK hemma (och utan sällskap) resluterade i att jag snyftade både här och där, fick rysningar stup i kvarten och för att toppa det hela grät hejdlöst genom hela Grey Havens och en bra bit in i eftertexterna. Så kan det gå...!

Skulle gärna skriva om mina känslor, men är rädd för att AlvÄtaren kan återvända... Jag är redan stämplad som Tolkien-nörd.

Vad är det för fel på att vara Tolkiennörd nu då??

Fråga AlvÄtaren...

Och Alvätarens åsikter är viktiga därför att:...?
Stå för din Tolkien-nördighet!

Det märks att ingen av er har lika onormala vänner(?) som jag har.

Jag blir faktiskt ganska irriterad. För att lyckas i livet behöver man lite mer än några heliga böcker och en Andúril-replika. Eller är ni sådana personer som älskar att vara utanför och mobbade?

AlvÄtaren är en idiot, men han har inflytande.

Såna som AllVätaren tappar sitt inflytande med tiden. De killarna som verkar tuffast i yngre år förlorar tjejernas och omgivningens intresse när ni allihop blir äldre.
Det kanske inte är så kul nu men det löser sig för alla. Även de som kallas nördiga.
Tycker för övrigt synd om er som blir kallade nördar för att ni gillar Tolkien. Så var det inte på min tid... (och det var inte såå länge sen. 90-tal åtminstone. ) Jag tillhörde tuffa-gänget och ingen tyckte att jag var nördig för att gillade de böckerna. Träffade andra flickor på gymnasiet som också gillade Härskarringen intensivt och de var inga nördar heller.

Ska vi diskutera något annat nu?
Det var inte min mening att komma in på det här ämnet.

Ok vi skippar det om det känns jobbigt.

Nej, det gjorde jag inte.

Det var inte meningen att göra dig upprörd. Är ju lätt för mig som är äldre att komma med snusförnuftigheter om att det som var världsordningen i skolan nästan aldrig är sig likt om bara några år. Men det hjälper ju inte dig ett skit just nu, det fattar jag.

Så, tillbaka till ämnet näste man/kvinna som har något att säga om tårar på bio.

Jag gjorde mitt bästa för att gråta, men lyckades inte. Den enda film jag riktigt har grinat till är för övrigt "Micke och Molle"...

När jag såg filmen var jag helt förstummad och grät därför endast lite vid hammnarna. Jag som annars är en riktig lipsill.

En klump i halsen och ett par tårar brukar komma när Théoden håller sitt tal i ROTK och sedan när Rohirrim skriker Death!...

Ännu en som tyckte att det var gripande när de skrek death. Hm, jag inser att jag nog är den enda som tyckte att det var så pinsamt att jag rodnade vid tillfället.

Men när Sam sitter på Mount Doom och pratar om Fylke då svämmar det över.

Välkommen förresten Estel!