Tolkiens Arda – Sveriges stora Tolkienforum

Jag har ingen aning om vad jag ska ge, vilket jag i stort sett brukar ha klart för mig vid den här tiden även om jag väntar med att köpa det.
I värsta fall får jag väl skylla på att jag pluggade till alla proven för att få höga betyg så blir mina föräldrar glada även om de bara får en blombukett.

Ja, den måste ska jag komma ihåg

Har inte heller en aning om vad jag ska köpa, men i år blir det bara familjen så det är bara 4 pers man ska komma på något till...

Stockholm city är kaos i jultider. Försöker få fixat det mesta på lunchtiden. Lördagarna är en mardröm.

Jag pratar inte om själva handlingen, att gå ut och köpa en bok eller en skiva. Jag pratar om den upplevelse man får av att exempelvis lyssna på en sång. Den upplevelsen kan för mig vara starkare och mer djupgående än alla buggkurser och resor i världen. Visst finns det resor som för mig betytt oerhört mycket, och som jag har många kära minnen ifrån, men om jag skulle försöka mig på något så absurt som att göra en topp-tio-lista över de mest betydelsefulla upplevelserna i mitt liv, så skulle nog merparten av de vara musikaliska. (Men så är jag ju musiker också...)

Det är alltså inte själva fenomenet att få en skiva som är det mest eftersträvansvärda (även om det nog finns en liten samlande materialist inuti mig också), utan den upplevelse som jag får av riktigt bra musik.



Den bästa julklappen är enligt mig den som bäst motsvarar något man vill ha, antingen man sen har önskat sig det eller om det är en total överraskning.



Nej, du hade en väl underbyggd åsikt, så "trams" var fel ord. Däremot så anser jag att det är trams att anse att musik är materialistiskt, och det står jag för.

Musik är väldigt bra julklappar!

För den som gärna vill ha en resa i julklapp som inte kostar så mycket så kan jag tipsa om att Tallin samt Riga är trevliga turistmål som man kan få färjebiljett till för ett par hundralappar (och uppåt). Det är samtidigt ett par städer som man bör passa på att besöka innan priserna hinner gå upp alltför mycket.

Låter som en bra idé till ett par av mina släktingar.

Har just varit på besök hos tandläkaren och fått veta att jag bör önska mig en tandställning i julklapp och jag inte vill ha en hörntand som står rakt ut. Nåja, en liten tandställning som knappt kommer att synas skulle det bli i så fall.

Där sa du nåt. Jag skulle prova byxor i lördags och det var det läskigaste jag varit med om! Så mycket folk! Man krälade på varann, speciellt på Hamngatan. ALDRIG mer Stockholm på en lördag. Julshopping är direkt hälsovådligt.

Åja, Jag såg när du dansade på nians bal (åtminstone vid träningen). Så oäven var du väl ändå inte.

Själv önskar jag mig ungefär allt som man kan behöva för att renovera hus, bra böcker (som jag aldrig hinner läsa) samt att vara frisk hela våren. Vissa saker är lättare att ge bort än andra.

Jag var på Västerlångatan och Drottninggatan. Men vi hade besök från Norge och då måste man ju visa huvudstråken liksom.

Jo. Jag kände mig som en struts på styltor med gipsade ben!

Jag är lite orolig för min julbudget, mina pengar räcker bara till väldigt billiga klappar, bra att det är tanken som räknas.

Själv är jag lugn över min, fick innan idag reda på att jag kan få lite förskott på nästa lön. Så nu har jag en 5 000 kronor "över" till julklappar.

Självklart är det tanken som räknas! Vilket gör att det är så mycket roligare att ge än att få julklappar.

Det beror förstås på hur man ser det. För att återanknyta till den tidigare diskussionen här i tråden, ibland är det bättre att inte tänka för mycket, och köpa det som personen faktiskt önskar sig.

Ett konkret exempel: för ett antal år sedan så brukade jag och två kompisar gå ihop och köpa julklappar till varandra. Ett år önskade sig kompis1 pengar (inte bara av oss, skall tilläggas), eftersom han inte skulle ha råd att köpa sina kontaktlinser annars. Kompis2 tyckte han var "tråkig" och tyckte att vi skulle köpa något käckt och fantasifullt ändå. Jag lyckades dock övertyga henne om att julklappar handlar om att ge sådant som mottagaren vill ha, inte bara sådant som är roligt att ge. Om kompis1 inte hade fått sina pengar, hade han inte kunnat köpa sina linser, oavsett om det var en tråkig julklapp eller inte.

Jovisst, tanken räknas, men det gäller att tänka rätt!

Min kille tänker så långt så det blir sällan någon julklapp till mig. Han är så ytterligt mån om att jag verkligen får exakt det jag vill ha så han köper helst ingen. Jag försöker förklara att det viktigaste och finaste för mig det är ju att han har köpt den till mig och tyckt att jag ska ha den men det verkar vara svårt att få det att gå in...
Men det gör visserligen inte så mycket, jag vet ju varför och dessutom så är det mycket roligare att ge ändå.