Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Läs dem, de är bra. En av deras största fördelar är att de inte liknar andra fantasy-böcker så mycket.

Är det en anledning att varna folk för att läsa SoR -- den har ett sorgligt slut?

Nix. Eftersom det samtidigt är så mycket annat lyckligt som sker och slutet är bitterljuvt vilket är en helt annan sak.

Sorry om jag inte hade spoliervarning. Tycker inte dock att jag avslöjade så mycket. Inga detaljer. Nu har jag redigerat mitt inlägg och lagt till spoilervarning.

Och som sagt - slutet är inte bara sorg och tragik, det finns ju hopp och godhet också! Det är ju inte typ att alla onda vinner och allt blir svart.

Läs böckerna och njut!

Kolla också in hans hemsida: www.philip-pullman.com

Ack ja, jag storgrät i en timme när jag läst ut sista delen. Jag brukar inte vara så känslig, men jag blev verkligen helt förstörd av slutet. Vilket tyder på att det är hysteriskt bra böcker, annars hade jag inte reagerat så.

Här läst böckerna fler gånger. Helt underbara!

Klarade dock konstigt nog av slutet på sista delen, vilket är ovanligt för mig.

De är mycket bra. Sista delen är en av få böcker som jag har givit betyget 11 (av 12) i min läsdagbok. Tillsammans med bl a Silmarillion och Den långa flykten. 12 har bara trilogin fått.

Konstigt nog uppskattade jag inte alls Den mörka materian när jag läste den första gången, och förstod inte alls de glödande recensionerna som stod att läsa. Men i Bärnstenskikaren började jag förstå att det verkligen var en bokserie som, i alla fall hos mig, utvecklar läs- och skrivsättet.
Men sedan läste jag serien på engelska, och fastän den ibland blev lite seg med händelser jag inte riktigt begrep (då hade jag inte hunnit läsa särskilt mycket på engelska över huvud taget) blir det en underbar läsupplevelse. Inhandlade förresten mitt exemplar av trilogin i Oxford, när jag och pappa var där för att 1) vandra en smula i Tolkiens fotspår och 2) helt enkelt för att vandra i denna underbara, fantastiska stad! Det kanske är lite off topic, men jag var i alla fall inne på Eagle and Child. Det var ju, vilket jag tror att de flesta här vet, the Inklings stamklubb.

Jag älskar Den Mörka Materian-böckerna. De är skrivna på samma bra sätt som LotR, dvs levande. Det lönar sig att läsa dem. Och jo, slutet är sorgligt, men med tanke på omständigheterna kunde det väl inte sluta på något annat sätt (man måste läsa böckerna för att förstå varför)

Håller helt med dom flesta andra här. Tycker att den mörka materina är väldigt bra.

Gillar den för man kan uppskatta den på väldigt många sätt.
När jag var liten och läste den första gången tyckte jag om den för det var en så spännande historia.

Men nu när jag läserden så upptäcker jag nya saker och ser den ur en annan vinkel.

Älskar slutet, stört gråter alltid, det är bara slutet på bärnstenskikaren och slutet på Konungens Återkomst som jag alltid lipar till...

Jag grät när jag läste slutet på Silmarillion. Märkligt eftersom alvernas bortfärd inte är särskilt detaljerad.

Jag försöker på att alla sätt att få min kompis att börja läsa Den Mörka Materian. Jag märker att under många diskussioner vi har skulle jag vilja hänvisa till något i böckerna, men istället måste jag göra en jättelång förklaring.

Även jag håller med alla (nästan alla i alla fall) som skrivit här: Den mörka matierian är en mycket bra bokserie. De som inte har läst den borde absolut läsa den, trots slutet. Alla som är intresserade av den här har kanske i och för sig redan läst den, eftersom jag är lite sent ute med mina rekommendationer, jämfört med när det började skrivas här...

Jag hörde förresten att Pullman fått årets Astrid Lindgren-pris och ska ta emot det nu på onsdag, är det någon stockholmare som planerar att vara där? På måndag 18.00 är det gratis pristagarföreläsning på KB bland annat, tydligen ska han vara i SF-bokhandeln också.

http://www.alma.se/page.php?setlanguage=SE

Jag är också en sån som störtgråter i slutet av Bärnstenskikaren, Lille Prinsen och KÅ (vi läste de två senare i vår "högläsningsklubb" och jag fick nästan skicka böckerna vidare.) Första gången jag läste den hade jag dessutom en extra stark känsla av saknad när jag kom till de sista sidorna (varenda gång jag är i slutet av en medryckande bok blir jag smått deppad för att jag aldrig mer kommer att kunna läsa den för första gången...)

Jag hade glömt bort inlägget jag själv hade gjort här för närmare ett år sedan, och på så vi också glömt bort att jag 'visste' hur det slutade. Jag läste ut tredje delen igår och grät. Det är andra gången i mitt liv jag gjort det när jag läst en bok (första gången var Watership Down).

Jag såg att Pullman skulle komma till kulturhuset, men eftersom jag var mitt uppe andra boken gick jag inte, bara utifall jag skulle få något förstört för mig.

Vad tror ni att eran daemon skulle vara? Och vad skulle ni vilja? (det kan ju vara två olika saker) Helst av allt skulle jag vilja att min daemon var någon slagt kattdjur, eller kanske en räv (men inte en korkad arktisk räv..), men jag tror tyvärr jag skulle få sällskap av en hund. Jag är väldigt trogen.

Är daemon som ett andedjur? I såna fall är mitt ett lodjur.