Túrin Turambar skrev:
Det märks att vissa människor inte vet riktigt hur det är att vara invandrare. Många av mina kompisar är invandrare och de har det inte så jävla lätt. Att invandrare skulle mobba svenskar är mycket möjligt, men det är fan ömsesidigt. I min kommun var det ett stort bråk för ett tag sedan. Startat av nazister med kniv förstås.
Den som påstår att invandrare har det lättare än svenskar är antingen blind för hur samhället ser ut eller har blivit påverkad av nazipropaganda.
Det står jag för!
Jag håller med helt och fullt. Stämningen i Sverige är smygrasistisk, och det är det allra värsta. Vi kallar oss så himla öppna och vidsynta, men bakom stängda dörrar snackas det så mycket skit om invandrare, även om det handlar om andra, tredje eller fjärde generationens invandrare, som nu verkligen borde ses som svenska. Jag har stått ut hela mitt liv med att mormor pratar om 'negrer' och dylikt. Jag vet inte hur många gånger vi har haft den diskussionen. Dessutom talar hon illa om finnar, även fast jag själv har en finsk pappa. När jag blir arg säger hon bara "ja, men såhär tycker jag" och så är det bra med det. Men inte sjutton skulle hon ställa sig och säga det offentligt. Det är något som 'alla tycker' och 'alla tänker', och det gör mig förbannad.
Alla länder har sina problem, och i Sverige tycker jag att rasism är ett stort sådant. Killen som äger pizzerian nere på hörnet är professor i medicin. Han kommer från Turkiet, men pratar helt perfekt svenska, om än med brytning. Han flyttade med hela sin familj hit, och kan nu inte göra något med den fina utbildning han har. Om ni bor i Stockholm har ni säkert märkt vilka det är som städar i T-banan på kvällarna. Vissa jobb verkar ha fått någon sorts invandrarstämpel, och det är skitjobben.
Min mamma (som till hennes försvar inte är särskilt fördomsfull) ropade nästan högt av förvåning när de två nyhetsankarna på BBCs nyheter i Storbritannien just den kvälllen var en svart man och en indier. Visst har det brittiska imperiet ett trist förflutet, men numer tänker man inte ens på svarta som invandrare. Nu när jag kommit hem till Sverige så är den trista attityden vi har allt tydligare. Det känns som om min värld har krympt och blivt inskränkt. Hela saken skapar ju också en klyfta mellan folk som är svår att överbrygga. På grund av den attityden som många svenskar har gentemot främlingar, så skapas en stereotyp av den svenska människan. Invandrare dömer också mig på grund av mitt utseende. I England kunde jag fråga vem sjutton som helst hur mycket klockan var. Här blir såväl invandrare som svenskar förvånade om jag vänder mig mot den förstnämnde.
Jag längtar ut i Europa igen. Frankrike kanske inte skulle sitta helt fel...
EDIT: virre - sucka allt du vill, det är det här rasism betyder för de flesta. Totalt onödigt inlägg eftersom vi alla vet vad vi menar.